tag:blogger.com,1999:blog-77446350447687138662023-11-15T06:45:03.587-08:00Attention i ÖrebroAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.comBlogger25125tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-58325167825127671252011-03-26T07:46:00.001-07:002011-03-26T07:46:18.344-07:00Fikaträffar på Märtas KaféSista lördagen i varje månad mellan kl. 13:00 – 14:30, träffas vi på Märtas<br />
Kafé på Skolgatan 10 i Örebro och fikar och pratar! Vi kommer att diskutera de<br />
neuropsykiatriska diagnoserna, vård och stöd, centralstimulantia medicinering m.m.<br />
Datum: Lördagen den 26/3, 30/4, 28/5 och 18/6, mellan kl. 13:00 – 14:30.<br />
Information och anmälan: Ring 070-288 16 11 eller 070-288 82 50. Ring eller gå i på<br />
vår hemsida och se om det är några ändringar när det gäller våra fikaträffar.Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-77480553927882887262011-03-26T07:45:00.005-07:002011-03-26T07:45:33.023-07:00SommarlägerhelgSommarlägerhelg 12 – 14 augusti (fredag t.o.m. söndag)<br />
Sommarlägerhelg för barn, ungdomar, vuxna och föräldrar, som är Attention medlemmar<br />
Aktiviteter: 13/8 kl. 10:00 – 14/8 kl. 15:00. Mer info kommer att finnas på vår<br />
hemsida<br />
Plats: Är inte klart just nu, men gå in på vår hemsida för mer information<br />
Information och anmälan: Christina Wedin 070-640 76 39. Anmälan senast 18/7Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-51060105478736814182011-03-26T07:45:00.001-07:002011-03-26T07:45:02.937-07:00PubkvällMåndag 13 juni kl. 20:00<br />
Aktivitet: Pubkväll tillsammans med Attention Örebro läns styrelse<br />
Plats: Pitchers eller någon annan plats i Örebro, detta meddelas vid anmälan, eller info<br />
finns på vår hemsida.<br />
Avgift: Självkostnad<br />
Information och anmälan: Christina Wedin 070-640 76 39. Anmälan senast 6/6Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-76198041253054995152011-03-26T07:44:00.003-07:002011-03-26T07:44:39.548-07:00Utflykt till Jorkas Motorcafé i SvartåTisdag 7 juni kl. 18:00 – 21:00<br />
Aktivitet: Utflykt till Jorkas Motorcafé i Svartå<br />
Plats: Samling vid Statoil i Västhaga i Örebro, för gemensam avfärd till Svartå<br />
Avgift: Ingen, vi bjuder på korv och dryck<br />
Information och anmälan: Christina Wedin 070-640 76 39. Anmälan senast 1/6Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-25165335254621714552011-03-26T07:44:00.001-07:002011-03-26T07:44:18.722-07:00VårrusetTorsdag 12 maj kl. 19:00 –<br />
Aktivitet: Attention Örebro län springer ”Vårruset” i Örebro<br />
Plats: Start från Gustavsvik genom centrum i Örebro<br />
Avgift: Attention subventionerar anmälningsavgiften, för ett lag på sex tjejer<br />
Information och anmälan: Christina Wedin 070-640 76 39. Anmälan senast 21/4Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-55396418412620801332011-03-26T07:43:00.000-07:002011-03-26T07:43:52.017-07:00Lek och BuslandetSöndag 17 april kl. 14:00 – 17:00<br />
Aktivitet: Lek- och Buslandet<br />
Plats: Bista i Örebro<br />
Avgift: Subventionerad för Attention Örebro läns medlemmar<br />
Information och anmälan: Christina Wedin 070-640 76 39. Anmälan senast 11/4Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-10716580711415345662011-03-26T07:32:00.001-07:002011-03-26T07:32:56.174-07:00ADHD/DAMP - En studie av diagnosens inverkan på individens självkänsla och jaguppfattningC-uppsats skriven av: Agnes Fredlund Sara Jönsson som studerar socilogi vid Örebro Universitet<br />
<br />
ADHD/DAMP<br />
- En studie av diagnosens inverkan på individens självkänsla och jaguppfattning<br />
<br />
1. INLEDNING<br />
I dagens samhälle förs en livlig debatt kring begreppet ADHD/DAMP. Diskussionen handlar om huruvida denna så kallade personlighetsstörning är biologiskt eller socialt betingad. Man frågar sig om det verkligen finns någon som inte till viss del faller in under de kriterier som definierar ADHD/DAMP. Vissa människor säger att problematiken är en mognadsfråga och inte något som bör klassas som en funktionsnedsättning. Debatten har väckt vårt intresse men också funderingar kring de individer den handlar om. Istället för att ta aktiv ställning till den aktuella diskussionen vill vi inrikta vår undersökning mot den enskilda individen bakom diagnosen.<br />
<br />
Barn i låg ålder förväntas inte på samma sätt som vuxna reflektera över varför de handlar som de gör, men allteftersom de blir äldre upplever de flesta kanske ändå sitt beteende som problematiskt. Barn med beteendeproblem av ADHD/DAMP-karaktär har ofta ingen klar bild av sina problem, varför ansvaret för att bedöma deras hjälpbehov hamnar hos vårdgivarna. Uppgiften blir problematisk då gränsen för vad som är avvikande eller normalt, sjukt eller friskt, tillfälligt eller bestående ofta är flytande.<br />
<br />
Det som idag ses som normalt utgör ett område inom vilket alla inte passar in. Det finns människor som har uttalade problem med att sitta stilla, att koncentrera sig längre stunder, att komma i tid och att fullt ut kontrollera sin kropp. Vare sig de får ett namn på denna problematik eller ej så reagerar samhället på deras sätt att avvika från normen. Normen dominerar i såväl skola som arbetsliv och känslan av att inte vara normal påverkar individens sätt att förstå sig själv och förklara det egna beteendet. Hur man hanterar att inte passa in i normen beror mycket på hur man uppfattar sig själv, vilket leder till den problematik i vilken uppsatsen tar sitt avstamp.<br />
<br />
1.1 Syfte<br />
Syftet med vårt arbete är att undersöka om och hur individens självkänsla och jaguppfattning utvecklas och upprätthålls på olika sätt beroende på om individen har en diagnos på sin ADHD/DAMP-problematik eller inte. Vi avser att belysa detta från två perspektiv. Från det ena perspektivet undersöker vi vilken roll en diagnos som ställts i barndomen spelar för utvecklingen och upprätthållandet av en individs självkänsla och jaguppfattning. Det andra perspektivet belyser hur samma fenomen har utvecklats och upprätthållits hos personer som haft problematiken sedan de var små men inte fått ett namn på den förrän i vuxen ålder.<br />
<br />
<br />
1.2 Frågeställning<br />
· Utvecklas och upprätthålls en människas självkänsla och jaguppfattning på olika vis om individen har en diagnos på sin ADHD/DAMP-problematik eller inte?<br />
· Hur kan en diagnos påverka utvecklingen av självkänsla och jaguppfattning?<br />
· Hur kan en frånvaro av diagnos påverka utvecklingen av självkänsla och jaguppfattning?<br />
<br />
1.3 Avgränsningar<br />
En människas jaguppfattning och självkänsla inryms i det som utgör en människas identitet. Identitet är dock ett brett begrepp och vårt arbete genomförs under endast tio veckor. Med hänsyn till tidsbegränsningen har vi valt att endast undersöka delarna självkänsla och jaguppfattning då vi finner dessa mest intressanta. Vi avgränsar oss till att utföra intervjuer kring fyra personer, där två haft sin diagnos sedan barnsben och två fått den i vuxen ålder. Att vi bara intervjuat pojkar beror på att tre av fyra människor med ADHD/DAMP-diagnoser är pojkar. En av de vi intervjuat har inte längre diagnosen ADHD/DAMP, men dessa symptom innefattas även i Tourettes syndrom vilken hans diagnos nu ändrats till. Vi har valt att intervjua en av de två yngre intervjupersonerna tillsammans med en för honom signifikant andre, i detta fall hans moder. I en annan intervju medverkar inte barnet alls på grund av sin låga ålder och svårigheter att sitta stilla och då har vi valt att endast intervjua hans moder. Anledningen till detta är att vi anser att mödrarnas information om sina barns självbilder och jaguppfattningar är pålitlig då barnen i den här studien är beroende av att deras mödrar finns där för att de skall klara av vardagen<br />
<br />
1.4 Centrala Begrepp<br />
När det uppkommer termer som behöver definieras kommer detta att ske löpande i texten. De centrala begrepp som definieras här återkommer fortlöpande uppsatsen igenom.<br />
<br />
ADHD/DAMP: Personlighetsstörning som innefattar permanenta tidigt utvecklade beteendemönster/karaktärsdrag som medför socialt handikapp eller subjektivt lidande.<br />
<br />
Normalt: Den rådande normen i ett samhälle som följs av majoriteten.<br />
<br />
Avvikande Beteende: Alla former av beteende som skiljer sig från vad majoriteten ser som normalt.<br />
<br />
Jaguppfattning: Hur en människa uppfattar sig själv i förhållande till andra och sin omgivning.<br />
<br />
Självkänsla: Medvetenhet om den egna personlighetens värde.<br />
<br />
Signifikanta andra: Människor som står en individ nära och som har stor inverkan på individerna vad gäller utvecklandet av självbild och jaguppfattning samt övertagandet av normer och värderingar.<br />
<br />
<br />
1.5 Disposition<br />
Uppsatsen inleds med ett metodavsnitt där val av metod motiveras. Avsnittet fortsätter med en beskrivning av hur intervjustudien är utförd samt hur urvalet skett. Vidare berörs valet av analysmetod, etiska överväganden, samt vilka åtgärder som tagits för att styrka validitet och reliabilitet. Metodavsnittet avslutas med en materialdiskussion och följs av ett bakgrundsavsnitt som inleds med en historisk överblick över uppkomsten av begreppen ADHD/DAMP. Stycket fortsätter med en beskrivning av hur en utredning av neuropsykiatriska problem genomförs. Efter det beskrivs och jämförs ADHD/DAMP-diagnoserna var för sig och kriterier och symptombild för de olika diagnoserna samt dess för- och nackdelar beskrivs. I nästa del redovisas de teorier och begrepp som senare kommer att användas som redskap för att analysera det empiriska materialet. I det efterföljande avsnittet görs en empiripresentation där de fyra personer vi intervjuat presenteras var för sig. Efter varje intervjupresentation sker en kortare delanalys. Resultaten av dessa sammanfattas sedan i en resultatredovisning. Arbetet avslutas med egna reflektioner samt förslag på fortsatta forskningsfrågor inom ämnet.<br />
<br />
1.6 Metod<br />
Uppsatsen bygger på kvalitativ metod baserad på en fallstudie kring utveckling och upprätthållande av självkänsla och jaguppfattning. Gruppen hos vilka skeendet studeras utgörs här av fyra individer med inslag av diagnosen ADHD/DAMP. Merriam beskriver fallstudien som en verklighetstrogen, empiriskt förankrad metod som hjälper de som forskar att förstå de processer som ingår i olika händelser. En metod av detta slag anses också vara lämpad för att undersöka "fall i förändring", vilket gör att vi tycker att den är lämplig att använda för vår studie. Informationen har samlats genom djupintervjuer vilket faller sig naturligt då vi vill nå en djupare förståelse av ett samhälleligt problem undersökt på individnivå. Anledningen till att vi väljer kvalitativ metod framför kvantitativ är framförallt att den senare inte är lämplig för vårt syfte, mänskliga upplevelser kan inte kvantifieras och mätas på samma sätt som hårddata. Användandet av kvalitativa data och metoder leder till en djupare förståelse av enstaka personers upplevelser. Den närkontakt undersökningsmetoden skapar i förhållande till de undersökta enheterna öppnar för en bättre uppfattning av den enskildes livssituation och dennes relation till den omgivande sociala kontexten.<br />
<br />
En alternativ metod för vår undersökning skulle vara att göra en observation.<br />
<br />
1.6.1 Intervjuer<br />
Vi använder oss av en intervjumetod som har karaktären av ett vanligt samtal där intervjupersonen ges stor frihet att uttrycka sina egna åsikter. Intervjun regleras dock till viss del av en manual (se bilaga 1) där de centrala områdena i intervjun anges. Intervjuerna kategoriseras av övergripande frågor som under intervjuns gång ger upphov till följdfrågor. Genom att ställa övergripande frågor med indirekta följdfrågor får man en mer grundlig insyn i individens situation. Då varje persons livssituation ser olika ut ställs inte exakt samma följdfrågor i intervjuerna. Skulle vi istället använda oss av standardiserade intervjuer skulle de unika upplevelser som kan komma till uttryck i en intervju av samtalskaraktär kunna gå förlorade.<br />
<br />
Båda författarna till uppsatsen närvarar vid intervjuerna och turas om att leda dem. Anledningen till detta är att utrymme då ges för den som inte är i ledande position att vara mer observant på vad som sägs och kan således följa upp intressanta uttalanden och ställa relevanta följdfrågor. Intervjuerna äger rum på en plats vald av intervjupersonen då det är viktigt att de intervjuade känner sig bekväma med situationen.<br />
<br />
1.6.2 Urval<br />
För att komma i kontakt med våra intervjupersoner har vi använt oss av ett "snöbollsurval". Denna urvalsmetod innebär att man tar kontakt med en intervjuperson som sedan genererar kontakt med flera intervjupersoner. Vi tog först kontakt med en person som är verksam inom en lokal intresseorganisation för individer med ADHD/DAMP-problematik. Via denne kom vi i kontakt med en mamma som tillsammans med sin son godtog att medverka i vår intervju. Vid intervjutillfället berättade de om en person som i vuxen ålder fått diagnosen ADHD denne ledde oss senare vidare till den tredje intervjupersonen. Den fjärde intervjupersonen kom vi i kontakt med via en bekant som är engagerad inom området som valde en, i dennes ögon, lämplig person. Vi sökte upp personen och avtalade tid och plats för ett intervjutillfälle. Vi är dock medvetna om att ett urval gjort på detta vis kan bidraga till eventuell skevhet då vi genom att använda oss av en persons nätverk kan komma i kontakt med en grupp med liknande attityder till sin sjukdom.<br />
<br />
Samtliga personer vi har intervjuat har drag av ADHD/DAMP, men man kan aldrig säga att två fall är likadana. Diagnoserna kan förekomma i olika kombinationer med andra personlighetsstörningar och funktionshinder vilket gör att varje fall är unikt. I vår studie har endast två av de intervjuade renodlad ADHD/DAMP, men då alla har inslag av den problematiken anser vi att de alla representerar denna grupp.<br />
<br />
1.6.3 Analysmetod<br />
Vi använder oss av en tolkningsmetod med hermeneutiska inslag för att analysera det insamlade materialet. Den hermeneutiska metoden är utvecklad för att analysera avslutade texter genom att ständigt växla mellan delar och helhet för att nå en god gestalt utan logiska motsägelser. Vi anser att metoden är användbar i vår uppsats då vi jämför enskilda uttalanden med den helhetliga tolkningen av varje intervju, jämför intervjuerna med varandra samt drar paralleller till teorierna. Det negativa med att använda denna metod i analysen är att man som intervjuare kan påverka framställningen och skapa en subjektiv tolkning av det som sägs. Detta kan medföra att den intervjuade påverkas av intervjuaren, som kan ha vissa förväntningar på resultatet vilket omedvetet kan göra att de frågor som ställs blir. Den intervjuade kan å sin sida ge svar som han/hon tror att intervjuaren vill ha istället för att berätta vad de egentligen tycker.<br />
<br />
1.6.4 Etiska överväganden, validitet, reliabilitet & generaliserbarhet<br />
Som ett resultat av etiska överväganden har vi tagit kontakt med personer som i sitt dagliga arbete jobbar med människor i den situation vi söker. Då de har en redan upprättad relation till människor med denna problematik ansåg vi dem lämpade att avgöra vilka personer som kunde tänka sig att medverka i intervjuer. Detta då det är svårt att avgöra hur människor med en ADHD/DAMP-diagnos ställer sig till att bli intervjuade om sin situation. Deras egen bearbetning av diagnosen, synen på den egna situationen samt mycket annat påverkar deras inställning till att ställa upp på intervjuer. Genom att gå via en kontaktperson minskas risken att söka upp någon som tar illa upp av att bli tillfrågad. Efter klartecken från vår kontaktperson sökte vi upp de rekommenderade intervjupersonerna via telefon. Vi berättade vilka vi var, vår undersökning, dess syfte och deras möjlighet att vara anonyma och att efter genomförd intervjuutskrift läsa igenom intervjun för att ta ställning till huruvida resultaten verkar trovärdiga eller ej. Denna typ av deltagarkontroll erbjuds för att öka validiteten och för att intervjupersonerna ska kunna godkänna att det vi skrivit är det de i intervjuerna sagt.<br />
<br />
Reliabilitet betyder i forskarsammanhang tillförlitlighet, om någon annan gör samma undersökning under liknande förhållanden så ska denne uppnå samma resultat som tidigare framkommit. Vårt arbete skulle under samma förhållanden, under en rimlig tidsram, ge samma resultat eftersom situationen skulle vara liknande, förutsatt att nästa forskare intervjuar samma individer som vi har gjort samt att dessa varit sanningsenliga i sina uttalanden. För att öka reliabiliteten beskriver vi hur vår information samlats in samt vilka beslut vi fattat under processen.<br />
<br />
Vårt empiriska material består endast av studier av fyra fall och vi är medvetna om att dessa inte behöver vara representativa för en större grupp. De resultat vi kommer fram till gäller endast de kontaktpersoner vi intervjuat. Genom att studera ett specifikt fall i detalj och senare jämföra det med andra fall som studerats lika detaljerat menar vissa forskare att man kan återfinna det generella i det specifika. En undersökning av denna typ syftar inte till att ge statistiskt säkerställda och generaliserbara resultat utan snarare till "analytisk generalisering". Fallstudiens styrka är att den grundar sig på flera empiriska bevis som analyseras med hjälp av teorier. Våra analyser bygger på sociologiska teorier som skapats utifrån annan empiri. Dessa teorier överensstämmer med våra fallbeskrivningar, vilket betyder att viss generalisering är möjlig. I kvalitativa studier kan man inte dra några generella slutsatser utifrån sitt fall, dock tycker vi oss på basis av etablerad teori kunna beskriva hur utvecklingen av självkänsla och jaguppfattning hos personer med ADHD/DAMP kan te sig på ett mer generellt plan.<br />
<br />
<br />
1.7 Materialdiskussion<br />
Inledningsvis har vi genom litteraturstudier, artikelstudier och föreläsningar ägnat oss åt bakgrundsarbete om funktionshandikappet ADHD/DAMP. För att få den mest aktuella informationen inom ämnet har vi lånat material av en specialpedagog. Att materialet används av dem som dagligen arbetar inom området samt att det är nyutkommet och relativt heltäckande gör att vi finner det reliabelt att använda. Då uppsatsen berör en individs självkänsla och jaguppfattning består teoridelen i första hand av olika material från den sociologiska socialpsykologin samt den symboliska interaktionismen. De teorier vi valt att använda oss av behandlar avvikande beteende, jagets och självets uppkomst. Dessa är hämtade från Hewitt, Boglind, Lundén och Näsman, vilka här representerar den symboliska interaktionismen. Vi använder oss också av Goffmans teorier om självet, samhället och stigma.<br />
<br />
2. BAKGRUND<br />
<br />
2.1 Historik<br />
De första vetenskapliga rapporterna om barn med primära koncentrationssvårigheter är från början av 1900-talet. I studier från USA beskrevs att barn efter allvarlig skallskada och hjärninflammation kunde få ett impulsivt, splittrat och motoriskt överaktivt beteende. På 1940-och 1950-talen undersökte de amerikanska läkarna Strauss och Lehtinen sviter av graviditets- och förlossningskomplikationer hos barn. De fann att det är samma sorts hjärnskador som ligger bakom cerebral pares och koncentrationssvårigheter, dock med annan omfattning. Man kallade detta tillstånd för MBD (Minimal Brain Damage). Många läkare och psykologer utvecklade efterhand uppfattningen att stor motorisk oro och koncentrationssvårigheter i sig var tecken på att barnet hade en hjärnskada. Kritikerna menade att det inte var säkert att man hade strukturella skador i hjärnan om man hade diagnosen MBD. Efter förslag från vetenskapliga kommittéer beslöts att MBD-förkortningen istället skulle stå för Minimal Brain Dysfunction. På 1970- och 1980-talen riktades mycket kritik mot användningen av MBD-termen därför att man använde den på en stor grupp barn med olika beteendeproblem. Trots invändningarna mot själva MBD-termen var de flesta överens om att barn med den här typen av problem verkligen existerade och att det behövdes en benämning för deras problem. Kadesjö skriver att MBD-termen internationellt nästan försvunnit och att den i Sverige har ersatts med termen DAMP. Begreppet DAMP betyder Dysfunktion i fråga om Avledbarhet, Motorik och Perception. Idag anser man att denna beskrivande term är att föredra framför den orsaksförklarande MBD-termen. DAMP-termen, så som den används i Sverige idag, är i vissa fall olycklig eftersom den lämnar barn med koncentrationssvårigheter utan påtagliga motoriska och perceptuella problem utanför. Det krävs att en kombination av både koncentrationssvårigheter och betydande motoriska och perceptuella svårigheter ska föreligga för att tillståndet ska få ett namn.<br />
<br />
I USA har man framförallt tagit fasta på koncentrations- och beteendeproblemen hos barnen och använder termen "Attention Deficit Hyperactivity Disorder" (ADHD). En term som kan översättas med uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet. I vetenskapliga sammanhang är det mycket viktigt att diagnoserna avgränsas på ett strikt sätt så att olika forskare beskriver samma grupp barn när de använder en viss term i sina diagnoser. Både ADHD och DAMP härstammar ur MBD-begreppet.<br />
<br />
2.2 Utredning<br />
En utredning skall ge en bild av barnets beteende och svårigheter under olika förhållanden och i olika miljöer. Den ska belysa barnets utvecklingsnivå och förutsättningar inom viktiga områden. Utredningen ska också visa hur miljön i familjen, förskolan eller skolan samverkar med, alternativt skapar, svårigheterna. Det viktigaste sättet för den ansvarige utredaren, som kan vara en läkare eller en psykolog, att få information om barnet är genom samtal med föräldrarna. Man gör en s.k. anamnes, där man på ett detaljerat sätt tar reda på hur föräldrarna uppfattar sitt barn, vilka problem det har, hur barnets utveckling och beteende varit under uppväxten samt försöker få en bild av familjens livssituation. Personen själv kan ofta bidra med viktig information inom vissa områden, t ex hur det ser på sina problem, hur det är i skolan osv. Anamnesen och beskrivningarna av barnet ligger sedan till grund för vilka undersökningar som skall göras och för hur omfattande de behöver vara. I anamnesen skall läkarundersökning, psykologbedömning, bedömning av grov- och finmotorik, läs- och språkutveckling samt neuropsykologiska test ingå. Finner man tecken på störningar inom dessa områden ställs en diagnos utifrån symptombilden. Diagnoser som ADHD, DAMP, Autism, Aspergers syndrom och Tourettes syndrom har alla särskiljande kriterier men diagnosen visar ofta drag av flera neuropsykiatriska syndrom, då dessa till stora delar överlappar varandra.<br />
<br />
<br />
Figur 1. Neuropsykiatriska syndrom<br />
<br />
Modellen visar att individer med ADHD och DAMP har problem inom uppmärksamhetsområdet. ADHD-diagnostiserade individer har förutom det även problem med impulsivitet och tvångsbeteende. För diagnosen DAMP föreligger även problem med motorik och perception utöver det gemensamma området. Tourettes syndrom innefattar hela ADHD-spektrat, delar av DAMP-spektrat samt problem med samspel.<br />
<br />
2.3 Diagnoskriterier för DAMP - "Deficits in Attention, Motor control and Perception"<br />
Denna diagnos innefattar svårigheter inom de tre områdena uppmärksamhet, motorik och perception. Cirka hälften av barn och ungdomar med DAMP är överaktiva och har en kombination av ADHD-problem och andra funktionsstörningar inom perception, kognition, minne, språk och motorik. Det innebär svårigheter inom både känsla - reglering - styrning och inom bearbetning och utförande. Det förekommer olika grader av DAMP, lätt- till måttligt svår och svår. För att få diagnosen svår DAMP måste man uppvisa tecken på alla fyra av de nedan uppradade kriterierna.<br />
<br />
1. Aktivitet/Uppmärksamhet, över eller underaktivitet<br />
2. Grov motorik, svårt att vara med på gymnastik och idrott<br />
3. Fin motorik, svårt att skriva<br />
4. Perception/Kan bidra till läsproblem<br />
<br />
Svår DAMP vilket liksom autismliknande störningar som Aspergers syndrom innebär att personen har kognitiva svårigheter som att binda ihop detaljer och delar i ett händelseförlopp till att få en överblick, uppfatta sammanhanget, förstå situationen, och avsikten med människors handlingar. Tidsmässigt tänkande och planering är svårt vid dessa tillstånd. För att hamna i gruppen för måttligt svår DAMP ska ett, två eller tre av dessa kriterier uppvisas kontinuerligt under ett halvår. De ska också föreligga i minst två olika miljöer/situationer som skola, fritids eller hemma och finnas ofta - men inte nödvändigtvis alltid.<br />
<br />
Barn som faller under diagnoserna ADHD/DAMP skiljer sig inte utseendemässigt på något vis från andra "normala" barn. Att det inte finns några yttre tecken på att något är fel kan göra att samhället kräver att personer med ADHD/DAMP skall leva upp till samhällets förväntningar och krav på normalitet på ett annat vis. Dessa barn befinner sig inte heller utanför normalvariationen för intellekt eftersom deras funktionsnedsättning i hjärnan inte har någonting med intelligens att göra.<br />
<br />
2.4 Diagnoskriterier för ADHD - "Attention Deficit Hyperactivity Disorder"<br />
För att lättare förstå vad ADHD är beskrivs nedan diagnosens formella kriterier, enligt DSM-IV. DSM-IV (Diagnostiskt Statistiskt Material nummer fyra), är en manual som utan att ta hänsyn till orsaksfaktorer begränsar sig till symptombeskrivningar. Innan diagnos ställs måste ett antal symptom, som finns beskrivna i manualen, vara uppfyllda. För diagnosen ADHD ska minst sex av de nio olika symptomen på uppmärksamhetsstörning föreligga, (ex. att barnet slarvar eller missar detaljer i skolarbetet eller andra aktiviteter, har svårt att hålla koncentrationen på uppgiften eller i lekaktiviteter, inte tycks lyssna på vad man säger, har svårt att förstå instruktioner och misslyckas ofta med att slutföra skolarbete, vardagssysslor eller andra arbetsuppgifter - vilket inte beror på att barnet har missförstått instruktionen) sex av de nio symptom på hyperaktivitet (har svårt att sitta stilla, har ingen ro i händer eller fötter, rusar omkring och klättrar på allt - hos äldre uppvisas ofta en känsla av rastlöshet, har svårt att arbeta/leka tyst, är ständigt i farten - uppvarvad, pratar ofta och mycket) samt impulsivitet. Symptomen skall föreligga under minst sex månader, av en grad som helt klart stör barnets anpassning och inte överensstämmer med dess utvecklingsnivå.<br />
<br />
Av barn med diagnostiserad ADHD har ca 70 % fortfarande dessa svårigheter i övre tonåren och minst 30 % har dem kvar i vuxen ålder.<br />
<br />
På samma sätt som symptomen för DAMP bör symptomen för ADHD också föreligga i minst två olika miljöer/situationer som skola, fritids eller hemma och finnas ofta- men inte nödvändigtvis alltid. En del av symptomen ska ha debuterat före 7 års ålder. Om både kriterierna för uppmärksamhetsstörning och för hyperaktivitet/impulsivitet är uppfyllda talar man om ADHD av kombinerad typ. Om kriterierna endast är uppfyllda för en av symptomgrupperna talar man om övervägande uppmärksamhetsstörning respektive övervägande hyperaktivitet/impulsivitet.<br />
<br />
Ett barn med ADHD behöver inte ha alla dessa symptom. Störningen kan vara dominerad av antingen överaktivitet, brist på uppmärksamhet eller svårigheter att behärska impulser. Ofta har barn med ADHD som spädbarn antingen varit påfallande lugna eller mycket livliga. Överaktiviteten är som regel tydlig redan under barnens andra och tredje levnadsår. Överaktiva 4-åringar är dock endast i hälften av fallen fortfarande överaktiva som 7-åringar och därför är det bäst att vänta med att ställa diagnosen tills skolstarten. Vissa barn som uppvisar tecken på ADHD har fungerat normalt under de första levnadsåren. Högt begåvade barn med ADHD får ibland problem först i högstadiet, när kraven på koncentrerat och uthålligt tänkande ökar.<br />
<br />
Det som yttrar sig som koncentrationssvårigheter kan bero på flera olika typer av funktionsstörningar. Vid ADHD utan andra funktionsstörningar gäller svårigheterna främst brist i uthållig uppmärksamhet, att hålla tankekraften/alertheten/vakenheten på en jämn nivå under hela arbetspasset samt bristande impulshämtning. Behovet av omväxling och lust tillsammans med bristande impulshämtning gör att uppmärksamheten fångas av allt möjligt annat än arbetsuppgiften. En tonåring med denna funktionsstörning har beskrivit tillståndet som att man har en TV med 13 kanaler påslagna samtidigt - utan att ha tillgång till fjärrkontrollen. Detta sammanfattar hur svårt det är för dessa individer att ställa in skärpan, att skilja det viktiga från det oviktiga.<br />
<br />
2.5 Vuxna med ADHD/DAMP<br />
Symptombilden för vuxna med ADHD/DAMP innefattar impulsivt och rastlöst beteende. De fungerar ojämnt från dag till dag, har koncentrationssvårigheter, framförallt vid försök att studera. De har även problem med häftigt humör, är ofta dåliga lyssnare och har svårt med relationer. För vuxna med dessa problem är det svårt att anpassa sig i vardagen, att passa tider och hålla överenskommelser. De har svårt att underordna sig regler och styrning av andra och på grund av rastlöshet byter de ofta arbete. Många blir egna företagare för att kunna använda sin intensitet på ett produktivt sätt. Både barn och vuxna med ADHD/DAMP är ofta nyfikna, spontana och kreativa.<br />
<br />
<br />
2.6 En diagnos för- och nackdelar<br />
Att få en diagnos innebär ofta någon slags ordning i ett kaos. Diagnostiska termer som ADHD/DAMP kan ses som en sammanfattning av utredningsresultaten, ett namn för problembilden och en förenklad förklaring till svårigheterna. Att få ett namn på "vad jag lider av" är i sig betydelsefullt oavsett i vilken utsträckning det kan läggas till grund för meningsfull behandling. Diagnosen hjälper patienterna att organisera sina mer eller mindre klara, kanske ångestväckande upplevelser som patienten kan relatera till. Det är visserligen fortfarande en sjukdom som personen lider av men genom diagnosen har den fått en form som gör den mer hanterlig vilket minskar ångesten. Att få sin diagnos på papper gör den lätt att hålla fast vid, eller att känna sig bunden till. Hos många föreligger det också en rädsla för att få diagnosen nedskriven och framför allt registrerad i offentliga handlingar.<br />
<br />
Svagheten med diagnoser för tillstånd där symptomen är beteendeproblem är att de bortser från de stora individuella skillnader som alltid finns mellan de som får samma diagnos. En diagnosterm tar inte hänsyn till att problematiken förändras under barnets utveckling, varierar från en tid till en annan och påverkas av förhållanden i omgivningen och kan därför uppfattas statisk. En annan negativ aspekt är att diagnosen kan användas som ett rättfärdigande av ett okontrollerat beteende. "Det är inte konstigt att jag gör som jag gör, jag lider ju av XX", "Du ska visa hänsyn mot mig för jag har X" etc.<br />
<br />
I alla händelser blir diagnosen ett kraftfullt psykologiskt faktum som barnet måste förhålla sig till då den betecknar en defekt. Diagnosen kommer att vara ett av flera redskap med vars hjälp barnet orienterar sig i världen, i samspelet med andra och i organiserandet av sina känslor och inre upplevelser. Barnet måste handskas med en upplevelse av att vara annorlunda än andra, med allt vad det innebär för jaguppfattning och självkänsla.<br />
<br />
<br />
3. TEORIPRESENTATION<br />
<br />
3.1 Den symboliska interaktionismen<br />
3.1.1 Rolltagande och självbildens uppkomst<br />
Ett av den symboliska interaktionismens grundläggande antaganden är att alla individer måste leva tillsammans med andra, möta motstånd, få belöningar och genom språket lära sig att umgås med andra för att anta en självbild. I rolltagandet tar individen andras bilder av sig själv och blir genom det ett objekt för dess egen varseblivning. Leken utgör det första steget i rolltagandet och innefattar från början bara enskilda signifikanta andra roller men också andra individer och grupper. Steget efter leken är spelfasen där leken genom regler och förmågan att anta flera olika roller och växla mellan dessa förändras till spel. I spelet internaliserar individen andras vanor och förväntningar, vilka representerar den generaliserade andre.<br />
<br />
De människor som utgör de signifikanta andra för en individ är de som är viktigast för individens självbild, och deras uttalanden och värderingar fungerar som riktlinjer för uppfattningen och värderandet av det egna självet. Summan av en individs signifikanta andra bildar personens interaktionsstruktur. Valet av interaktionsstruktur baseras på att varje individ strävar efter att ha en så positiv och beständig bild av sig själv som möjligt, vilket gör att människor tenderar att söka kontakt med andra som värderar dem positivt. Vad som för en människa är positivt bestäms av den definition av situationen personen internaliserat från interaktion med andra. Man kan inte se en individs självkänsla som statisk då individen ändrar sin önskan om hur han vill framstå genom relationer till andra. Den interaktionsstruktur individen upplever ger honom den bästa speglingen och bildar hans permanenta interaktionsstruktur. De värderingar man gör om sig själv utifrån dessa grunder resulterar i det som kallas självkänsla.<br />
<br />
För att kunna förklara hur självkänslan uppehålls används begreppen motiv och motivation. Motivation syftar på subjektiva känslor som driver eller på annat sätt styr människans beteende. Det syftar till ett tillstånd hos människan vid en viss tid och bestämmer individens känslighet gentemot miljön vid den tiden. Motivationen är nära kopplad till den symboliska interaktionismens "I" och styrs av hur individen uppfattar sitt jag. Motiv hänger istället samman med "me" och handlar om den aspekt av självreferensen som rör personens förklaring till sitt eget uppträdande och ofta också till andras. Genom detta fyller motiv en viktig funktion i den dagliga interaktionen och även för en människas jaguppfattning och självkänsla.<br />
<br />
<br />
3.1.2 Självkänslans utveckling och jaguppfattning<br />
Den självkänsla som uppkommer i rolltagandet följer individen i alla interaktioner och situationer. Självkänslan fungerar som en avgörandeprocess där andra människors förväntningar kontrollerar individens uppträdande och som påverkar hur känsliga människor är mot andra och de antaganden de förmodas göra.<br />
<br />
Den grund utifrån vilken människor bedömer varandra är av värderande sort. Man bedömer varandra utifrån olika attribut, t ex bråkig, snäll, argsint etc. Adjektiven används ofta med avseende på bestämda roller och de bilder de skapar utgör underlag för varje ny interaktionssituation. Andras föreställningar om en person, så som han föreställer sig dem i en bestämd situation och individens jaguppfattning påverkar dennes stämning vilken kan domineras av ångest, depressionskänslor, upprymdhet etc. Hur en människas "I" reagerar på olika omständigheter påverkas av motivationstillståndet, vilket styrs av jaguppfattningen.<br />
<br />
Människor uppträder inte bara som personer med olika relationer till varandra, utan också som olika egenskaper som interagerar med andra individers. De egenskaper människor påstås ha hänger ofta samman med de specifika roller som utförs och övertas i olika sammanhang och har också anknytning till den agerandes livshistoria. Hur man tror sig uppfattas och genom sitt liv ha uppfattats av andra lägger grunden till varje individs självkänsla.<br />
<br />
Man kan urskilja två sorters självkänsla: situationsbunden och kumulativ. Situationsbunden självkänsla är hur en individ uppfattar sin egen framställning vid en specifik tidpunkt. Kumulativ självkänsla formas av personens upplevelser av situationsbunden självkänsla och speglar den erfarenhet av positiva och negativa omdömen som individen samlat på sig genom att tolka andras möjliga antaganden om det egna jaget. Någon som hela tiden gör bilder av andra som får sig själv att framstå som underlägsen utvecklar en invand kumulativ låg självkänsla. Den som tolkar bilder av andra som får honom att framstå som överlägsen utvecklar en invand kumulativ hög självkänsla.<br />
<br />
Låg självkänsla blir en effekt på motivationen genom att den medför oro eller ett tillstånd av ångest. Ångesten är ett motivationstillstånd som till en följd av låg självkänsla gör att individen blir mer sårbar för andras negativa omdömen när de verbaliseras och mer benägen att bedöma sig själv negativt. Det sociala sammanträffandet leder på så vis till att personens allmänna självkänsla sjunker, vilket i vissa fall kan utvecklas till en ond cirkel.<br />
<br />
<br />
Positiva bilder av andra kan förmå en människa att handla på ett sätt som kan påverka dem att skapa positiva bilder av aktörens egna jag. Människan kan försöka framstå på ett vis som främjar de bilder han efterstävar för att stötta sin självkänsla genom att i bestämda situationer handla så att det främjar den situationsbundna självkänslan. För att upprätthålla en positiv bild av självet krävs att individen upplever beständighet i andras positiva bild. Om individen inte upplever beständighet i den positiva speglingen söker sig denne, i den mån han kan, till nya människor som får komma att utgöra hans signifikanta andra.<br />
<br />
Den självbild man i rolltagandet skapar utifrån andras värderingar omformas och utvecklas genom hela livet som en följd av nya erfarenheter, kontakter och val av signifikanta andra. Självbilden blir på så vis också beroende av den relation som råder mellan de interagerande. Uppfattningen av jaget och självet har stor betydelse för individens fortsatta handlande, för på samma vis som individen får sin uppfattning av jaget genom rolltagande skapas också en avvikaridentitet. Detta genom att individen i sitt samspel med andra tillskrivs och övertar en avvikande roll.<br />
<br />
3.2 Avvikande beteende<br />
Att vi har med teorier som berör avvikande beteende beror på att de är starkt förknippade med en individs jaguppfattning och självbild. Nedan presenteras valda delar ur teorier som behandlar avvikande beteende som en social konstruktion.<br />
<br />
Robert Merton har utarbetat en teori som betraktar avvikande beteende som en respons på den sociala strukturen. Utifrån detta perspektiv kan man förklara det avvikande beteendet som en följd av murar som byggs upp i samhället för att hindra vissa grupper att fullt ut delta. Teorin pekar på att ett avvikande beteende kan växla från ett samhälle till ett annat och också från tid till annan. Bestämda grupper och kategorier inom samhället reagerar olika på olika former av beteende men medborgarna i ett samhälle är oftast eniga om vad som bör betraktas som avvikande. Gemensamt för vad som ses som avvikande är enligt denna teori att beteendet betraktas som ett personligt diskrediterande avsteg från gruppens normativa förväntningar. När en grupp beslutat sig för vad som är avvikande, framkallas reaktioner mot beteendet som avser att behandla eller tillrättavisa de individer som handlar på ett sådant sätt, vilket i hög grad tenderar att reducera den avvikandes livsmöjligheter.<br />
<br />
Goffman skriver att när vi kommer i kontakt med en nya människor är första intrycket av dessa oftast tillräckligt för att vi ska kategorisera dem. Vid detta tillfälle fastställer vi bl a hans sociala identitet där såväl personliga som strukturella egenskaper (som exempelvis yrke) ingår. Utan att vara medvetna om det, formar vi utifrån det första kontakttillfället om de bilder vi gjort oss av personen vi mött. Bilderna blir till normativa förväntningar, som sedan omedvetet blir till krav. Vi vet inte om att vi ställt dessa krav tills vi börjar fundera på om personen uppfyller dem eller inte. Vi blir då medvetna om att vi hade vissa förställningar om hur personen borde vara. Kraven som ställs på hur en person ska vara utgör det som kallas individens virtuella sociala identitet. De egenskaper han egentligen besitter utgör hans aktuella sociala identitet.<br />
<br />
När en ny person ansluter sig till en tidigare etablerad grupp kan det ibland bli tydligt att denne har en egenskap som gör honom olik de andra personerna i gruppen. Om han på ett negativt vis utmärker sig från gruppen reduceras han i vårt medvetande från en vanlig och normal person till en avvikande individ. I sociala situationer där vi vet eller märker att deltagande personer har ett stigma är risken stor att vi tar till kategoriseringar som inte stämmer, vilket både för oss och för den stigmatiserade blir besvärande. Människor har en förmåga att tillskriva andra ytterligare ofullkomligheter utifrån en enda framträdande ofullkomlighet. Goffman menar att man utifrån detta stigma tillskriver individen önskvärda och fördömande egenskaper. Att stämplas på det sättet innebär att man blir definierad som avvikare vilket ibland kan bli till ett handikapp.<br />
<br />
Goffman talar om två olika typer av stigmatiserade, de diskrediterade och de diskreditabla. När en person har ett synligt handikapp är denne diskrediterad. Lider personen istället lider av ett stigma som inte syns är denne diskreditabel och han måste göra vad han kan för att handikappet inte skall komma fram. Diskreditabla individer utvecklar ibland andra egenskaper för att dölja sina osynliga defekter. En handling kan vara mer eller mindre avvikande beroende på om den uppmärksammas. Om den gör det och definieras som ett avsteg från normativa förväntningar diskrediterar handlingen individen. En stämplad person är i regel oftare utsatt för situationer där han tillskrivs negativa attribut som han inte äger, än vad andra är. Det är troligt att han som en följd av detta blir kapabel att hantera dem.<br />
<br />
Personer som har ett visst stigma tenderar att göra liknande erfarenheter medan de lär sig att finna sig tillrätta med sin situation. De genomgår liknande faser i sin självbedömning, vilket utgör vad Goffman kallar "den moraliska karriären". Med detta avser han en socialiseringsprocess som utgör orsak och verkan av den serie anpassningsproblem man ställs inför om man har ett visst stigma. Ur processen urskiljs olika möjligheter för den stigmatiserade att utvecklas. Barns inträde i skolan brukar uppges som den tidpunkt då de tvingas lära sig vad deras stigma innebär, eftersom andra elever då uppmärksammar deras stigma. Teorin tar upp ett exempel på hur barn med handikapp ofta skickas till specialskola för barn med liknande handikapp. Barnet tvingas då räkna med den uppfattningen folk i allmänhet har av handikappade av denna typ och får höra att det blir mycket enklare för honom att leva bland sina egna.<br />
<br />
Människor med avvikande beteende kan av de normala tilldelas en bestämd sorts status. Denna status är oftast negativt färgad och representerar motsatsen till de människor som tilldelas karisma och annan positiv status. Anledningen till att en grupp betraktas på ett sämre vis ses som en funktion av socialt tillskrivna kännetecken. En karismatisk person tros ha vunnit sin status genom konkreta gärningar och denna status upprätthålls av människors tro på att den finns kvar. På samma vis förvärvar en avvikare sin negativa status som upprätthålls av beskyllningar och rykten samt av tron på att dessa attribut finns hos den personen. På många håll kan exempelvis en rehabiliterad sjuk människa mötas av rädsla genom att den negativa status som tillskrivits henne hänger kvar. Vissa personer skulle utan sin negativa stämpel ha accepterats i vanliga sammanhang men om något avslöjar att en individ är avvikande från gruppen på ett icke önskvärt sätt tenderar människor att ta avstånd från denne. Genom att göra det, bortser de från de anspråk på gemenskap med dem som hennes övriga egenskaper skulle kunna ha motiverat.<br />
<br />
3.3 Stämplingsprocessen<br />
Stämpling av en individ är inte en enstaka händelse utan avser en hel process som innefattar en lång rad negativa reaktioner från signifikanta andra. De negativa reaktionerna leder till att individen antar en negativ självbild, vilken kan förändras på två sätt. Den stämplade kan välja att försöka normalisera sitt förhållande till de signifikanta andra och på så vis återupprätta den positiva bilden eller så kan han söka sig till en avvikargrupp där han får en positiv självbild oavsett, eller på grund av, sin avvikelse.<br />
<br />
För Lundén och Näsman innebär stämplingen generellt att en människa i sin helhet omvärderas till avvikare av någon eller några i sin omgivning. Lundén och Näsman menar att stämpling innebär att ta avstånd från icke önskvärda egenskaper eller beteenden. Orsakerna till stämplingen kan enligt dem vara ett bagatellartat regelbrott eller en egenskap som knappast avviker från det normala. De delar upp stämplingsprocessen i olika steg: den första avvikelsen, stämplingen av denna, effekterna av stämplingen, följdavvikelser osv.<br />
<br />
<br />
<br />
Figur 2. Stämplingsprocessen<br />
<br />
3.3.1 Stämplingens påverkan på individens livssituation<br />
En människa som en gång stämplats som avvikande har svårt att anpassa sig till de normalas verklighet då risken att misslyckas finns alltid där. Anpassning till verklighet eller förutsett misslyckande, till det faktum att chanserna är begränsade och framgång är det som önskas, kan ta sig flera uttryck. Människor som har en känsla av misslyckande och utanförskap kan ibland välja att dra sig undan social delaktighet och söka tröst i olika former av flykt. Vissa individer flyr in i alkohol eller knark, i enstaka fall ser de sin utväg i självmord. Att på mer eller mindre brottslig väg försöka nå upp till de mål samhället satt upp är inte heller helt ovanligt.<br />
<br />
Varje stämpling som en person utsätts för innebär underförstått att personen inte innehar normala egenskaper. Under förutsättning att omgivningen antar detta synsätt vidtas effektiva diskriminerande åtgärder av skilda slag. Dessa är ofta oavsiktliga men påverkar den utsattas situation negativt. Generellt bygger människan en så kallad stigmateori, vilket är en ideologi som har för avsikt att förklara den avvikandes underlägsenhet och att övertyga sig själv om att avvikaren representerar en fara. Denna teori rationaliserar en motvilja hos de normala, vilket egentligen byggts på andra anledningar än de vill framhäva. När en människa fått sin identitet fastställd och stämplad som avvikande upphäver detta de flesta andra tänkbara identiteter i andras ögon. När en avvikande stämpel ges en individ sker ofta en retrospektiv tolkning av vederbörandes uppförande vid tidigare tillfällen. Ibland blir den avvikande stämpeln det som gör att beteendet faller på plats, både för individen som stämplats och för dennes omgivning.<br />
<br />
Människor gör, med mer eller mindre framgång, motstånd mot de stämplar andra försöker ge dem. Många som stämplas som avvikare kan med en förening av inre resurser och i form av en tidigare fastställd positiv jaguppfattning och stöd från andra vägra att acceptera en del, eller alla konsekvenserna, av den sociala identitet de fått.<br />
<br />
En individs uppträdande som avvikare är mycket beroende av den tolerans signifikanta andra visar honom. Vissa familjer utsätter en specifik medlem för hårt tryck genom att ställa krav på honom som han inte kan möta eller genom att skylla alla motgångar på honom. Även om han medger att de primära handlingarna som ligger till grund för sjukdomsstämpeln är verkliga så är de dock inte alltid så betydelsefulla som de utges för att vara.<br />
<br />
<br />
Ett användande av en sjukdomsstämpel kan exempelvis framkalla en kris i den stämplades jaguppfattning, vilket kan leda till att han accepterar rollen som annorlunda. Den avvikande tenderar ofta och att i många fall ha samma föreställningar och värderingar som de normala har. Djupast känner han kanske att han är fullt normal och borde få sin chans. Ändå kanske han i grund och botten känner att oavsett vad andra säger så accepterar de honom inte fullt ut och är inte beredda att umgås med honom på jämställd nivå. Dessutom kan de bedömningsmönster han tillägnat sig från samhället öppna hans ögon för det som andra upplever som hans tillkortakommanden. Detta kan leda till att han, om så bara stundvis, inser att han inte motsvarar det som krävs av honom. En känsla av skam blir då närvarande genom insikten om att det är något skamligt med den egenskap han har. Närvaron av normala personer i hans omedelbara omgivning vidgar sannolikt klyftan mellan hans verkliga jag och de krav han ställer på det. Människor kommer i kläm mellan önskan att likna andras egenskaper och oförmågan att uppnå detta.<br />
<br />
Som exempel kan ges de som av samhället förr räknades som vansinniga. Som en följd av det, tillskrivs de ytterligare negativa drag och blev underliga, farliga och betedde sig obehagligt och ovanligt. Som resultat av en strävan att få dessa människor att bli behandlade på ett bättre sätt definierades deras vansinne om till sjukdom. Trots denna diagnos upplever andra normala människor fortfarande dessa personer som en fara, och dessutom också som besvärliga. Definitionen sjuk ändrar inte det faktum att dessa individer tillskrivs en negativ status.<br />
<br />
4. EMPIRIPRESENTATION & DELANALYSER<br />
Vi har genomfört fyra intervjuer med personer som har vuxit upp med ADHD/DAMP samt några som vet hur det är att vara närstående till någon som har dessa personlighetsstörningar. Två av de intervjuade har haft sina diagnoser sedan de var i sexårsåldern, de två andra vi intervjuat har inte varit medvetna om att det är ADHD/DAMP de haft utan fått sin diagnos i vuxen ålder. De frågor vi ställt har handlat om hur de upplevt sin uppväxt, sin skolgång, arbetslivet, bemötandet från omvärlden och den hjälp de haft tillgänglig. Alla frågor rör deras situation som individer med ADHD/DAMP vilket i vårt samhälle ses som avvikande från vad som är normalt. Empiripresentationen är uppdelad i fyra delar och efter varje presentation sker en kortare analys.<br />
<br />
De intervjuade presenteras under fingerade namn för att bevara deras anonymitet.<br />
<br />
4.1 Presentation av intervjupersonerna<br />
Johan är 11 år och bor med sin mamma och hennes sambo på en mindre ort. Han går i tredje klass i en vanlig skola och har, för att klara av skolan, tillgång till en assistent. Han fick diagnosen DAMP när han var sex år efter att dagispersonalen och hans mamma upptäckt att han var ovanligt aggressiv och stökig. De uppmärksammade också att han hade väldigt dålig koordination. Efter en utredning ställdes diagnosen DAMP, vilken efter hand ändrats till Tourettes syndrom, som innefattar hela spektrat av DAMP och ADHD och utmärks av okontrollerbara tics. Johan har också drag av autism. Han har inte själv medverkat i intervjun utan hans mamma Marita har i vår intervju berättat om hans situation. Vi anser att hennes information om sin sons situation är tillförlitlig då de under hela hans liv har stått varandra mycket nära.<br />
<br />
Mattias är 17 år och bor med sina föräldrar och två systrar i en medelstor stad. Hans föräldrar upptäckte redan när han var två år att något inte stämde. Efter att ha genomgått en utredning fick han, när han var sex år, diagnosen svår DAMP med lätt funktionshinder, lätt utvecklingsförsening och dyslexi. Hans diagnos gjorde att han redan i första klass fick börja i särskolan där han gått fram tills nu. Idag går han i en integrerad gymnasieklass på det individuella programmet.<br />
<br />
Robert är 28 år och har växt upp med sin mamma och styvpappa och sina halvsyskon. Han beskriver sin uppväxt som verkligen annorlunda än de flestas.<br />
<br />
Robert: "Eftersom det var något fel på mig, men ingen visste vad det var så var det ju alltid jag som var felet. Jag var det jag inte skulle va, jag gjorde det jag inte skulle göra, jag var väldigt överaktiv, energisk, jobbig. Man kan sammanfatta det med ett ord: Strulig…"<br />
<br />
Från det att han var sex år tills han fyllt sexton, blev han dagligen slagen av sin styvfar. När han blev sexton slog han tillbaks och då skaffade socialen en lägenhet åt honom, efter det att hans granne kontaktat dem. Robert gick grundskolan i en vanlig skola men istället för att börja gymnasiet började han att arbeta. Numera bor han i en medelstor stad tillsammans med sin sambo. Robert fick sin diagnos, ADHD, för ett år sedan efter att han blivit deprimerad av anabola steroider. Depressionen gick så långt att han försökte ta sitt liv genom en överdos av sömntabletter. Då han misslyckades men fortfarande hade kvar sin depression gavs han antidepressiv medicin. Roberts då okända ADHD gjorde att tabletterna fick motsatt effekt och istället för att bli lugn och mindre depressiv blev han våldsam och aggressiv och han skrevs in på psyket. Efter tvångsvård på psyket kom han i kontakt med en psykolog och efter 20 minuters samtal kunde de tillsammans fastslå att Robert hade ADHD.<br />
<br />
Mats är 44 år och växte upp med sina föräldrar och bröder i ett mindre samhälle. Hans uppväxt har präglats av fysisk och psykisk misshandel och han beskriver sin uppväxt och sitt liv som konstant kaos. Fram till han fyllde två var han som andra barn men började vid denna tidpunkt uppvisa tecken på tvångssyndrom. Mats har gått i en vanlig grundskola, ibland i obs-klasser, men fått betyget Icke godkänd i mycket. Senare fortsatte han sina studier på fordonsteknisk linje på gymnasiet för att som vuxen arbetat som bil- och lastbilsmekaniker. Efter mycket funderingar kring varför livet tett sig som det gjort, och efter att en släkting fått en DAMP-diagnos, började han läsa mycket om vad det innebar. När han kom över artiklar om vuxen-DAMP kände han igen sig helt och kontaktade vuxenpsyk på orten för en utredning. Efter utredningen fick han diagnosen ADHD, fast han själv tror sig ha DAMP. Han lever nu tillsammans med sin sambo och är mycket aktiv för att förbättra situationen för sig själv och andra människor med ADHD/DAMP.<br />
<br />
4.2 Johan<br />
Johans mamma Marita har upplevt hans diagnos som både positiv och negativ. Utan den säger hon sig troligtvis fått vare sig vetskap om eller tillgång till den hjälp de nu har fått. Johan har en mycket nära kontakt med sin mamma som varit ensam med honom större delen av hans uppväxt. Efter att en terapeut filmat och studerat Johans och Maritas relation poängterade hon hur viktig Marita är för Johans välbefinnande, hon såg henne som "en förlängd arm" till honom. Diagnosen har ökat hennes förståelse om sitt barns situation och givit henne möjligheter att på bästa sätt förbättra Johans vardag. Det är också diagnosen som givit dem möjligheter att prova mediciner för att påverka hans beteende i en normal riktning. Han medicineras med Ritalina, vilken tar udden av hans aggressiva beteende. Detta har speciellt underlättat hans möjligheter att klara skolan och umgås med andra barn utan att slåss.<br />
<br />
Johan möter ofta motstånd i situationer där han inte förstår vad som händer. Speciellt jobbigt är det när något går fel i hans närhet och han inte förstår varför. Johans mamma funderar därför på att börja använda sig av ett bonussystem där Johan, genom att exempelvis få en stjärna för en gjord läxa eller ett städat rum, kan lära in ett beteende. Poängen med systemet är att när han uppnått x antal stjärnor får han en större belöning, vilket ska få honom att inse att det lönar sig att exempelvis göra läxan, vilket kommer att krävas ju högre upp i utbildningssystemet han kommer.<br />
<br />
När Johan fick sin diagnos var det aldrig tal om att han skulle sättas i särskola. Han går i en vanlig klass och har sedan åk 2 haft en assistent/hjälpfröken som funnits med honom i skolan. Johans mamma betonar att hon genom att kunna uppvisa en diagnos som visar att Johan inte bara har svårigheter, utan att det finns en orsak till hans beteende kunnat trycka på för att han ska få hjälp. Assistentens närvaro är en förutsättning för att Johan ska kunna klara sig i skolan. Han har lärt sig att han kan lita på henne. Hennes närvaro har bidragit till att Johan inte slåss lika mycket som han gjort tidigare och hon har direkt kunnat förklara för honom om något varit oklart. På så vis har de tillsammans undvikt att skapa kaos i klassrummet. Som en följd av sin diagnos har skolan anpassat hans schema och läxläsning. För att Johan ska klara av skolan måste han ha ett klart schema som han kan följa till punkt och pricka för att undvika förvirring. Hans klasskompisar och deras föräldrar har länge vetat om att Johans har Tourettes syndrom. Innan hjälpinsatser sattes in för att underlätta för Johan uppstod ibland situationer i skolan som han inte kunde hantera. I en sådan situation fick han olyckligtvis tag på en sax som han försökte sticka läraren med. Toleransen från klasskamraternas föräldrars sida fanns efter den incidenten inte kvar. En skrivelse gjordes för att få bort Johan från klassen och flera barn förbjöds helt och hållet att umgås med honom för en tid.<br />
<br />
Johans studerande är väldigt situationsbundet och på grund av detta har skolan anpassat det så att han inte får några hemläxor. På Johans eget initiativ ändras detta tillfälligt då han ville ha läxor för att vara som "de normala barnen".<br />
<br />
I skolan har Johan inte så många vänner, mest för att han förut varit mycket aggressiv men nu går han undan istället för att slåss. Barnen i klassen retar honom inte trots att hans tics drar till sig uppmärksamhet. Ibland när han får tics sitter han kvar och gör något annat, för trots att han är så ung så har han kommit på att han inte vill vara annorlunda och utmärkande. Det bemötande Johan får i skolan är oftast positivt och tålmodigt, men det händer att han blir utsatt och retad. Han berättar då alltid för de vuxna i skolan som så snabbt som möjligt reder ut problemen. En del barn utnyttjar medvetet hans styrka och flickorna använder den som ett skydd mot andra. När de blir retade säger de att Johan kan komma och slå dem om de inte slutar.<br />
<br />
Efter skolan går Johan på fritids. Det har dock varit mindre lyckat då inte fritids kunnat erbjuda samma förståelse som den skolan haft för honom. Personalen har försökt, läst böcker, schemalagt honom och haft sociala berättelser, men det har inte fungerat. Johan är nu större än de andra och personalen är rädda för att han ska ge sig på de mindre barnen. Med anledning av hans tidigare aggressiva beteende punktmarkerar de honom ständigt vilket han mår dåligt av. Fritidspersonalen är ofta oförstående för Johans beteende. Samma dag som vi utförde intervjun med hans mamma Marita skulle hela fritidsgruppen gå på teater, men Marita hade blivit tillfrågad om att byta dag för Johan.<br />
<br />
Marita: "… De tyckte ju att han ändå var för stor för den teatern, vilket var konstigt för alla andra treor skulle ju med. Det kändes som om de stötte bort oss på något vis då. Som om att de skulle få problem ute på stan om han var med. Utan att fråga mig om hur han är bland folk…"<br />
<br />
Detta var något som även Johan kände av och ifrågasatte varför han inte var välkommen.<br />
<br />
Förutom att Johan går på fritids efter skolan håller han på med innebandy. Hans mamma säger att idrotten varit en "väldig hjälp" för honom, även om han själv är omedveten om det. Han har haft tålmodiga och förstående tränare och ledare som stått ut med det kaos som i början uppstod innan han lärt sig att behärska de moment som ingår i innebandyn. Numera känner Johan att han klarar av sporten.<br />
<br />
Johan har tillgång till en privat sjukgymnast som jobbar med honom och hela tiden låter honom stå i centrum. Marita har själv sökt fram denna hjälp men betonar att det är här han har fått den bästa hjälpen och att han "växer varje gång han går därifrån."<br />
<br />
4.2.1 Delanalys 1<br />
Ett av den symboliska interaktionismens grundläggande antaganden är att alla individer måste leva tillsammans med andra, möta motstånd, få belöningar och genom språket lära sig att umgås med andra för att få en självbild. Diagnosen har haft stor inverkan på grundläggandet av Johans jaguppfattning då han i lekfasen antagit en positiv bild av sig själv. En viktig orsak till detta ser vi i att han spenderade all sin tid med sin mamma, som utgjorde den signifikanta andra för honom. Hennes sätt att behandla Johan är tolerant och hon speglar honom kontinuerligt positivt. Bemötandet av Johan grundas i att hon genom diagnosen fått förståelse och en ökad acceptans för hans beteende. Den positiva responsen från den interaktionsstruktur hon utgjort har lagt grunden för en hög självkänsla och positiv jaguppfattning.<br />
<br />
Det framkommer hur rekommenderade hjälpinstanser tar fasta på hur viktiga belöningar och känslan av att lyckas är för Johans jaguppfattning. Ett exempel på detta visas i det bonussystem Marita ska införa. När ett system inrättas för att skapa ordning i det kaos individer med ADHD/DAMP ofta känner underlättas deras tillvaro, vilket påverkar deras självkänsla positivt.<br />
<br />
Genom Maritas förståelse av Johans beteende har hon också kunnat förebygga att hans, vad Goffman kallar, virtuella sociala identitet och aktuella sociala identitet skall skilja sig för mycket åt. Hon har informerat både barn i Johans klass och deras föräldrar om sin sons situation. Barnen har en stor förståelse då de vet om hans beteende och tics. De har inte stämplat honom negativt på grund av detta. Hewitt menar att man lätt stämplar en person negativt om den uppför sig på ett vis som gör att denne utmärker sig negativt eller bryter mot det normala. Barnens föräldrar har även de ställt sig förstående till Johan och hans situation och accepterat att hans beteende hör till sjukdomen. De har inte stämplat honom med några negativa attribut. Således har moderns arbete med att undvika stämpling och avståndstagande varit framgångsrikt.<br />
<br />
Däremot har barnens föräldrar omedvetet ställt krav på honom som inte anpassats efter hans diagnos. Då Johan genom "saxincidenten" uppvisade tecken på sina problem försvann toleransen och det beteende som har sin förklaring i hans personlighetsstörning gjorde att han tillskrevs en mängd negativa drag. Definitionen "sjuk," vilken tidigare fått föräldrarna till barnen att inte tillskriva honom negativa drag, hindrade dem inte från att förbjuda sina barn att leka med Johan då han uppvisade tecken på sin sjukdom.<br />
<br />
Hewitt skriver att människor bedömer varandra utifrån en värderande grund samt tenderar att utifrån ett sämre attribut tillskriva individen flera av liknande slag. Vi sammankopplar detta med att Johans fritidsfröknar har en bild av Johan som bråkstake. Detta är en roll som Johan passade in i innan han började med medicineringen. Inverkan av medicineringen samt uppstruktureringen av hans dagar gör att han inte längre passar in i den tidigare rollen. Rollen som bråkstake upprätthålls hos fritidspersonalen av den bild de tidigare haft av honom. Han är också störst av fritidsbarnen vilket gör att han omedvetet tillskrivs attribut som människor förknippar med bråkig och stor, som exempelvis "farlig". Hans avvikande beteende betraktas som ett personligt diskrediterande avsteg från gruppens normativa förväntningar. Att han inte får följa med fritids på teatern visar hur en stigmateori tagit form hos fritidspersonalen. Som en följd av den stämpel de givit honom antar de diskriminerande åtgärder mot honom. Det visas tydligt att de inte vill ha med honom genom Maritas uttalande: "De tyckte han var för stor för teatern vilket var konstigt för alla andra treor skulle ju med."<br />
Man kan urskilja att fritidspersonalen tillämpar denna teori genom vilken de övertygas om att han utgör en fara och genom det rationalisera den motvilja de känner för att ta med Johan till teatern. Goffman skriver att stigmateorier påverkar den utsattas situation negativt och i Johans fall resulterade den i en negativ situationsbunden självkänsla genom hans tankar om att han inte var välkommen.<br />
<br />
Goffman talar om hur en individ kan tillägna sig bedömningsmönster från samhället som gör att han inte kan undvika att märka att han inte riktigt svarar mot vad som krävs av honom. Att Johan upplevt detta framkommer då han ville ha matematikläxor som normala barn. Vi kan här utläsa att Johan börjar förstå att det ställs olika krav på honom och de andra i klassen.<br />
<br />
För flickorna i klassen har Johan rollen som "den starke". Människor interagerar inte bara med varandra som personer med olika relationer till varandra utan också som egenskaper som interagerar med andra människors egenskaper. Man kan anta att då Johan ses som en bråkig kille av personal i skola och på fritids drar flickorna slutsatsen att han också är stark, vilket de utnyttjar.<br />
<br />
Trots de negativa speglingar Johan fått från fritids och skolbarnens föräldrar tycker vi oss kunna utläsa att han har en positiv självkänsla och jaguppfattning. Hewitt skriver att många som stämplas som avvikare med förening av inre resurser, en tidigare fastställd jaguppfattning och stöd från andra, kan vägra att acceptera en del eller alla konsekvenser av den sociala identitet de tillskrivits. De mekanismer vi anser utgöra grunden till att Johan inte utvecklat en negativ självbild är den förståelse och acceptans hans signifikanta andra bemött honom med. Vi syftar framförallt till hans mammas roll, sjukgymnastens positiva spegling av honom, hjälplärarens stöd men även till idrotten och tränarnas tolerans. Ytterligare en inverkande orsak är den grupptillhörighet som han upplever i innebandygruppen där han accepteras. Att i idrottsgruppen inte ha stämpeln som annorlunda ser vi förklaras i teorin om att bestämda grupper och kategorier reagerar annorlunda på olika former av beteende.<br />
<br />
För att upprätthålla en positiv bild av självet krävs att individen upplever beständighet i den andres positiva bild av honom. Vi anser att ovanstående mekanismer resulterar i detta. Då Johan får en positiv situationsbunden självkänsla i dessa sammanhang gynnar det också hans kumulativa självkänsla positivt.<br />
<br />
4.3 Mattias<br />
För Mattias var det redan från början bestämt att han, på grund av sin diagnos, skulle gå i särskolan. Hans föräldrar gavs aldrig möjligheten att sätta honom i en vanlig skola. Mattias var den enda i sin klass som hade diagnosen DAMP och trots att han gick i särskola saknades kunskap om hans särskilda behov.<br />
<br />
Annette: "… Mattias tycker inte om musik, om han inte kan styra det själv, och ha kontrollen själv. Så när de hade musik så låste de ut honom i trapphuset. Och där fick han sitta. Där hörde han ju lastbilarna så han sprang ut på motorvägen flera gånger. En gång var det inte många meter kvar. Sedan skulle de tvinga honom att åka skidor en gång och han kan inte åka skidor!"<br />
<br />
Mattias mamma Annette har ändå inte bara dåliga saker att säga om särskolan. Hon påpekar att barn med DAMP/ADHD-problematik som går i vanlig skola alltid behöver assistenter för att klara sig och får aldrig chansen att känna att de riktigt lyckas. Särskolan erbjuder en bättre möjlighet att känna att man lyckas då en fungerande särskola skall utgå från den unika individen.<br />
<br />
När Mattias var yngre bodde familjen i ett annat bostadsområde. Där fanns ett gäng barn som Mattias "hängde efter på cykel". Gänget lät honom vara med när de gjorde bus som krävde en syndabock.<br />
<br />
Annette: "… Några killar hade varit ute och åkt rally på en sån där odlingslott. Mattias stod och tittade på. Sen kom nån och sprang emot dem och då stack ju dom och han stod kvar. För han hade ju inte gjort något, men han fick skulden för alltihop…"<br />
<br />
Barnen i det området var utstuderat elaka och retade ofta upp honom för att de visste att han lätt blev arg. Som tioåring fick Mattias amfetaminbaserad medicin, vilket satte igång tankarna omkring diagnosen och på att han inte var som alla andra. Medicinen hade inte avsedd effekt och istället för att hjälpa gjorde den honom mycket depressiv.<br />
<br />
Annette: "… Plötsligt ville han inte vara med längre, han rymde flera gånger för att ta sig ut på stora vägen och bli överkörd av lastbilarna. Han ville bara dö…"<br />
<br />
Familjen har, på grund av Mattias annorlunda beteende, tappat många vänner och Även släktingar har valt bort dem. Vänner kunde lova saker som att han skulle få följa med och fiska, eller sova över etc. Deras löften hölls aldrig och den svikne Mattias frågade sina föräldrar när han skulle få göra alla de saker folk hade lovat honom. När Mattias var 12-13 tröttnade hans föräldrar på detta beteende hos sina bekanta och ställde dem mot väggen.<br />
<br />
Annette: "… En del tyckte det var obekvämt och så har vi inte sett röken av dem, andra har liksom bett om ursäkt och en del har tagit med han. Andra har inte lovat något mer…"<br />
<br />
När familjen får besök går Mattias numera undan. Mattias ADHD/DAMP syns inte utanpå och omgivningen har ofta reagerat konstigt på hans sätt att bete sig. Annette menar att på t ex rullstolsburna ser man i alla fall handikappet och att genom det kan man på något vis vänta sig mer förståelse från omgivningen.<br />
<br />
Annette: "… Många gånger har man önskat att han har en stämpel i pannan eller lampa som blinkar. Det värsta har ju inte varit att handskas med diagnosen, utan det är att handskas med omgivningen…"<br />
<br />
Hans mamma har berättat för barn och föräldrar i deras omgivning om Mattias diagnos, i förhoppning om att det skulle öka deras förståelse för hans beteende. Dessvärre har reaktionerna ofta blivit de motsatta:<br />
<br />
Annette: "… det blir nästan ännu värre. De vill inte ha oss på kalas, de vill inte ha oss hem till sig. De tror att det smittar. Det är ensamt på toppen…"<br />
<br />
Mattias berättar inte mycket om sitt umgänge i skolan, men hans mamma tar upp att han fått ta på sig skulden för mycket även där. Hon berättar också om att han varit mycket populär bland de yngre barnen i särskolan. De tävlade om hans uppmärksamhet och överglänste varandra för att Mattias skulle se dem, vilket han tyckte var jobbigt då de var yngst och han var äldst. Han slutade utvecklas i den skolformen och har nu gått vidare till gymnasiet vilket ger honom en större utmaning. De fick uppfattningen om att det fanns en redan utstakad undanskymd väg för Mattias att gå. I skolan när Mattias pratat om hur han vill ha det i framtiden möttes han av nedsättande kommentarer och hån även från assistenterna som var där för att hjälpa. Han fick höra att han levde i en fantasivärld, och det tog det honom hårt.<br />
<br />
På gymnasienivå, där Mattias är nu, är lärarna inte fast i diagnostänkandet utan behandlar alla elever lika, oavsett om de har diagnoser eller inte. Mattias och Annette har bara positiva saker att säga om skolan och lärarnas sätt att behandla Mattias som "vem som helst".<br />
<br />
Mattias har kommit ett steg närmare vuxenlivet och håller för närvarande på att ta körkort. Han har bestämda planer för framtiden och hans familj gör vad de kan för att kunna förverkliga hans drömmar.<br />
<br />
Mattias: "… Jag ska inte på ett sånt dära gruppboende i alla fall. Jag ska bo i lägenhet med min flickvän och min mamma och pappa ska bli farmor och farfar. Sen ska jag ha eget körkort och en bil också…"<br />
<br />
4.3.1 Delanalys 2<br />
Genom att få diagnosen fick Mattias signifikanta andra inblick i hans beteendestörning och kunde genom det bemöta honom på ett lämpligt vis.<br />
<br />
Goffman skriver att när en person stämplas som avvikande och detta accepteras av andra människor vidtas oavsiktliga åtgärder mot den stämplade. Detta kan ses i den situation Mattias hamnade i när han placerades i särskola. Genom att gå i särskola tvingades han acceptera den uppfattning andra har av den grupp han då tillhörde, trots att eleverna i klassen inte hade samma problem som han. Särskolan representerar en grupp där Mattias beteende inte borde ses som avvikande ändå hamnade han utanför. Lärarens behandling av Mattias på musiklektionen talar för att även denna kategori såg hans beteende som något avvikande. Särskolans behandling av Mattias var i den aspekten negativ för hans självkänsla.<br />
<br />
Man kan dra en parallell mellan hur Hewitt beskriver en sjukdomsstämpels inverkan på en persons liv till Mattias situation då han medicinerades. Man kan utläsa att han hamnade i en kris relaterad till sin jaguppfattning, vilket utlöstes av insikten om att han har en sjukdom. Hewitt menar att sådant ofta händer och hävdar att det vanligaste sättet att hantera en kris av detta slag är att söka olika former av flykt. Krisen resulterade i en situationsbunden låg självkänsla som skapade depression. Depressionen ledde till att han motiverades av att komma bort från den utanförkänsla han kände och såg självmord som sin flyktväg.<br />
<br />
Att Mattias fick rollen som syndabock när han var liten förklaras med att gängen ville ta del av den naivitet han innehade. Eftersom Mattias är vad Goffman kallar diskreditabel har det varit svårt för omgivningen att tolerera hans beteende. Den reaktion Annettes information om Mattias diagnos fick från visar hur människor utifrån ett attribut, DAMP, tillskriver individen liknande egenskaper i samma kategori. De attribut Mattias ansågs ha var bara negativa. Annettes uttalande; "… det är ensamt på toppen…" visar hur Mattias stämpel lett till att hans jämnåriga förbjöds att umgås med honom. De trodde att hans DAMP smittade och att han genom det var farlig för deras barn.<br />
<br />
Upplevelsen av att aldrig lyckas resulterar i att självkänslan kumulativt domineras av misslyckanden, vilket upprätthåller en negativ uppfattning av jaget. Annette betonar att särskolans individanpassade program som idé är bra då Mattias fått känna att han lyckats där, trots att vissa delar inte vägt upp till deras förväntningar. Den har givit en positiv spegling av honom vilket istället för att resultera i en kumulativ negativ självkänsla upprätthållit den positiva som grundlagts hemma. Genom att tillämpa den symboliska interaktionismen kan man utläsa att stigmatiserade personer i samvaro med personer utan stigman kan komma att vidga klyftan mellan personens verkliga jag och de krav han ställer på det. Annette menar att om Mattias gått i vanlig skola hade kraven varit högre vilket skulle ha gjort att han inte fick känna känslan av att lyckas lika ofta. I den integrerade gymnasieklass där han nu går har han givits chansen att utveckla en egen identitet som inte domineras av hans funktionshandikapp. Han kan även anta en bild av sig själv som en del av en grupp. Mattias har definierat situationen i den integrerade klassen som positiv. Att läraren behandlar honom som "vem som helst" gör att andra också gör det. Då alla ger honom en spegling av liknande slag gör att Mattias utvecklar en positivare bild av sig själv. Genom att inte bli behandlad som stigmatiserad ser inte andra på honom som sådan. Detta resulterar i att Mattias inte heller ser på sig själv på det viset. Att inte tänka i termer av diagnoser har i detta fall lett till en positiv spiral.<br />
<br />
Goffman skriver om avvikande personer som utan sin stämpel skulle ha accepterats i vanliga sociala sammanhang. Om en stämplad individ handlar på ett icke önskvärt sätt vänder andra sig bort från denne och på samma gång bortser de från att ha med honom i sin gemenskap. Vi tycker oss urskilja att detta skett Mattias familj då hans stämpel som "DAMP-barn" uppvisar problem med grovmotoriken och stökighet. Personer i deras närhet har på grund av stämpeln valt bort dem ur sin gemenskap. När Mattias förstår att han inte är välkommen och att de inbjudningar han får bara sägs för sakens skull påverkas hans självkänsla negativt. Han uppvisar tecken på låg situationsbunden självkänsla i sammanhang där familjen ska umgås med andra då han nu drar sig undan. Detta kan man se som en respons på att han i dessa situationer ser sig själv som misslyckad och drar sig därför undan social delaktighet.<br />
<br />
Andra har ibland problem att se hur en individ som tillskrivits en avvikarstämpel kan besitta någon annan identitet. Mattias framtidsvisioner möts av tvivel och hån från dem som fastställt en bild av honom som stigmatiserad. Hans diagnos har gjort att han hamnat i särskolan och genom det ser personalen inte andra chanser för Mattias än de som är utstakade. Utifrån hans diagnos tillskriver de honom negativa attribut som han egentligen inte har. Denna typ av reaktion reducerar hans livsmöjligheter.<br />
<br />
Genom den positiva spegling Mattias upplever inom familjen samt med egna inre resurser gör han motstånd mot den sociala identitet han fått. Detta kan man bl a se genom att han trots de odds som är emot honom nu tar körkort och ska bo i egen lägenhet med sin flickvän.<br />
<br />
<br />
4.4 Robert<br />
Då Roberts föräldrar inte fick svar på varför deras son var som han var lät de honom "löpa vind för våg". Robert ville hela tiden ha nya utmaningar och händelser omkring sig. Hans uppväxt kategoriseras av att alltid vara den felande länken. Han bemöttes till slut endast med en suck och ett "jaha" och han uppmärksammades allt mindre inom familjen. Hemmet, skolan och samhällets bemötande gav honom aldrig chansen att "bli normal". Robert försökte att inte bry sig om och tänka på varför underliga saker alltid hände honom. När han var 13 år blev han desperat av situationen och uttråkad på sig själv och försökte hänga sig i tvättstugan. Hans familj visste aldrig om det, men ingenting han gjorde då var förvånade för dem.<br />
<br />
Robert: "… Det var ju så mycket som hände hela tiden. De blev inte förvånade, hade jag kommit hem och kapat hela handen hade de nog bara sagt: "Jaha", för det var alltid någonting, jämt och hela tiden…"<br />
<br />
Robert minns det som jobbigt att han inte hade många vänner i sin barndom. Han försökte ta sitt liv flera gånger men säger sig ändå aldrig ha tyckt synd om sig själv. Hans jämnåriga tyckte att han var rolig för att han alltid hittade på saker som man inte fick göra och som de aldrig vågade. Föräldrarna till de barn Robert ville leka med ansåg att han var kapabel till att influera deras barn till att göra farliga och olagliga saker och förbjöd dem därför att umgås med honom.<br />
<br />
Robert gick grundskolan i en vanlig skola. Lärarna och kuratorn såg honom som den som alltid hittade på bus. När han tänker tillbaks minns han att lärarna såg honom som ett problembarn. Robert pratar inte så mycket om sin skolgång, men säger att han där inte heller haft mycket vänner. Han förklarar detta med att han mest av allt ville "vara som han var" och tyckte alla andra var så tråkiga då de bara gjorde samma saker. Han blev således en ensamvarg. I skolan togs Robert inte på allvar och blev ofta skickad till kuratorn, för vilken han bland annat berättade om sin hemsituation där han varje dag blev slagen. Kuratorn ringde hans föräldrar för att fråga om det var sant, men hans föräldrar sa att han ljög. Det ledde till att kuratorn och de av skolpersonalen som var införstådda i situationen avfärdade hans historier som lögner. Han gick ut nionde klass med låga betyg och började aldrig på gymnasiet.<br />
<br />
Roberts fritid har sedan tonåren kretsat kring kampsporter och kroppsbygge. Med anledning av detta har han spenderat mycket tid på gym.<br />
<br />
Robert: "… Det var liksom bara jag. Och min spegelbild. Man tycker om sig själv så jäkla mycket. Man målade upp en bild av sig själv som kanske inte stämde, men det är nog för att man verkade mer annorlunda annars…"<br />
<br />
Istället för att gå gymnasiet började Robert arbeta. Han har haft ett otal jobb men på grund av sin rastlöshet har han aldrig stannat längre än sex månader på något ställe. Robert har aldrig haft problem att få jobb då han är verbal och framåt. Han bemöts oftast positivt fram till hans ADHD/DAMP ger sig till känna och han börjar få problem med att komma i tid och sköta sina arbetsuppgifter. Då får han sparken och har haft problem med att förstå varför. Speciellt svårt har han haft för så kallade "sju-till-fyra jobb" och han har funderat mycket över varför den här typen av jobb varit så svåra för honom att klara av. Det enda yrket som passat honom är det som vårdbiträde på operationsavdelningar och Akuten där det var mer "action".<br />
<br />
Robert: "… Att kunna få ett jobb på fem minuter för att man pratar så jävla bra. Man är så trevlig och artig och kommer på roliga saker när det behövs. Sen sitter man där och har fått sparken, för att man inte kan komma i tid och om de säger si så gör jag så och säger de ställ den så, och du vänder den upp och ner. Precis som ett barn liksom…"<br />
<br />
I samband med att han kom ut i arbetslivet träffade han en kille på gymmet som redan från början såg att Robert hade önskvärda egenskaper för dennes umgänge. Robert kom snabbt in på den kriminella banan då han alltid var först på plats, skötte alla uppdrag och antog alla utmaningar. Han berättar bl a om ett tillfälle då han försökte ta sju sportbags med steroider genom tullen.<br />
<br />
Robert: "… Det kriminella livet har kittlat min fantasi så oerhört mycket så det föll mig nästan naturligt att vara kriminell…"<br />
<br />
Robert säger att det var lätt för honom att stanna kvar i dessa kretsar då medlemmarna oftast har liknande problem och ingen frågar och ställer krav utan alla får göra sitt. Han säger också att då han inte presterat så mycket normala saker kände han sig otillräcklig, vilket han uppger som en orsak till att han tytt sig till kriminella. "Med 130 kg muskler och med min pistol i byxlinningen, vad skulle folk göra liksom?"<br />
<br />
Robert har flyttat runt och rest mycket. Han har aldrig sett det som ett problem att bemöta en helt okänd grupp. Oftast har han blivit avvisad, men genom sin envishet har han fortsatt att ta kontakt med gruppen, tills dess att de på ett eller annat vis accepterat honom.<br />
<br />
Robert: "… Jag kan flytta till en helt ny stad själv och bara… - Hej, hej, här är jag liksom. Folk bara: - Jaha, vem är du liksom? Jag är så jävla envis så jag dyker upp på samma ställe nästa gång och bara: - Hej, hej!"<br />
<br />
Nu har Robert haft sin diagnos i cirka ett år. Efter han fick sin diagnos har allting fallit på plats och han förstår varför han betett sig som han gjort och fortfarande beter sig som han gör.<br />
<br />
Robert: "… Att få diagnosen var liksom som att lägga facit över ett prov och bara ... Oh fan! Då märkte man att det fanns fler, fler som var så här jobbiga i huvudet som jag är. För det är det mest jobbiga, när man inte vet varför man är som man är…"<br />
<br />
Robert är inte bitter över att han inte fått diagnosen tidigare utan säger att han fått uppleva mycket hans diagnos annars hade satt stopp för. Genom att läsa om olika personlighetsstörningar har Robert nu fått hjälp av en psykolog och en socionom att upprätta regler som gör både hans privat och hans arbetsliv lättare.<br />
<br />
Den enda hjälp från sin familj som Robert betonat som viktig, är den hjälp hans sambo givit honom. Hon har stöttat honom fullt ut och alltid funnits där. Före hon kom in i hans liv var det bara "han, han, han". När han för fem år sedan träffade henne upplevde han för första gången att han kunde känna nära samhörighet med någon. Hennes stöd och hjälp har klargjort för honom vikten av att ha någon som bryr sig om honom och tack vare henne är villig att arbeta med sig själv för att kunna kontrollera det beteende som går att lära sig kontrollera. Hans diagnos har öppnat ögonen för honom, nu ser han sig inte som avvikande utan mer som "en annan nyans av normal."<br />
<br />
Robert: "… Va fan, man får ju inte ta det för hårt. Jag menar, bara för att man har en halv miljon i skulder och har skjutit folk i benet är man inte deprimerad. Det kan ju inte bli sämre, eller hur? Det finns ju barn i Afrika som svälter liksom?!…"<br />
<br />
4.4.1 Delanalys 3<br />
Genom föräldrarnas bemötande förlorade Robert den grundläggande trygghet som enligt den symboliska interaktionismen behövs för att skapa en bra självkänsla. Man kan ur intervjun utläsa att Robert inte haft några signifikanta andra i sin barndom men att genom mötet med sin sambo förstått vad han saknat.<br />
<br />
Han saknade lekkamrater då andra barns föräldrar utifrån Roberts "strulighet" tillskrev honom andra nedsättande attribut. Att han upplevde tiden som "jobbig" tolkar vi som att han upplevde en känsla av utanförskap. Han beskriver sig som en ensamvarg och säger att han inte haft behov av andra, samtidigt säger han att han försökte ta sitt liv flera gånger i samband med att han inte hade några vänner. Detta tyder på att han var förvirrad samt att hans jaguppfattning var negativ. Han förklarar ett av sina självmordsförsök som att han blev "för trött på sig själv". Uttalandet visar att han tyckte det var frustrerande att inte förstå sig själv. Känslan av att inte förstå sig själv samtidigt som han var utanför utgjorde motivet till varför han försökte fly bort genom självmord.<br />
<br />
Roberts studieresultat och hans personlighetsstörning gjorde att förmågan att uppnå samhällets mål på önskad väg begränsades. I teorin om stämplingsprocessen framkommer att människor som hamnar i dessa problem, till följd av stämplingen, inte sällan tar sin flykt till avvikandegrupper för att känna att de får göra karriär där. Det ständiga spänningssökande som Roberts ADHD kännetecknas av, resulterade i att han i sin ungdom anslöt sig till kriminella gäng; "… den kriminella branschen har kittlat min fantasi så oerhört mycket så att det föll mig nästa naturligt att vara kriminell". Hewitt menar att en person utifrån tidigare erfarenheter alltid definierar den situation han går in i. Robert definierade situationen i den kriminella gruppen som positiv då han fick en sådan spegling av dem. De kom således att utgöra hans interaktionsstruktur. Här fick hans motivation att göra utmanande saker stöd och han blev framgångsrik genom att "… alltid var den som var där först när det hände något…" Han agerade för att upprätthålla den höga status detta gav honom, vilket man inom den symboliska interaktionismen hävdar är vanligt. Människan strävar efter att få en så positiv bild av sig själv som möjligt. Detta fick Robert på gymmet som fungerade som hans tillflyktsort där grundlade han en hög självkänsla. Fram till denna tidpunkt kan vi utläsa att Robert inte fått någon märkbar positiv respons från omgivningen. I och med sin intensiva träning ger han sig själv den respons hans saknat och genom detta utvecklar han en för hög självkänsla.<br />
<br />
Att vara muskulös gör att andra drar slutsatsen att personen också är stark. I den kriminella världen förknippades detta också med att ha makt. Genom att han samtidigt som han var stor, var kriminell tillskrevs han också rollen som farlig. Han fick således en uppfattning om sig själv som en stark man med makt, en bild som i hans ögon var positiv. Så länge han var vältränad fanns en beständighet i den positiva bilden, vilket den symboliska interaktionismen ser som nödvändig för att bibehålla en hög självkänsla. Han betraktade sig själv som ett föremål för beundran, ju större muskler träningen gav honom, ju mer respekt ansåg hans sig bemötas av. Robert levde i tron på att "störst går först" och att han var den uttalandet åsyftade.<br />
<br />
Vid den här tidpunkten i Roberts liv kan man utläsa att han hade en hög självkänsla men en negativ jaguppfattning. Hewitt menar att en mycket hög självkänsla kan medföra att personen isoleras från andras omdömen. En människa som till varje situation medför en invand hög självkänsla väljer impulsivt bilder av andra som gör att han bara drar gynnsamma slutsatser om sitt jag. Han kanske alltid betraktar sig som föremål för beundran oavsett vad andra egentligen tycker. Detta påvisas i vad Roberts säger om hur han upplevde sig själv när han var som störst: "… det var bara jag och min spegelbild…" Hewitt säger vidare att människor i denna kategori står utanför den kontroll andras omdömen utgör. Att Robert utmanas av att ta sju väskor steroider genom tullen visar på att han ansåg sig höra till dem som inte behövde rätta sitt framträdande efter andras normer och även sociala regler.<br />
<br />
Då Roberts situationsbundna självkänsla har varit hög har det hänt att han gått fram till grupper han inte känner. Detta har inte alltid varit uppskattat då det i vårt samhälle inte ses som normalt. Vid första sammanträffandet med nya grupper har han genom sitt uppträdande givit upphov till att han på ett negativt sätt utmärkt sig från vad som anses vara normalt. Man kan förklara beteendet med att han anser att han är normal och borde få en chans. Genom sin envishet har han oftast fått en chans, men ändå känt av att han inte accepterats. De som bemöter honom kategoriserar honom utifrån det första mötet och genom sitt avvikande beteende tillskriver de honom attribut som underlig, vilket det uppvisade beteendet kan ses som. Hans avvikande identitet kan i deras ögon till en början upphäva möjligheten att se att Robert även besitter andra drag. Detta har inte påverkat Roberts självkänsla negativt, då den självkänsla han har vid inträdet till varje interaktionssituation är hög gör detta att andras bedömningar inte påverkat honom.<br />
<br />
Robert har utvecklat sin verbala förmåga för att kompensera för de annorlunda attribut han alltid haft. Hans verbalitet har gjort att arbetsgivarna skapat en bild om hans virtuella sociala identitet. Roberts aktuella sociala identitet har aldrig kunna möta dessa krav och när det uppmärksammats har hans handlingar diskrediterat honom.<br />
<br />
Hewitt beskriver hur en avvikandestämpel ibland ger upphov till en retrospektiv tolkning av den stämplades beteende samt hur stämpeln ibland är det som gör att beteendets pusselbitar faller på plats. Genom sin retrospektiva tolkning av sitt liv förstod Robert varför han har svårt att rätt sig efter regler och att det är en del av hans ADHD som gjort att han dragits till spänningssökande och den kriminella världen. I uttalandet om att han inte är bitter över att han inte fått diagnosen tidigare kan man utläsa att det finns, vad Merton kallar murar, i samhället som skapats för att hindra vissa individer att fullt ut delta. Genom att inte ha diagnosen hindrade dessa murar aldrig honom från att försöka vad som föll honom in.<br />
<br />
4.5 Mats<br />
När Mats var liten väckte hans livlighet och tvångssyndrom tankar hos hans föräldrar om att något inte stämde. Hans mamma tyckte också att han var elak och tog honom till läkare. Läkarens råd till föräldrarna var att de skulle låta Mats sova middag mer.<br />
<br />
Mats har under hela sin uppväxt haft en dålig relation till sina föräldrar. Istället för kärlek och uppmärksamhet har han mötts av kränkningar, förolämpningar och nedvärderingar och p g a detta var han borta från hemmet så mycket som möjligt och höll till hos kompisar, grannar och hos sin mormor. Som liten var mormodern hans enda stöd och den person som hjälpte honom klara av de svårigheter han mötte och den person som hade tid och omsorg att visa honom.<br />
<br />
Mats: "… Jag tog min tillflykt till mormor, där jag fick kalaspuffar och chokladägg. Hon var den enda som hjälpte mig med multiplikationstabellen. Även fast jag aldrig kunde den så blev hon inte arg. För mig var det paradiset att träffa någon med mänskliga drag…"<br />
<br />
När Mats var åtta år flyttade familjen och hans fasta punkter och tillflyktsorter försvann. För att klara av sin situation flydde han in i tankevärlden. Efter flytten blev han mycket nervös och började stamma. Han blev inte bemött på samma vis som han var van vid och folk kunde komma och skälla ut honom för ingenting.<br />
<br />
Mats har aldrig erbjudits någon hjälp i skolan, trots att han haft stora problem med att följa med i undervisningen då han hade dyslexi. I mellanstadiet hade han självmordstankar. Han nämner en episod i mellanstadiet som han pekar ut som avgörande för att han aldrig genomförde något självmordsförsök. Episoden handlar om att en lärare uppmärksammat att han gjorde andra saker än vad han skulle och sa:<br />
<br />
Mats: "… Kalle är duktig i matte, men jag kan inte matte. Kalle kan inte köra grävmaskin, men det kan jag. Jag förstod att bara för att man var duktig på teori behövde man inte vara duktig praktisk. Bara de två meningarna gjorde att jag orkade överleva…"<br />
<br />
Mats har bemötts väl av de flesta lärarna under sin skoltid men minns hur en av lärarna nedvärderade honom när de hade träslöjd. Eleverna fick instruktioner om hur man skulle tillverka en tavla med gladpack, krossat glas och en ram. Mats missuppfattade instruktionerna och blev inför hela klassen hånad av läraren. Trots att läraren försökte förklara begrep aldrig Mats vad det var han gjorde fel. Han säger att han nog inte var skolmogen vid sju års ålder, då så mycket energi gick åt för att klara av livet hemma och den misshandel han fick utstå.<br />
<br />
Mats har aldrig haft svårt med vänner, men de han haft har alltid varit likasinnade.<br />
<br />
Mats: "… Korrekta funkar man ju inte med, det funkar ju inte, utan det var sådana där som var likadana som en annan då. Som har gjort mycket tokäventyr och som är spänningssökande då och på gränsen till det kriminell…"<br />
<br />
Mats har haft en utsatt situation på arbetsmarknaden. Han har under sitt arbetsliv försökt dölja sin dyslexi för att inte utmärka sig som annorlunda. På en arbetsplats kom det fram han inte kunde skriva, trots sina försök att genom slarvig handstil dölja det. Han bemöttes då med glåpord från sina arbetskamrater, men klarade av det genom sin humor. Mats säger att det är vanlig att vuxna med ADHD/DAMP genom sin intelligens försöker dölja sina svagheter. Han har ofta upplevt att folk utnyttjar den svage för att själva komma undan vad Mats kallar för "skitgöran". På arbetsplatserna har man utnyttjat hans snällhet och han har även varit utsatt för att få sämre betalt än sina kollegor trots att han utförde samma arbetsuppgifter som de. När hans opposition mot detta inte påverkade situationen sade han upp sig.<br />
<br />
Efter att Mats fått sin diagnos var det som att lägga pussel, han förstod hur allting hängde ihop och varför han var som han var. Det bästa med diagnosen säger han vara att han nu vet att det finns andra som är samma situation. Genom detta kan han nu jobba med sig själv. Insikten om att han inte är ensam med sin problematik har underlättat både hans arbetsliv och hans familjeliv. Mats ser positivt på framtiden och jobbar nu för att hjälpa andra vuxna med samma problematik.<br />
<br />
4.5.1 Delanalys 4<br />
För att inte låta sina föräldrars negativa spegling dominera Mats självbild sökte han sig till människor som gav honom positiv spegling. Detta styrks i den symboliska interaktionismens teori om att människor som inte känner positiv spegling från sina signifikanta andra, i den mån det är möjligt drar sig undan dessa för att omge sig med människor som gör det. De kamrater Mats hade innan hans familj flyttade uppfyllde dessa krav och utgjorde då hans interaktionsstruktur. Där stämplades inte hans uppträdande som något negativt vilket förklaras i Mertons teori om hur avvikande ses olika från ett samhälle till ett annat. Där Mats växte upp visste man om under vilka omständigheter han levde och man kan därför anta att toleransen för hans beteende var högre. Det är viktigt för en människa att uppleva en beständig positiv spegling från signifikanta andra, vilket var ett krav mormodern uppfyllde. Hos mormodern skapades en situationsbunden hög självkänsla hos Mats.<br />
<br />
Invånarna i det nya samhället hade inte samma förkunskaper om Mats bakgrund och därför var toleransnivån lägre. Hans avvikande beteende utmärkte sig på ett icke önskvärt sätt. Detta fick de han mötte att vända sig bort från honom. På samma gång bortsåg de också på de anspråk på gemenskap med dem som hans övriga egenskaper t ex hans humor, skulle ha kunnat motivera. Han var inte välkommen in i gemenskapen och blev stämplad som avvikare och tilldelades vad Katz benämner som en negativt färgad status. Detta kan utläsas i hur hans avvikande gjorde att han tillskrevs negativa attribut som sågs hänga samman med avvikande. Han fick skulden för allt, även för det han inte gjort. Hans situationsbundna självkänsla påverkades negativt och fick därmed grunden till vad som senare utvecklades till en invand låg kumulativ självkänsla. Att bli stämplat som avvikare av det nya samhället och som misslyckad hemma gjorde att han drog sin undan social delaktighet. Att misslyckas i de normalas närvaro, vilket bl a berörs i exemplet med slöjden, gjorde honom medveten om att han inte motsvarade vad som krävdes. Klyftan mellan hans verkliga jag och de krav han ställde på det ökades vilket förstärkte Mats negativa jaguppfattning.<br />
<br />
<br />
I mellanstadiet blev skolans krav högre och han antog även där en situationsbunden negativ självbild. Tankar på självmord som en möjlig flyktväg väcktes. Han ville leva upp till de krav som ställdes på hans virtuella sociala identitet men utan att förstå att hans aktuella sociala identitet aldrig kunde leva upp mot de kraven. Lärarens ord fick honom att inse att han inte hade de resurser som efterfrågades inom skolvärlden, men detta behövde inte betyda att han var värdelös. Uttalandet representerar en tolerans mot hans beteende vilket han inte var van vid. Detta gjorde att Mats självbild och jaguppfattning till viss del ändrade riktning. Den symboliska interaktionismen betonar jaguppfattningens roll för det framtida handlandet och detta ses tydligt i exemplet då Mats genom händelsen bestämde sig för att inte försöka ta sitt liv.<br />
<br />
Hewitt skriver att människor reagerar olika på omständigheter omkring dem. Har man en dålig jaguppfattning reagerar en människas motivationstillstånd negativt. Mats föräldrars konstanta negativa spegling gjorde tillsammans med hans dåliga jaguppfattning och hans ADHD att han inte utvecklades i den takt skolbarn förmodas göra. Den negativa kritiken gav Mats ångest och gav upphov till att han började stamma. Hewitt menar att en person med hög ångest är mer sårbar för andras kritik, vilket han både verbalt och fysiskt ständigt utsattes för i hemmet. Under denna tid byggdes hans kumulativa självkänsla ständigt på i vad som kan liknas med en ond cirkel av negativa upplevelser.<br />
<br />
Trots sin mormors positiva spegling antog Mats en självkänsla som kumulativt skapades av dominerande inslag av negativ situationsbunden självkänsla. Resultatet av det ses som att Mats i sin ungdom hade haft en negativ självkänsla och en jaguppfattning om sig själv som misslyckad. Genom att söka sig till en grupp där alla hade problem som gav dem roller som avvikande fick han återigen en positiv spegling, av det slag han haft genom sina vänner innan han flytten.<br />
<br />
Är man diskreditabel väljer man själv hur om man vill att sina tillkortakommanden ska komma till andras kännedom. Mats försökte både i skolan och på sina arbetsplatser dölja sin dyslexi genom att skriva slarvig skrivstil, då han visste att det skulle ses som negativt att inte kunna stava.<br />
<br />
I arbetslivet har han dock inte kunnat dölja sina diskrediterande drag helt. De har dragit nytta av att det gått att "lura på honom en massa skitgöra". Man kan här urskilja att Mats inte uppfattades som jämställd med de andra då han inte får lika lön för lika arbete. Detta kan avläsas som att personalen uppmärksammat hans annorlunda beteende och definierat det som ett avsteg från deras normativa förväntningar. De attribut arbetskamraterna tillskrivit honom utifrån sina förväntningar på hans roll diskrediterade hans arbetsinsats.<br />
<br />
Genom att den självkänsla han haft bunden till sitt yrke tidigare varit positiv och han uppfattat sig själv som duktig på vad han gjorde opponerade han sig mot löneskillnaderna.<br />
<br />
När Mats fick sin diagnos startades en retrospektiv tolkning på hur hans liv förlöpt och hans avvikande beteende föll på plats. Att veta var i problemen ligger har förändrat Mats jaguppfattning positivt. Han ser inte längre sig själv som misslyckad när han inte klarar av vissa saker. Genom diagnosen har han fått en annan förståelse från omgivningen. Här är han inte längre avvikande då han har en grupp att identifiera sig och känna samhörighet med.<br />
<br />
5. RESULTATREDOVISNING<br />
I ovanstående analyser framträder ett gemensamt mönster för de individer vi intervjuat. Vi är medvetna om att dessa personer inte är ett representativt urval för gruppen ADHD/DAMP-diagnostiserade och reserverar oss således för detta. Det mönster som framkommit presenteras nedan och vi anser att man kan dra vissa generella slutsatser utifrån dessa.<br />
<br />
Ur delanalys ett kan man utläsa att en tidig diagnos varit positiv för utvecklingen av individens självkänsla och jaguppfattning. Att tidigt få vetskap om sitt barns tillstånd har gett upphov till ökad förståelse och högre tolerans från signifikanta andra för udda beteende. I fallet påvisas vikten av att få förståelse och tolerans från en signifikant annan. Denne ger en kontinuerlig positiv spegling av jaget som enligt den symboliska interaktionismen är grundläggande för uppbyggnaden av en hög kumulativ självkänsla. Här betonas vikten av att tidigt ge barnet förståelse för sig själv och sina tillkortakommanden. I fallet belyses olika sorters hjälp som har givits individen genom diagnosen. Detta för att individen i sitt fortsatta liv ska vara stark nog i sig själv för att kunna parera de motgångar han senare i livet, med stor sannolikhet, kommer att stöta på. Genom inre styrka och en positiv jaguppfattning kan individer, enligt Hewitt, undgå att acceptera delar av eller alla konsekvenser av den sociala identitet de fått.<br />
<br />
I delanalys två belyses både negativa och positiva aspekter av att ha en diagnos från barndomen. En diagnos ställd i ett tidigt stadium skapar en förståelse hos signifikanta andra som gör att de kontinuerligt kan spegla sitt barn positivt och på så vis grundlägga en hög självkänsla. Genom diagnosen ges möjlighet till alternativ skolgång där individen endast utgår ifrån sig själv och får uppleva framgång vilket, enligt den symboliska interaktionismen, gör att en positiv jaguppfattning utvecklas. Förståelsen från signifikanta andra och individanpassad skolgång leder till att individen även grundlägger en förståelse för det egna beteendet. Uppbyggnaden av hög självkänsla och positiv jaguppfattning har i hög grad lyckats då han accepterat sin sjukdom men ändå ser att han har samma chans till ett vanligt liv som vem som helst. Han ser inte de hinder som andra förknippar med hans diagnos. I fallet betonas att individen har kommit till ett stadium när diagnostänkande bör släppas för att skapa möjlighet till utvecklande av egen identitet som inte domineras av diagnosen. Det framkommer att diagnosen innebär en risk för att barnets uppfattning av sig själv som säregen cementeras och följer personen livet igenom om den inte bortses från. När diagnosen inte längre dominerar individens liv kan han sträva mot samma mål som alla andra.<br />
<br />
Delanalys tre visar hur man kan utveckla en hög kumulativ självkänsla men samtidigt ha en negativ jaguppfattning. Hewitt menar att alltför hög självkänsla leder till att individen inte uppfattar när han gör något fel utan lever utanför de sociala reglerna. Förvirringen hos individer med ADHD/DAMP-problematik som har utvecklat hög självkänsla ligger i den negativa jaguppfattningen. Vikten av att förstå sig själv och att förstås av andra är relevant för utvecklandet av positiv jaguppfattning. Betydelse av samhörighet med andra visas då individen inte passar in bland de normala i så kallade normala miljöer. Individen vänder sig till de situationer där dennes beteende upplevs som en tillgång snarare än en ett ovälkommet attribut, vilket förklaras i den symboliska interaktionismen. Kriminella grupper välkomnar det avvikande beteendet och kan genom sin gemenskap ge en trygghet och tillhörighet, vilket förklaras i stämplingsprocessen. Att individen i dessa kretsar besitter en för hög självkänsla gör, enligt Hewitt, att han står utanför den kontroll andras omdömen utgör. Tillsammans med avsaknad av empati förbättrar detta framgångsmöjligheterna i gruppen. Att få en diagnos kan ge upphov till en positivare jaguppfattning genom förståelsen av det egna beteendet. Individen kan genom diagnosen lära sig att normalisera sin självkänsla och med hjälp av en signifikant annan lära sig sociala regler och att anpassa sitt beteende.<br />
<br />
Ur delanalys fyra kan man utläsa hur individer söker sig till dem som speglar dem positivt. Trots ständiga motgångar hittar individen vägar för att dra sig undan negativ spegling, vilket även framkommer i den symboliska interaktionismen. De kontinuerliga negativa upplevelserna leder till en utveckling av låg kumulativ självkänsla. Frånvaro av förståelse från signifikanta andra och ständiga misslyckanden gör att en förvirring kring personens jaguppfattning uppkommer. Att inte ha förståelse för sig själv gör att den låga kumulativa självkänslan blir bestående. Om individen har en positiv situationsbunden självkänsla kan han trots allt tar sig an nya utmaningar. Vikten av grupptillhörighet i avvikargruppen framkommer då personen i en grupp bland likasinnade inte speglas negativt. Gruppen färgas dock av ett gemensamt utanförskap genom att de alla stämplas som avvikande av samhället. Detta gör att det råder en konstant känsla av utanförskap men en situationsbunden hög självkänsla uppstår i gruppen då individen inte är ensam om att avvika. Att samhället varken välkomnar individen eller gruppen han hör till gör att den situationsbundna självkänsla individen känner i gemenskapen inte väger upp den invanda negativa. Att få en diagnos på vad som har orsakat det konstanta kaos som råder för individer med personlighetsstörningar innebär en vändpunkt i dennes liv. Att plötsligt förstå sig själv och sitt beteende är av avgörande betydelse för jaguppfattningen. För individer med låg invand kumulativ självkänsla innebär det att de nu kan arbeta med sig själv och sätta sig själv i helt nytt ljus. Individen kan nu ingå i interaktioner med ny förkunskap om självet och undvika de situationer där man kommer till korta.<br />
<br />
Vi har funnit att utvecklandet och upprätthållandet av en individs självkänsla utvecklas olika beroende på huruvida hans/hennes ADHD/DAMP-problematik har ett namn eller inte. Att ha en diagnos som fastställts i barndomen kan påverka en individs självkänsla och jaguppfattning positivt genom följande faktorer:<br />
<br />
· Föräldrarnas förståelse ökar vilket gör att de lättare kan ge kontinuerlig positiv respons till sitt barn. Detta skapar möjligheter till att tidigt bygga upp en hög självkänsla hos barnet.<br />
· Föräldrarnas förståelse leder till möjlighet att genom information till lärare, klasskamrater och dessas föräldrar skydda sitt barn mot stämpling.<br />
· Möjligheter till hjälpåtgärder som exempelvis tillgång till assistent eller placering i hjälpklass skapas.<br />
· Förståelsen för det egna beteendet ökar vilket leder till en positiv jaguppfattning.<br />
<br />
En tidig diagnos kan vara negativ genom:<br />
· Avståndstagande från omgivningen då en diagnos betecknar en sjukdom vilket vissa kopplar samman med smitta. Avståndstagandet kan även bero på rädsla för det okända.<br />
· Risk att individen får en uppfattning om sig själv som annorlunda och att denna uppfattning tar överhanden i utvecklingen av individens identitet. Att se sig själv som stigmatiserad kan leda till en självuppfyllande profetia då synen på sig själv som detta förstärker andras uppfattning om att så är fallet.<br />
· Individen tillskrivs nedsättande attribut utifrån vetskapen om att diagnosen betecknar ett "fel".<br />
<br />
Att inte få en diagnos på sin problematik i tidig ålder kan genom följande faktorer påverka utvecklingen och upprätthållandet av självkänslan och jaguppfattningen negativt på detta vis:<br />
· Barnet möts av oförståelse av sina signifikanta andra vilket leder till att individen speglas negativt och utvecklar således en låg självkänsla.<br />
· Barnet saknar förståelse för det egna beteendet vilket leder till negativ jaguppfattning.<br />
· Avsaknad av hjälp att klara av skolarbetet leder till misslyckande.<br />
· Individen är mottaglig för stämpling från omgivningen, vilket leder till avsaknad av vänner och positiv spegling. Individen söker sig då till dem som kan ge en positiv bild av denne, vanligen till en avvikargrupp.<br />
<br />
Vi har dock funnit att frånvaro av en diagnos ställd i barndomen kan påverka utvecklingen och upprätthållandet av självkänslan och jaguppfattningen positivt genom att:<br />
· Individen inte hämmas av de hinder som inryms i diagnosen och vågar möta utmaningar som han, enligt diagnosen, inte borde klara av.<br />
<br />
5.1 Egna reflektioner<br />
I studiens resultat redovisas hur utvecklingen av självkänsla och jaguppfattning kan te sig. Vårt resultat skulle kanske kunna bli mer belysande om vi använt oss av komplimenterande psykologiska teoretiska verktyg och om vi på ett objektivt sätt kunnat utföra observationer för att ser hur miljön samspelar med individen samt vilken inverkan den har på utvecklingen och upprätthållandet av dessa känslor. De människor som just fått diagnosen, tillsammans med de som haft den hela sitt liv kan tänkas vara mindre objektiva i den situation de befinner sig i och därför ha svårt att se nackdelarna med en diagnos.<br />
<br />
Om en individ med ADHD/DAMP-problematik får en tidig diagnos skulle kanske försöken att uppnå de nivåer och krav som beskrivs som omöjliga i den uttalade diagnosen aldrig göras. Deras jaguppfattning kan komma att domineras av diagnosen och det beskrivna sjukdomstillståndet så tillvida att de inte uppfattar sig som kapabla att försöka sig på utmaningar trots att det inte alltid behöver vara omöjligt för dem att lyckas. Detta framkommer inte ur vår studie, men vi tror ändå att det kan vara en möjlig riktning för utvecklingen av självkänsla och jaguppfattning. I bakgrundsavsnittet skriver vi om att ADHD/DAMP inte är ett statiskt tillstånd, utan något som kan förändras och även växa bort. Om de individer som fått denna diagnos håller fast vid den kanske de inte märker att deras svårigheter har lättat eller förändrats, då deras kumulativa självkänsla byggts upp av ett flertal situationsbundna upplevelser där individen och de som denne interagerat med hela tiden förstärkt hans roll och identitet som "ADHD/DAMP-personen". Samma anledning borde även kunna utgöra en positiv aspekt på utveckling och upprätthållandet av självkänsla och jaguppfattning hos de som inte får sin diagnos i ung ålder. Om deras störning växer bort har den aldrig fått ett namn och de har således aldrig placerats i ett fack där de kunnat påverkas av och kunna binda sig till andra människors förutfattade meningar om deras problem.<br />
<br />
Om individen inte får en ADHD/DAMP-stämpel i tidig ålder borde det också kunna vara möjligt att deras signifikanta andra reagerar motsatt från det mönster som uppvisades i fall tre och fyra och istället jobbar hårdare för att komma till rätta med sina barns problem. Då de inte har någon förklaring till beteendet finns heller inget att "skylla" detta på och vårdgivare, skola och andra instanser bör ändå kunna sätta in de åtgärder den unika individen behöver för att de skall kunna mäta sig med de krav som ställs i dagens samhälle. Eftersom allt fler barn i skolan verkar visa tecken på beteendestörningar med inslag av koncentrationssvårigheter borde samhället kanske snarare se detta som en varningssignal för hur normen i vårt samhälle idag ser ut. När dagens samhälle inte var uppbyggd på ekonomiskt hanterande av tid och pengar och utbildning inte var den enda vägen till arbete kunde dessa individer vara lärling hos någon och på så vis tillägna sig de färdigheter som behövdes för ett visst yrke. En bonde kunde sedan exempelvis sköta sina åkrar när han hade en bra dag och koncentrationssvårigheter, överaktivitet och underaktivitet kunde tagas tillvara på annorlunda vis, eller i alla fall inte påverka hans situation så negativt som det nu tenderar att göra. Genom detta skapas tankar om hur vår verklighet är uppbyggd. Att ha ADHD/DAMP i en annan del av världen där kraven inte ställs efter samma ram som här kanske inte dessa svårigheter betyder samma inskränkning av livsmöjligheter som här?<br />
<br />
Om alla individer, med eller utan ADHD/DAMP, blev behandlade och uppskattade efter de unika egenskaper just de innehar, samt fick hjälp inom de områden som de upplever problematiska skulle det kunna utgöra den positiva spegling som behövs för att grundlägga och upprätthålla en hög självkänsla. Vad som är normalt och vad som är ett funktionshinder förändras över tid men om dagens samhälle vore mer individanpassat skulle inte alla behöva mäta sig mot den rådande normen och att inte alltid behöva leva upp till den skulle grundlägga en mer positiv jaguppfattning hos alla individer. En människa med ADHD/DAMP lever inte i alla avseenden upp till vad som ses som normalt i vårt samhälle, men då dessa problem inte hela tiden dominerar deras sätt att handla bland oss "normala" ser vi dem hellre som en annan nyans av normal. Det viktiga för varje människas utveckling av självkänsla, jaguppfattning och andra grundläggande känslor underlättas av förståelse från andra. Om man ser till det unika i varje individ och uppskattar de positiva attribut de besitter kanske normen, som är upphov till allt avvikande, skulle kunna försvinna och självkänslan skulle överlag kunna bli högre bland fler individer och så även jaguppfattningen.<br />
<br />
5.2 Fortsatt forskning<br />
Då ADHD/DAMP fortfarande är ett relativt nytt fenomen i samhället skulle mycket vidare forskning kring ämnet kunna göras. Man skulle bland annat kunna fokusera forskningen kring kriminella avvikargrupper. Det finns teorier om att många av medlemmarna i grupper av detta slag uppvisar tecken på ADHD/DAMP. Är prevalensen för att individer med störningar av denna typ hamnar inom den kriminella världen högre än den för människor utan dessa störningar? Minskar risken att hamna i dessa grupper om man vet vad det egna uppträdandet beror på? Vilken hänsyn tar kriminalvården till personlighetsstörningen?<br />
<br />
Ett område värt att belysa är också konsekvenserna av att vissa individer självmedicinerar sig med amfetamin. När övergår detta i drogmissbruk? Vilka hjälpinsatser kan man sätta in för att undvika att detta händer samt undvika följderna av det? Slutligen anser vi att det vore av intresse att följa upp vår egen studie för att se hur de vi intervjuat utvecklats och om deras beteende följer den utveckling vi redovisat i resultatet. Att forska kring vad som behövs för att förståelsen för människor i denna situation ska öka ser vi som nödvändig för att öka förbättra deras situation.<br />
<br />
<br />
KÄLL- & LITTERATURFÖRTECKNING<br />
Tryckta källor<br />
Boglind Anders, Lundén Ann & Näsman Elisabeth (1973) JAG; den andre -spelet om dej och mej… Studentlitteratur, Lund<br />
<br />
Brante Thomas, Fasth Eva (1982) Termer i sociologi, Liberförlag, Stockholm<br />
<br />
Duvner Tore (1997) ADHD Impulsivitet, överaktivitet, koncentrationssvårigheter Liber AB Stockholm<br />
<br />
Goffman Erving (1972) Stigma- den avvikandes roll och identitet Rabén & Sjögren, Stockholm<br />
<br />
Hewitt John P (1981) Jaget och samhället - socialpsykologi ur den symboliska interaktionismens perspektiv Wahlström & Widstrand, Helsingborg<br />
<br />
Holme Idar M & Solvang Berndt K (1997) Forskningsmetodik om kvalitativa och kvantitativa metoder Studentlitteratur, Lund<br />
<br />
Iglum Lisbeth (1999) Om de bara kunde skärpa sig! Studentlitteratur, Lund<br />
<br />
Kadesjö Björn (2001) Barn med koncentrationssvårigheter Liberförlag, Stockholm<br />
<br />
Kvale Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun Studentlitteratur, Lund<br />
<br />
Lundén Ann & Näsman Elisabet (1973) Stämplingsprocessen - en sociologisk antologi Prisma, Lund<br />
<br />
Merriam Sharon (1994) Fallstudien som forskningsmetod Studentlitteratur, Lund<br />
<br />
Norstedts Plus-ordbok (1997) Språkdata & Norstedts förlag, Rotolito Lombarda<br />
<br />
Svensson Per-Gunnar & Starrin Bengt (1994) Kvalitativ metod och vetenskapsteori Studentlitteratur, Lund<br />
<br />
Trost Jan (1994) Enkätboken Studentlitteratur, Lund<br />
<br />
Wrangsjö Björn (1999) Barn som märks Natur och Kultur, Falun<br />
<br />
Yin Robert K. (1994) Case study research design and methods Thousand oaks, CA Sage cop<br />
<br />
Otryckta källor<br />
Hauffman Susanna (2002) "DAMP ADHD MBD", ur Apotekaren, nr 3. Besökt; 2002-05-05<br />
http://home.swipnet.se/~w-60461/damp.htm<br />
<br />
Modigh Kjell, (2001) "Psykiskt störda lagöverträdare" s. 63-65 i Psykologtidningen, nr 22<br />
<br />
BILAGA 1<br />
<br />
MANUAL/INTERVJUGUIDE<br />
Bakgrund<br />
Med vilka människor har du/ditt barn växt upp?<br />
Hur upplever du din/ditt barns uppväxt?<br />
Vilka människor har stått dig/ditt barn närmast under barndomen?<br />
Vad orsakade misstankar om att något var fel?<br />
Hur upplever du att du/ditt barn bemöttes av personalen på utredningsenheterna?<br />
När fick du/ditt barn sin diagnos?<br />
Hur lyder din/ditt barns diagnos?<br />
<br />
Familj & Umgänge<br />
Vilken roll spelar/spelade du/ditt barn i hemmet?<br />
Hur upplever du att du/ditt barn bemöttes/bemöts av familjen?<br />
Vilka åtgärder gjordes för att komma till rätta med ditt/ditt barns annorlunda uppträdande?<br />
Vad är extra jobbigt för dig/ditt barn i situationer ni spenderar tillsammans med familjen?<br />
Hur har du upplevt att du/ditt barn blivit bemött av familjens vänner?<br />
<br />
Skola & Fritid<br />
Vilken information om din/ditt barns funktionshandikapp har givits till personal och elever i skola och på fritidsaktiviteter?<br />
Hur har du upplevt att du/ditt barn blivit bemött av klasskamrater och skol- & fritidspersonal?<br />
Har speciella åtgärder gjorts inom dessa instanser för att underlätta för dina/ditt barns problem?<br />
Är det något som du/ditt barn upplever/upplevde som särskilt svårt under skoltiden?<br />
Är det något som du/ditt barn upplever/upplevde som särskilt lätt under skoltiden?<br />
Hur hanterar du/ditt barn saker som du/han upplever som problematiska?<br />
<br />
Arbetsliv<br />
Hur upplever du din möjlighet att få och behålla arbete?<br />
Är det något som du upplevt som särskilt lätt/svårt på arbetsplatsen?<br />
Hur hanterar du saker som är svåra för dig på arbetsplatsen?<br />
Hur upplever du att du blir bemött av chefer och övriga anställda?<br />
<br />
Framtid<br />
Hur ser du/ditt barn på framtiden?<br />
Är det något som du/ditt barn upplever som särskilt skrämmande med framtidenAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-64104775360532013702011-03-26T07:29:00.001-07:002011-03-26T07:29:33.647-07:00Lagöverträdande ungdomarMer gränssättande och mindre "förståelse" är det förhållningssätt gentemot lagöverträdande ungdomar som Socialdepartementets expert, Widar Andersson,. förordar (G-P 13/6). Det är statens ansvar att snabbt ingripa i varje ung människas liv när hon eller han ertappats för ett brott och att snabbt vidta tvingande och kraftfulla kvalitetsinsatser.<br />
Men något ansvar för att förebygga brott - det har inte staten. Kriminalitet är en beklaglig men "naturlig" del av samhället. Det finns inte något enda samhälle som är så konstruerat att människor inte begår brott. De få fasansfulla försök att bygga sådana samhällen som har genomförts har alla dominerats av mentalsjukhus, steriliseringar och massutrotningsfabriker.<br />
<br />
Widar Anderssons nollvision gäller de unga lagöverträdare som nu inte ertappas och nås av tvingande åtgärder. Alternativet när de ej ertappas är, anser han, tilltagande yrkeskriminalitet som kommer att ske till ackompanjemang av ändlösa debatter om samhällets fel och mot fonden av att allt fler ungdomar diagnostiseras som sjuka och avvikande.<br />
<br />
Någon nollvision för ungdomsbrottsligheten vill Widar Andersson inte medverka till. Tvärt om avråder han från brottsförebyggande, särskilt om det fokuserar på individuella sårbarheter, som visats vara förknippade med en hög risk för att bli lagöverträdare.<br />
<br />
Sådana brottsförebyggande ambitioner anser han obönhörligen leda tillbaka till ett samhälle där människor sorteras bort eller rentav förintas! Passiviteten i väntan på den brottsliga handlingen är moraliskt oantastlig, ty lagöverträdarens personliga ansvar är odelbart. Samhället går alltid fritt.<br />
<br />
Riktigt så kallsinnigt är nu inte vårt samhälle. Likt de flesta andra samhällen ställer vi inte dem till svars, som begår brott under inflytande av allvarliga psykiska störningar. Då man feltolkat verkligheten och haft uppenbara svårigheter att styra över sitt handlande, döms man vanligen till rättspsykiatrisk vård.<br />
<br />
Det lagstadgade fängelseförbudet, som gäller i dessa situationer, bottnar i den allmänna uppfattningen att så psykiskt sjuka individer inte rår för sina handlingar. Samhället varken kan eller vill dra sig undan ansvaret för sådan brottslighet som i någon utsträckning kan relateras till att det brustit i stöd och behandling.<br />
<br />
De allra flesta ungdomsbrottslingarna är inte så allvarligt psykiskt störda, men många av dem har psykiska svårigheter som påtagligt ökar risken för att hamna i missbruk och kriminalitet. Det handlar om psykiska störningar och funktionshinder som inte är så tydligt avvikande och avgränsbara.<br />
<br />
Störningar och funktionshinder som bäst förstås med ett biosocialt synsätt - integrerande biologiska (oftast ärftlighet), utvecklingspsykologiska (uppväxtmiljö) och sociala (samhället) faktorer. Inom barn- och vuxenpsykiatrin har man samlat omfattande kunskap om dessa sårbarheter och komplexa samspel.<br />
<br />
Kunskaperna har man systematiserat med hjälp av diagnoser, som är beskrivande utan att vara sjukdomsförklarande. De viktigaste diagnosgrupperna med anknytning till ungdomsbrottslighet är de neuropsykiatriska störningarna, innefattande bl a DAMP/ADHD, personlighetsstörningar och missbruks-diagnoser oftast i kombinationer.<br />
<br />
Cirka hälften av barnen med koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet (DAMP/ADHD) visar tidigt sociala anpassningssvårigheter (trotssyndrom och uppförand-störning). Talrika studier från olika delar av världen, inklusive Göteborg, där man följt dessa barn upp mot vuxen ålder, visar samstämmigt vilken betydande överrisk för en antisocial utveckling som dessa barn löper.<br />
<br />
Undersökningar, som utgått från vuxenperspektivet, ger samma bild. Cirka var femte alkoholist och var tredje blandmissbrukare har denna bakgrund, liksom cirka hälften av kriminalvårdens klienter. Deras psykiska störningar utgör inget hinder för fängelsestraff, men i brottsbalken (29 kap. 3§) anges det att rätten, vid bedömning av straffvärdet, skall beakta om den tilltalade till följd av psykisk störning eller sinnesrörelse haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande.<br />
<br />
DAMP/ADHD medför definitionsmässigt nedsatt impulskontroll - särskilt uttalad vid stark sinnesrörelse. Detta beaktats förmodligen sällan, eftersom störningarna oftast inte har diagnostiserats.<br />
<br />
<br />
Risken för barnen med DAMP/ADHD att hamna i svåra sociala problem, beror främst på ADHD-symtomens fortsatta intensitet upp i vuxen ålder, otrygg uppväxt, ofta betingad av att en förälder brottas med samma svårigheter, utanförskap i skolan och bland jämnåriga och på ärftliga faktorer. Ärftligheten, som medför risk för antisocial utveckling, är kopplad till signalämnet serotonin och disponerar kanske främst för aggressivitet och konfliktbenägenhet.<br />
<br />
Ungefär vart annat barn med DAMP/ADHD växer ur sina svårigheter under uppväxtåren. Man kan därför förmoda att ca 2% av unga vuxna i åldersgruppen 18 - 35 år har kvarstående svårigheter relaterade till ADHD. Det innebär ca 40 000 individer i Sverige. Hälften av dem - ca 20 000 individer - har troligen uttalade sociala anpassningssvårigheter. Och de har nästan ingen stans att vända sig till för att få hjälp, som innefattar behandling, eller ens igenkännade av sina psykiska funktionshinder.<br />
<br />
Dessa mänskliga och samhälleliga katastrofer kan förebyggas genom ett allsidigt, tvärveten-skapligt, mångfacetterat och uthålligt stöd. Hörnstenarna är härvid att stödja, i stället för att skuldbelägga, föräldrar och barn, att också omgivningen bemöter med förståelse och uppmuntrar mer än fördömer. Det behövs både gränser och förståelse, men det är främst förståelse som är bristvaran. Skolsituationen måste anpassas efter individens förutsättningar och aktiv behandling av ADHD-symtomen (inkluderande medicin) bör erbjuds när så är möjligt.<br />
<br />
Det krävs en sammanhängande vårdkjedja, från barndomen upp i vuxen ålder, som garanterar kontinuitet i stöd och behandling. Det görs här och var engagerade och mycket värdefulla insatser för barn och ungdomar med DAMP/ADHD, men ännu är det långt kvar till ett lättillgängligt, sammanhängande stöd som svarar mot de drabbades mångfacetterade behov.<br />
<br />
Som vuxen har man ännu mycket små möjligheter att få igenkännande och hjälp för sina ADHD-symtom. Stöd och behandling som missar den viktigaste grunden blir sällan till nytta. Vuxna med DAMP/ADHD blir hopplösa, "terapiresistenta" fall inom vuxenpsykiatrin och missbruksvården.<br />
<br />
Kriminalvården misslyckas för det mesta med att förhindra deras återfall i brottslighet. Som tysta, arbetslösa, fattiga förlorare i samhället uppmärksammas de och diskuteras från alla utgångspunkter utom den viktigaste - det neuropsykiatriska funktionshindret.<br />
<br />
Många vittnar samstämmigt om hur välfärdsklyftorna fördjupas. Det är självklart att människor med dolda psykiska funktionshinder får svårt att hävda sig i ett samhälle som allt mer konsekvent bygger på vars och ens egna ansvar för sin kompetensutveckling och sin förmåga att hävda sig på de icke funktionshindrades villkor.<br />
<br />
Men inget av de berörda departementen och inget av de politiska partierna - från vänster till höger - bryr sig nämnvärt om att uppmärksamma hur de dolda psykiska funktionshindren marginaliserar människor. BRÅ och folkhälsoinstitutionerna tycks också ointresserade. Ingen av dessa grupperingar hakar på den information som ändå numera tränger ut i massmedia (bl.a. på denna sida 10 maj 1997).<br />
<br />
Widar Anderssons artikel belyser den kanske viktigaste grunden till samhällets obenägenhet att reagera inför detta problemområde. Hans uppfattning om ungdomskriminalitetens grund står inte i någon motsatsställning till vad som här framförts. Den utvecklas, skriver han, som en mix av ofta svårfångade individuella och samhälleliga negativa samband.<br />
<br />
Men om grunddragen i dessa komplexa samspel nu tydliggjorts och visats vara möjliga att motverka, vad gäller en inte så liten grupp av unga lagöverträdare, så skall man ändå avstå. Annars hamnar man bland "mentalsjukhus, steriliseringar och massutrotningsfabriker". Den negativa attityden gentemot psykiatrins kunskapsområde tycks fortfarande vara djupt rotad inom viktiga delar av vårt samhälle. Att vår tids psykiatri inte är ett uns mindre emot mentalsjukhus, steriliseringar och massutrotningsfabriker än Widar Andersson, lönar sig knappast att påpeka.<br />
<br />
För mig är det ignoransen gentemot människor med psykiska funktionshinder som utgör vår tids socialdarwinism - inte engagemanget. Vårt samhälle sorterar tämligen konsekvent ut människor med dolda psykiska funktionshinder, inte bara till utanförskap.<br />
<br />
Uppföljningar, bl a från barnpsykiatrin i Oslo, visar också att barnen med den högriskprofil, som diskuterats här, har en kraftigt förhöjd risk att dö i unga år. Frågan om samhället skall anses som delansvarigt eller inte när dessa människor begår brott, hänger intimt ihop med vår människosyn och var vi sätter gränsen för vår solidaritet.<br />
<br />
När det blir allmänt känt och accepterat att utvecklingen mot antisocialt beteende i många fall gynnas av krafter som individen inte råder över, så växer förståelsen och engagemanget. Hur kunde ni lämna dem så till sitt öde fast ni visste….? kommer nog nästa generation att indignerat fråga sig då.<br />
<br />
Det kanske ändå ljusnar. Ute i verkligheten bland handläggare och behandlare möter man allt oftare igenkännande och positivt engagemang. Jag har bl a mött det på försäkringskassan, inom socialtjänsten, på LVM-hem och i kriminalvården.<br />
<br />
Också inom vuxenpsykiatrin finns ett spirande intresse. Men dessa människors problem berör så många aspekter av samhällslivet att beslutsfattare / politiker måste bli tydliga med hur deras behov skall prioriteras.<br />
<br />
Kjell Modigh<br />
Psykiater, tidigare chefsöverläkare på<br />
psykiatriska kliniken, Kungälvs sjukhus<br />
Styrelseledamot i Riksförbundet AttentionAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-70550757773904790482011-03-26T07:27:00.000-07:002011-03-26T07:27:42.278-07:00Vuxna med DAMP/ADHDDom finns och far ofta illa. I den mån dom får stöd och hjälp, så sker det nästan aldrig med utgångspunkt från deras kognitiva funktionshinder - koncentrationssvårigheterna, stresskänsligheten, oförmågan att bromsa upp, impulsiviteten. Stöd och behandling som missar den viktigaste grunden blir sällan till nytta. Vuxna med DAMP/ADHD blir hopplösa, "terapiresistenta" fall inom vuxenpsykiatrin och missbruksvården.<br />
<br />
Kriminalvården misslyckas för det mesta med att förhindra deras återfall i brottslighet. Som tysta, arbetslösa, fattiga förlorare i samhället uppmärksammas de och diskuteras från alla utgångspunkter utom den viktigaste - det neuropsykiatriska funktionshindret. Många vittnar samstämmigt om hur välfärdsklyftorna fördjupas.<br />
<br />
Det är självklart att människor med dolda psykiska funktionshinder får svårt att hävda sig i ett samhälle som allt mer konsekvent bygger på vars och ens egna ansvar för sin kompetensutveckling och sin förmåga att hävda sig på de icke funktionshindrades villkor. Men inget av de berörda departementen och inget av de politiska partierna - från vänster till höger - bryr sig nämnvärt om att uppmärksamma hur de dolda psykiska funktionshindren marginaliserar människor. BRÅ och folkhälsoinstitutionerna tycks också ointresserade.<br />
<br />
<br />
Valida diagnoser<br />
Under de senaste två decennierna har kunskapen om de överlappande diagnoserna DAMP och ADHD, vad gäller orsaker, bakgrundsfaktorer, biologiska och psykologiska korrelat, förlopp och behandlingsmöjligheter ökat till den grad att de nu framstår lika valida och meningsfulla som flertalet andra psykiatriska diagnoser. Störningarna är mest sannolikt att uppfatta som ytterligheter i normalfördelade egenskaper.<br />
<br />
Att man därför inte kan definiera några skarpa, mätbara gränser innebär inte någon unik svårighet, jämfört med annan psykiatrisk diagnostik. Bland diagnoskriterierna ingår att symtomen skall innebära påtagliga funktionshinder i viktiga sammanhang. Självfallet väger därför individens personlighet och hela begåvningsprofil in, liksom livssituationen. Gränsdragningen underlättas av att den vuxne patienten själv (och nära anhöriga) får mer än ett ord med i laget.<br />
<br />
<br />
Var annan har kvarstående symtom i vuxen ålder<br />
Många uppföljande studier visar samstämmigt att DAMP/ADHD-symtomen försvinner eller minskar till att inte utgöra nämnvärda svårigheter i cirka hälften av fallen, fram till 20 års ålder. Den andra hälften har kvarstående handikappande symtom. Förloppet upp i högre åldrar är ofullständigt kartlagt.<br />
<br />
Vuxna med DAMP/ADHD har - liksom barn - mycket varierande behov av stöd och behandling. Den stora variationen kan bl a relateras till olikheter i intensitet och störningsprofil, uppväxtförhållanden och aktuell social förankring, missbruksbenägenhet, empatisk förmåga och konfliktbenägenhet.<br />
<br />
En ytterlighet representeras av den relativt välanpassade, som i vuxen ålder känner igen sina svårigheter under barndomen i beskrivningen av DAMP/ADHD - kanske i anslutning till att ett barn i familjen utretts och diagnostiserats. I vuxen ålder är svårigheterna mindre uttalade. De går att leva med, men utgör ändå en viss begränsning.<br />
<br />
Den andra ytterligheten är individen med kvarstående uttalade ADHD-symtom, antisocialt beteende och pågående missbruksproblem. Risken att senare under uppväxten och i vuxen ålder få uttalade social anpassningssvårigheter - att hamna i missbruk och kriminalitet - är betydligt förhöjd, speciellt för de barn, med DAMP/ADHD, som tidigt visar sociala anpassningssvårigheter (trotssyndrom och uppförandestörning).<br />
<br />
Cirka var femte alkoholist och var tredje blandmissbrukare har denna bakgrund, liksom en stor andel av kriminalvårdens klienter. Uppföljningar, bl a från barnpsykiatrin i Oslo, visar också att barnen med denna högriskprofil har en kraftigt förhöjd risk att dö i unga år.<br />
<br />
I föregående nummer av Tvärbladet diskuterade Karin Edby det mångsidiga, intensiva stöd som högriskbarnen behöver och som kan förebygga katastrofer längre fram. Vuxenperspektivet understryker betydelsen av tidiga, intensiva insatser, som - "vad de än kostar"- blir lönsamma på lång sikt.<br />
<br />
Otrygg uppväxt, ofta betingad av att en förälder brottas med samma svårigheter, och utanförskap i skolan och bland jämnåriga ökar risken att tidigt utveckla antisociala mönster, men ärftliga faktorer bidrar också. Ärftligheten, som medför risk för antisocial utveckling, är kopplad till signalämnet serotonin och disponerar kanske främst för agressivitet och konfliktbenägenhet.<br />
<br />
Den är inte identisk med den ärftliga benägenheten för DAMP/ADHD. Risken för att den negativa utvecklingen fortsätter upp i vuxenålder - då uppförandestörning byter namn och benämns antisocial personlighetsstörning - beror på samma faktorer och på ADHD-symtomens fortsatta intensitet upp i vuxen ålder.<br />
<br />
<br />
<br />
Om man utgår från att 3- 5 % av alla barn har ADHD, kan man förmoda att ca 2% av unga vuxna i åldersgruppen 18 - 35 år har signifikanta svårigheter relaterade till ADHD. Det innebär ca 40 000 individer i Sverige. Hälften av dem - ca 20 000 individer - har uttalade sociala anpassningssvårigheter. Och dom har nästan ingen stans att vända sig till för att få hjälp, som innefattar behandling av den neuropsykiatriska störningen.<br />
<br />
<br />
Neuropsykiatriskt team för vuxna i Kungälv<br />
Vid den psykiatriska kliniken i Kungälv samverkar en kurator, en psykiater, en psykolog och en sekreterare i ett team som utreder och behandlar vuxna med DAMP/ADHD och närliggande neuropsykiatriska störningar.<br />
<br />
Teamet har utarbetat ett utredningsprogram, inspirerat av barnneuropsykiatriska klinikens, i Göteborg, utredningsschema för barn, baserat på kliniska intervjuer, kartläggning av störningsbilden under barndomen och på psykometriska tester. Utredningsprogrammet finns samlat i en pärm, som kan rekvireras från kliniken. Fram till årsskiftet har teamet utrett ett drygt hundratal patienter.<br />
<br />
Tillströmningen av remisser till teamet har ökat, till den grad att man sedan våren -99 måst införa remisstopp. Sedan dess har teamet ideligen kontaktats av ofta förtvivlade vårdsökanden, som inte kunnat erbjudas hjälp i Kungälv och inte heller kunnat hänvisas till någon annan kunnig vårdgivare. Teamet har därigenom fått mycket starka signaler angående målgruppens behov.<br />
<br />
Erfarenheterna från Kungälv talar för att ett team bestående av en specialistkompetent läkare, ½ psykologtjänst, ½ kuratorstjänst och ½ sekreterartjänst i ett jämviktsläge borde kunna möta utrednings och behandlingsbehoven inom ett närområde med ca 100000 invånare., i vissa fall nyttjande ytterligare personella resurser från moderkliniken.<br />
<br />
<br />
Stöd och behandling<br />
ADHD - relaterade svårigheter kan behandlas tämligen effektivt. I flertalet fall bör stödet och behandlingen innefattande flera av hörnstenarna; information, strategier och stödåtgärder som underlättar att leva med störningen, psykoterapi, medicinering och habiliterng. Samverkan är ofta motiverad med bl a anhöriga, socialtjänsten, föräkringskassan, utbildnngsinstitutioner, AMI och patientföreningar.<br />
<br />
Många bär med sig en levnadshistoria, präglad av motgångar, konflikter och utanförskap, som format personligheten och självkänslan. Information, via bl.a. diagnos och en beskrivning av handikappets natur, kan öka självrespekten och motivationen för den drabbade att gå vidare.<br />
<br />
Den ökade självkännedom som diagnostik och information kan föra med sig, ökar möjligheterna att undvika överbelastningar och att hantera psykiska överbelastningsreaktioner - att de inte utlöser självdestruktivitet och kaos. För betydelsefulla anhöriga kan det också innebära en bättre förståelse, som kan avhjälpa relationsproblem.<br />
<br />
Det är ofta motiverat att söka anpassa miljön hemma och på den eventuella arbetsplatsen, med målet att eliminera onödiga störningsmoment. Många lever också under ekonomisk stress. Inte sällan överskrider den vardagliga belastningen förmågan att hantera stress. Det gäller inte minst när man har problematiskt utagerande barn med samma störning.<br />
<br />
Då behövs bl a avlastning genom stöd i hemmet. Att allmänt försöka förenkla och strukturera tillvaron, är också meningsfullt. Sociala färdigheter kan behöva tränas och konfliktfyllda parrelationer kan motivera familjeterapi, förmedlad med kunskap om den neuropsykiatriska störningen.<br />
<br />
Lågt självförtroende, bl a relaterat till traumatiska upplevelser och andra personlighets-relaterade svårigheter kan motiverar psykoterapi med olika inriktning och mål. Patientens behov av bearbetande psykoterapi, liksom hennes förmåga att tillgodogöra sig den, ökar ofta i anslutning till man påbörjar medicinering, som förbättrar den kognitiva förmågan.<br />
<br />
Emotionell labilitet och nedstämdhet är vanligt då behandling med centralstimulerande medel inleds och hänger ofta samman med att man ser sina svårigheter klarare och reflekterar mer över dem, när den kognitiva förmågan tilltar. Det är vanligt att tidigare traumatiska upplevelser blir mer påträngande och möjliga att bearbeta.<br />
<br />
<br />
Mediciner<br />
I de fall då man, trots anpassningsåtgärder, har kvarstående ADHD-relaterade svårigheter i vuxen ålder, bör läkemedelsbehandling övervägas och erbjudas, om inte påtagliga skäl talar emot. De flesta vuxna, som hittills sökt hjälp hos oss, har uttryckt önskemål om och har haft behov av medicinering.<br />
<br />
De centralstimulerande medlen (Ritalin och amfetamin) betraktas internationellt som förstahandsmedel i kraft av en väl dokumenterad hög effektivitet och låg risk för missbruksutveckling när behandlingen följs upp på ett ansvarsfullt vis. Hittills är man endast undantagsvis förtrogen med den behandlingsformen inom vuxenpsykiatrin i Sverige.<br />
<br />
Den omständigheten, i kombination med att de centralstimulerande medlen - främst amfetamin - ju tillhör de substanser som nyttjas i missbrukskretsar, motiverar i många fall till att i första hand pröva andra farmakologiska behandlingsalternativ. De noradrenalin-upptagshämmande antidepressiva medlen har viss effekt mot ADHD symtomen och ligger närmast till hands som alternativ.<br />
<br />
DAMP/ADHD medför ofta påtagliga sömnstörningar, som kan motivera förskrivning av insomningsmedel.<br />
<br />
Sedan några år tillbaka har det blivit möjlig i Sverig att förskriva centralstimulerande medel till vuxna med DAMP/ADHD. Det har hittills skett i mycket begränsad utsträckning. Läkemedelsverket medger licens under följande förutsättningar:<br />
<br />
A. Diagnosen skall vara välgrundad<br />
· Det skall så långt som möjligt föreligga en påvisad barndomsproblematik.<br />
· Kriterierna för ADHD eller uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (ICD- 10) skall vara uppfyllda.<br />
· Begåvningstest som ger stöd för diagnosen (t ex WAIS) bör vara genomfört.<br />
<br />
<br />
B. Det skall föreligga en stark indikation<br />
· Det skall röra sig om ett resttillstånd efter en ADHD störning i barndomen - vilket kan<br />
styrkas t ex via god effekt av behandling i barndomen.<br />
· Andra stödåtgärder/behandlingar har prövats och befunnits otillräckliga.<br />
<br />
<br />
C. Kontraindikationer skall ha beaktats särskilt avseende:<br />
· Anamnestisk förekomst av psykosperioder.<br />
· Anamnestisk förekomst av drog- och alkoholmissbruk.<br />
· Förekomst av asocialitet.<br />
<br />
<br />
D. Det skall föreligga ett strukturerat omhändertagande:<br />
· Behandlingen skall initieras och följas upp av en specialist i psykiatri, verksam vid<br />
Psykiatrisk klinik och med erfarenhet av ADHD-problematik.<br />
· Behandlingen bör ske i samråd med barnpsykiatrisk klinik med erfarenhet av<br />
centralstimulatiabehandling.<br />
· Rapportering skall ske till Läkemedelsverket efter 3 månaders behandling, därefter var sjätte månad under pågående behandling samt efter avslutad behandling. Härvid skall förändring i tillståndet samt uppkomna biverkningar dokumenteras enligt fastställt formulär.<br />
<br />
<br />
Medicinering med centralstimulerande medel förutsätter en stabil behandlingsallians och god kännedom om patenten och hennes/hans livssituation. Behandlingen bör i förväg diskuteras och helst förankras även hos patientens närmaste anhöriga. Man inleder med en låg testdos och söker sig under loppet av 3 - 4 veckor upp mot lägsta effektiva dos.<br />
<br />
Medlens korta halveringstider nödvändiggör vanligen 3 - 4 dostillfällen per dag då man oftast eftersträvar effekt under större delen av vakenperioden. Högsta rekommenderade dygnsdos är 1 mg/kg kroppsvikt eller maximalt 80 mg metylfenidat eller amfetamin. I många fall är betydligt lägre doser tillfyllest. När medlen missbrukas handlar det ofta om gram-doser.<br />
<br />
<br />
Habilitering<br />
Människor med DAMP/ADHD har ofta mycket att ta igen från skolåren. Förutsättningarna att tillgodogöra sig utbildning kan ha ökat genom mognad, självläkning eller aktiv behandling. Aktivt stöd bör ges till dem som i vuxen ålder är motiverade för utbildning - med hänsynstagande till kvarstående inlärningssvårigheter. Ofta krävs också förberedande träning och stöd för att hitta in arbetslivet.<br />
<br />
Habilitering förutsätter att de grundläggande sociala behoven - boende och ekonomi - är till-godosedda. Många unga vuxna har aldrig lyckats ta sig in på arbetsmarknaden, utan lever av socialbidrag. För dem är ofta sjukbidrag att föredraga inledningsvis under habiliteringsfasen.<br />
<br />
I de fall där behandling med centralstimulerande medel är aktuellt, är den logiska ordningen att man väntar med att formulera habiliteringsmålen till dess att man, i samråd med patienten, hunnit värdera i vilken utsträckning som de kognitiva funktionerna förbättrats genom medicineringen.<br />
<br />
<br />
DAMP/ADHD och missbruk<br />
Diagnos och behandling av ADHD/DAMP låter sig inte genomföras i direkt anslutning till aktivt missbruk. Det förutsätter en någorlunda lång missbruksfri period och en motivation att förbli drogfri. Fortsatt avhållsamhet från missbruk är det primära behandlingsmålet, liksom vid annan samsjuklighet i missbruk och psykisk störning. I missbruksvården för dessa patienter bör om möjligt parallella stödåtgärder, relaterade till den neuropsykiatriska störningen, finnas med.<br />
<br />
Behandling med centralstimulerande medel är otänkbart vid okontrollerat missbruk. Vad gäller individer som lyckats bemästra sitt missbruk - t ex "nyktra alkoholister", hamnar man i en gränsdragningsproblematik angående abstinensperiodens längd. Majoriteten av de mest störda - de som mest behöver aktiv behandling - har missbrukserfarenheter.<br />
<br />
I fallrapporter har beskrivits framgångsrik behandling med centralstimulerande medel under effektivt kontrollerade former, av motiverade patienter med ADHD och aktuella missbruksproblem. För patienter som klarar avhållsamhet (kontrollerad genom tox-prover) kan läkemedelsbehandling förmodligen underlätta en fortsatt abstinens. I en sådan situation, då behandling med centralstimulantia fortfarande är kontraindicerat, bör behandling med ett antidepressivt medlen kunna övervägas och insomningsmedel kan då också tänkas göra mer nytta en skada.<br />
<br />
<br />
En framtida vårdorganisation<br />
Huvudansvaret för behandlingen av vuxna med DAMP/ADHD bör åvila de vuxenpsykiatriska klinikerna, eventuellt i nära samarbete med vuxenhabiliteringen som på vissa orter tagit tydligare initiativ än psykiatrin. När förtrogenheten med problemområdet successivt ökar, kommer primärvården och missbruksvården att bli allt mer delansvariga.<br />
<br />
En sammanhängande vårdkjedja från barndomen upp i vuxen ålder är självfallet angelägen att få tillstånd. I Kungälv har vårt utvecklingsarbete gynnats genom samverkan med Karin Edby och hennes medarbetare, som kommit långt i att utveckla stöd och behandling för barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder.<br />
<br />
Det görs här och var engagerade och mycket värdefulla insatser för barn, ungdomar och vuxna med DAMP/ADHD, men ännu är det långt kvar till ett lätttillgängligt, sammanhängande stöd som svarar mot de drabbades mångfacetterade behov. Ute i verkligheten bland handläggare och behandlare möter man allt oftare igenkännande och positivt engagemang.<br />
<br />
Jag har bl a mött det på försäkringskassan, inom socialtjänsten, på LVM-hem och i kriminalvården. Men dessa människors problem berör så många aspekter av samhällslivet att beslutsfattare/politiker måste bli tydliga med hur deras behov skall prioriteras.<br />
<br />
Förståelsen för mänskliga problem förutsätter tvärvetenskaplighet. Det är alla överens om. Tvärvetenskaplighet innebär inte att alla alltid forskar utifrån alla tänkbara utgångspunkter, men det innebär som bäst att forskare, med alla tänkbara utgångspunkter, möts i konstruktivt kritiska rådslag.<br />
<br />
<br />
<br />
Vem vore bättre skickad att arrangera ett sådant rådslag, än Tvärvetenskapliga Sällskapet i Barnneuropsykologi?<br />
<br />
<br />
Kjell Modigh<br />
Pensionerad PsykiaterAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-27254305359378679252011-03-26T07:22:00.001-07:002011-03-26T07:22:47.518-07:00Det krävs en helhetssyn på ungdomsbrottslighetenG P-debatt 11 december 2001-12-20Ett samhälle som fortsätter att förhålla sig passivt till att människor med vissa psykiska störningar och funktionshinder nästan ofrånkomligt hamnar i kriminalitet har ett ansvar mot både brottsoffer och gärningsmän, skriver Kjell Modigh, Helen Uliczka och Ingmar Vänerlöv.<br />
<br />
Våldsbrottsligheten bland unga människor hör till samhällets sorgligaste tillkortakommanden. Särskilt sorgligt är det att vi förhåller oss så passiva till dem som redan i mycket unga åldrar kan förutses hamna i sociala katastrofer - intensivt missbruk och kriminalitet - och som ofta går en mycket för tidig död till mötes.<br />
<br />
I Göteborg satsas relativt stora resurser i projektet "Tryggare och Mänskligare Göteborg". Projektet förefaller oss vara på väg in i samma olyckliga ideologiska låsning som, enligt vår uppfattning, länge präglat de rättsvårdande myndigheterna. Man förtiger det faktum att behandlingsbara psykiska funktionshinder utgör den viktigaste orsaken till missbruk och intensiv våldsbrottslighet i unga år.<br />
<br />
Projektet manifesterade sig nyligen i en konferens "Att förebygga brott och rädsla" som sades vara tvärvetenskaplig, men som inte alls berörde de individrelaterade sårbarheterna. Representanter för projektet har gjort tydligt att man faktiskt inte vill befatta sig med dem.<br />
<br />
Forskning visar samstämmigt vilka unga det främst gäller. Det är de agerande, impulsiva, aggressiva, pojkar oftare än flickor. Många har vuxit upp i trasiga familjeförhållanden med föräldrar som själva brottas med samma psykiska sårbarheter. Cirka vart annat av dessa barn har därtill DAMP/ADHD, som accentuerar deras impulsivitet och som, via skolmisslyckande, förstärker deras utanförskap.<br />
<br />
Utförsbacken börjar i mycket unga åldrar. I tonåren och upp i vuxenålder utgör de den allra mest brottsintensiva och missbruksbenägna gruppen i vårt samhälle, liksom i alla andra samhällen. Så har det alltid varit i modern tid. Därför är det viktigare att uppmärksamma de bakomliggande orsakerna, som är i stort sett de samma över tiden, än att grubbla över brottsstatistiken, som följdriktigt på grund av de bakomliggande orsakerna, visar på en uppgång.<br />
<br />
Man vet förhållandevis mycket om samspelet mellan de individuella psykiska särdragen, uppväxtmiljön och samhällsstrukturen som oftast ligger bakom den intensivt antisociala utvecklingen. För att förstå, förebygga och behandla är det nödvändigt att beakta såväl de biologiska, de utvecklingspsykologiska som de sociala aspekterna. Det krävs helhetssyn och tvärvetenskaplighet i ordens rätta meningar. Men problemområdet har tyvärr blivit ideologiskt blockerat, varför en sådan helhetssyn inte ligger i tiden.<br />
<br />
Psykosocialt stöd och psykiatrisk behandling kan, när de samordnas, förhindra att funktionshindren leder till utanförskap och antisocial utveckling. Dessa möjligheter har inte någonstans tagits till vara fullt ut, men bland annat i USA och Norge, har man kommit en bra bit på väg. I Sverige, däremot, finns en obenägenhet att ens diskutera sambanden. Därför sker gång på gång nya mänskliga haverier, som kunde ha förebyggts.<br />
<br />
Justitieministern har uttalat sin starka tilltro till ett nationellt brottsförebyggande program, som baseras på lokala brottsförebyggande råd där polis, lokala politiker, skola, socialtjänst, föreningsliv med flera har en gemensam strategi mot brottsligheten - verkliga proffs på brottsförebyggande, enligt Thomas Bodström. Proffs på människans psykiska funktioner har däremot inte varit speciellt efterfrågade.<br />
<br />
Ett samhälle som fortsätter att förhålla sig passivt till att människor med vissa psykiska störningar och funktionshinder nästan ofrånkomligt hamnar i kriminalitet - långt efter det att sambanden blivit uppenbara - det samhället har ett ansvar mot både brottsoffer och gärningsmän. Samhällets oförståelse för psykiskt funktionshindrade och anknytningen till ungdomsbrottsligheten måste vändas till ett större engagemang för dem som inte passar in. Då blir Göteborg tryggare och mänskligare.<br />
<br />
Ingmar Vänerlöv<br />
ledamot av justitieutskottet (kd)<br />
ledamot av psykansvarskommittén<br />
<br />
Helen Uliczka<br />
ledamot av psykansvarskommittén (mp)<br />
<br />
Kjell Modigh<br />
Psykiater<br />
styrelseledamot i Riksförbundet AttentionAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-82941058567413562342011-03-26T07:20:00.000-07:002011-03-26T07:20:42.076-07:00Lagöverträdande ungdomarMer gränssättande och mindre "förståelse" är det förhållningssätt gentemot lagöverträdande ungdomar som Socialdepartementets expert, Widar Andersson,. förordar (G-P 13/6). Det är statens ansvar att snabbt ingripa i varje ung människas liv när hon eller han ertappats för ett brott och att snabbt vidta tvingande och kraftfulla kvalitetsinsatser.<br />
<br />
Men något ansvar för att förebygga brott - det har inte staten. Kriminalitet är en beklaglig men "naturlig" del av samhället. Det finns inte något enda samhälle som är så konstruerat att människor inte begår brott. De få fasansfulla försök att bygga sådana samhällen som har genomförts har alla dominerats av mentalsjukhus, steriliseringar och massutrotningsfabriker.<br />
<br />
Widar Anderssons nollvision gäller de unga lagöverträdare som nu inte ertappas och nås av tvingande åtgärder. Alternativet när de ej ertappas är, anser han, tilltagande yrkeskriminalitet som kommer att ske till ackompanjemang av ändlösa debatter om samhällets fel och mot fonden av att allt fler ungdomar diagnostiseras som sjuka och avvikande.<br />
<br />
Någon nollvision för ungdomsbrottsligheten vill Widar Andersson inte medverka till. Tvärt om avråder han från brottsförebyggande, särskilt om det fokuserar på individuella sårbarheter, som visats vara förknippade med en hög risk för att bli lagöverträdare.<br />
<br />
Sådana brottsförebyggande ambitioner anser han obönhörligen leda tillbaka till ett samhälle där människor sorteras bort eller rentav förintas! Passiviteten i väntan på den brottsliga handlingen är moraliskt oantastlig, ty lagöverträdarens personliga ansvar är odelbart. Samhället går alltid fritt.<br />
<br />
Riktigt så kallsinnigt är nu inte vårt samhälle. Likt de flesta andra samhällen ställer vi inte dem till svars, som begår brott under inflytande av allvarliga psykiska störningar. Då man feltolkat verkligheten och haft uppenbara svårigheter att styra över sitt handlande, döms man vanligen till rättspsykiatrisk vård.<br />
<br />
Det lagstadgade fängelseförbudet, som gäller i dessa situationer, bottnar i den allmänna uppfattningen att så psykiskt sjuka individer inte rår för sina handlingar. Samhället varken kan eller vill dra sig undan ansvaret för sådan brottslighet som i någon utsträckning kan relateras till att det brustit i stöd och behandling.<br />
<br />
De allra flesta ungdomsbrottslingarna är inte så allvarligt psykiskt störda, men många av dem har psykiska svårigheter som påtagligt ökar risken för att hamna i missbruk och kriminalitet. Det handlar om psykiska störningar och funktionshinder som inte är så tydligt avvikande och avgränsbara.<br />
<br />
Störningar och funktionshinder som bäst förstås med ett biosocialt synsätt - integrerande biologiska (oftast ärftlighet), utvecklingspsykologiska (uppväxtmiljö) och sociala (samhället) faktorer. Inom barn- och vuxenpsykiatrin har man samlat omfattande kunskap om dessa sårbarheter och komplexa samspel.<br />
<br />
Kunskaperna har man systematiserat med hjälp av diagnoser, som är beskrivande utan att vara sjukdomsförklarande. De viktigaste diagnosgrupperna med anknytning till ungdomsbrottslighet är de neuropsykiatriska störningarna, innefattande bl a DAMP/ADHD, personlighetsstörningar och missbruks-diagnoser oftast i kombinationer.<br />
<br />
Cirka hälften av barnen med koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet (DAMP/ADHD) visar tidigt sociala anpassningssvårigheter (trotssyndrom och uppförand-störning). Talrika studier från olika delar av världen, inklusive Göteborg, där man följt dessa barn upp mot vuxen ålder, visar samstämmigt vilken betydande överrisk för en antisocial utveckling som dessa barn löper.<br />
<br />
Undersökningar, som utgått från vuxenperspektivet, ger samma bild. Cirka var femte alkoholist och var tredje blandmissbrukare har denna bakgrund, liksom cirka hälften av kriminalvårdens klienter. Deras psykiska störningar utgör inget hinder för fängelsestraff, men i brottsbalken (29 kap. 3§) anges det att rätten, vid bedömning av straffvärdet, skall beakta om den tilltalade till följd av psykisk störning eller sinnesrörelse haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande.<br />
<br />
DAMP/ADHD medför definitionsmässigt nedsatt impulskontroll - särskilt uttalad vid stark sinnesrörelse. Detta beaktats förmodligen sällan, eftersom störningarna oftast inte har diagnostiserats.<br />
<br />
<br />
Risken för barnen med DAMP/ADHD att hamna i svåra sociala problem, beror främst på ADHD-symtomens fortsatta intensitet upp i vuxen ålder, otrygg uppväxt, ofta betingad av att en förälder brottas med samma svårigheter, utanförskap i skolan och bland jämnåriga och på ärftliga faktorer. Ärftligheten, som medför risk för antisocial utveckling, är kopplad till signalämnet serotonin och disponerar kanske främst för aggressivitet och konfliktbenägenhet.<br />
<br />
Ungefär vart annat barn med DAMP/ADHD växer ur sina svårigheter under uppväxtåren. Man kan därför förmoda att ca 2% av unga vuxna i åldersgruppen 18 - 35 år har kvarstående svårigheter relaterade till ADHD. Det innebär ca 40 000 individer i Sverige. Hälften av dem - ca 20 000 individer - har troligen uttalade sociala anpassningssvårigheter. Och de har nästan ingen stans att vända sig till för att få hjälp, som innefattar behandling, eller ens igenkännade av sina psykiska funktionshinder.<br />
<br />
Dessa mänskliga och samhälleliga katastrofer kan förebyggas genom ett allsidigt, tvärveten-skapligt, mångfacetterat och uthålligt stöd. Hörnstenarna är härvid att stödja, i stället för att skuldbelägga, föräldrar och barn, att också omgivningen bemöter med förståelse och uppmuntrar mer än fördömer. Det behövs både gränser och förståelse, men det är främst förståelse som är bristvaran. Skolsituationen måste anpassas efter individens förutsättningar och aktiv behandling av ADHD-symtomen (inkluderande medicin) bör erbjuds när så är möjligt.<br />
<br />
Det krävs en sammanhängande vårdkjedja, från barndomen upp i vuxen ålder, som garanterar kontinuitet i stöd och behandling. Det görs här och var engagerade och mycket värdefulla insatser för barn och ungdomar med DAMP/ADHD, men ännu är det långt kvar till ett lättillgängligt, sammanhängande stöd som svarar mot de drabbades mångfacetterade behov.<br />
<br />
Som vuxen har man ännu mycket små möjligheter att få igenkännande och hjälp för sina ADHD-symtom. Stöd och behandling som missar den viktigaste grunden blir sällan till nytta. Vuxna med DAMP/ADHD blir hopplösa, "terapiresistenta" fall inom vuxenpsykiatrin och missbruksvården.<br />
<br />
Kriminalvården misslyckas för det mesta med att förhindra deras återfall i brottslighet. Som tysta, arbetslösa, fattiga förlorare i samhället uppmärksammas de och diskuteras från alla utgångspunkter utom den viktigaste - det neuropsykiatriska funktionshindret.<br />
<br />
Många vittnar samstämmigt om hur välfärdsklyftorna fördjupas. Det är självklart att människor med dolda psykiska funktionshinder får svårt att hävda sig i ett samhälle som allt mer konsekvent bygger på vars och ens egna ansvar för sin kompetensutveckling och sin förmåga att hävda sig på de icke funktionshindrades villkor.<br />
<br />
Men inget av de berörda departementen och inget av de politiska partierna - från vänster till höger - bryr sig nämnvärt om att uppmärksamma hur de dolda psykiska funktionshindren marginaliserar människor. BRÅ och folkhälsoinstitutionerna tycks också ointresserade. Ingen av dessa grupperingar hakar på den information som ändå numera tränger ut i massmedia (bl.a. på denna sida 10 maj 1997).<br />
<br />
Widar Anderssons artikel belyser den kanske viktigaste grunden till samhällets obenägenhet att reagera inför detta problemområde. Hans uppfattning om ungdomskriminalitetens grund står inte i någon motsatsställning till vad som här framförts. Den utvecklas, skriver han, som en mix av ofta svårfångade individuella och samhälleliga negativa samband.<br />
<br />
Men om grunddragen i dessa komplexa samspel nu tydliggjorts och visats vara möjliga att motverka, vad gäller en inte så liten grupp av unga lagöverträdare, så skall man ändå avstå. Annars hamnar man bland "mentalsjukhus, steriliseringar och massutrotningsfabriker". Den negativa attityden gentemot psykiatrins kunskapsområde tycks fortfarande vara djupt rotad inom viktiga delar av vårt samhälle. Att vår tids psykiatri inte är ett uns mindre emot mentalsjukhus, steriliseringar och massutrotningsfabriker än Widar Andersson, lönar sig knappast att påpeka.<br />
<br />
För mig är det ignoransen gentemot människor med psykiska funktionshinder som utgör vår tids socialdarwinism - inte engagemanget. Vårt samhälle sorterar tämligen konsekvent ut människor med dolda psykiska funktionshinder, inte bara till utanförskap.<br />
<br />
Uppföljningar, bl a från barnpsykiatrin i Oslo, visar också att barnen med den högriskprofil, som diskuterats här, har en kraftigt förhöjd risk att dö i unga år. Frågan om samhället skall anses som delansvarigt eller inte när dessa människor begår brott, hänger intimt ihop med vår människosyn och var vi sätter gränsen för vår solidaritet.<br />
<br />
När det blir allmänt känt och accepterat att utvecklingen mot antisocialt beteende i många fall gynnas av krafter som individen inte råder över, så växer förståelsen och engagemanget. Hur kunde ni lämna dem så till sitt öde fast ni visste….? kommer nog nästa generation att indignerat fråga sig då.<br />
<br />
Det kanske ändå ljusnar. Ute i verkligheten bland handläggare och behandlare möter man allt oftare igenkännande och positivt engagemang. Jag har bl a mött det på försäkringskassan, inom socialtjänsten, på LVM-hem och i kriminalvården.<br />
<br />
Också inom vuxenpsykiatrin finns ett spirande intresse. Men dessa människors problem berör så många aspekter av samhällslivet att beslutsfattare / politiker måste bli tydliga med hur deras behov skall prioriteras.<br />
<br />
Kjell Modigh<br />
Psykiater, tidigare chefsöverläkare på<br />
psykiatriska kliniken, Kungälvs sjukhus<br />
Styrelseledamot i Riksförbundet AttentionAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-34270448451721948592011-03-26T07:14:00.000-07:002011-03-26T07:14:07.229-07:00UngdomsbrottslighetHur länge skall det behöva dröja innan kunskapen om ungdomsbrottslighetens viktigaste orsaker når fram till dem som har inflytandet över brottsförebyggandet och kriminalvården?<br />
<br />
Några enstaka procent av barnen som växer upp i vårt samhälle visar tidigt anpassningssvårigheter. De är utagerande, impulsiva, aggressiva. All forskning visar att just dessa barn, med hög sannolikhet, riskerar att hamna i sociala katastrofer - skolsvårigheter, missbruk, kriminalitet och till slut social utslagning eller för tidig död. De allra flesta av dem har psykiska störningar i sådan utsträckning att de uppfyller kriterierna för psykiatriska diagnoser - störningar som tveklöst spelat roll för den antisociala utvecklingen. Ja faktiskt har de oftast en avgörande betydelse.<br />
<br />
Vanligast är personlighetsstörningar som innefattar låg impulskontroll, starkt aktivitetsbehov och konfliktbenägenhet, ofta i kombination med de psykiska funktionshindren DAMP/ADHD, som har liknande psykiska konsekvenser och som, i sig, tenderar att marginalisera människor i vårt samhälle. Det är f f a när dessa individrelaterade sårbarheter sammanfaller med dåliga uppväxtförhållanden (psykiskt störda föräldrar eller invandrares utanförskap) som man fastnar tidigt i missbruk och kriminalitet.<br />
<br />
Majoriteten av dem som befolkar våra fängelser har den här bakgrunden. Därom vittnar flera samstämmiga studier från Sverige (senast bekräftat genom kriminalvårdens egen rapport "Unga Män i Häkte och Anstalt") och många andra länder.<br />
<br />
Forskningen, under de senaste decennierna, har givit oss en förhållandevis tydlig bild av de individuella sårbarheterna. Hur uppväxtmiljön kan motverka eller förstärka risken att de leder in i en tung social problematik. Hur psykosocialt stöd och psykiatrisk behandling, med förståelse för de psykiska funktionshindren, kan förhindra att funktionshindren blir handikappande och hur många därigenom kan räddas ifrån utanförskap och asocialitet.<br />
<br />
Dessa möjligheter har inte någonstans tagits till vara fullt ut, men bl a i USA och Norge, uppbackat av ett politiskt engagemang, har man i alla fall kommit en bra bit på väg. I Sverige, däremot, har de ansvariga instanserna (Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Justitiedepartementet, Brottsförebyggande rådet, Kriminalvårdstyrelsen, Statens Institutionsstyrelse m fl) förhållit sig svala och det framstår snarast som att man vill tiga ihjäl kunskapsutvecklingen - av, mycket otydligt utsagda, ideologiska skäl.<br />
<br />
En BRÅ-forskare avrådde för några år sedan ifrån att alls intressera sig för psykiatriskt definierade riskgrupper och för ett år sedan uttalade regeringens expert i narkotikafrågor Vidar Andersson, hittills oemotsagt, samma ståndpunkt. I övrigt har rått tystnad - trots anhörigas och professionellas talrika försök att få till stånd en dialog.<br />
<br />
Och ingen ljusning går att skönja under år 2001, som världshälsoorganisationen, WHO, har utropat till "Mental Health Year" - då psykiskt funktionshindrades situation skall uppmärksammas särskilt. Människorna, som marginaliseras på grund av sina mindre synliga psykiska funktionshinder, blir inte uppmärksammade i år heller. Tvärt om fortsätter samhället att inte låtsas om deras svårigheter. Det nationella brottsförebyggande programmet lämnar dem därhän.<br />
<br />
Professor Sten Levanders kritik härvid lag (Läkartidningen 11/2001) besvaras med sedvanlig tystnad. Justitieministern tycks, att döma av ett inlägg i Aftonbladet, vara fast i den etablerade ordningen. Det som verkligen kommer att göra skillnaden är, enligt justitieministern, den explosionsartade utvecklingen av det lokala arbetet. Lokala brottsförebyggande råd där polis, lokala politiker, skola, socialtjänst, föreningsliv mfl har en gemensam strategi mot brottsligheten - verkliga proffs på brottsförebyggande, enligt justitieministern. Proffs på människans psykiska funktioner efterfrågas däremot inte.<br />
<br />
I det senaste numret av BRÅ´s tidning finns en artikel med den vilseledande titeln: "Svårt att veta vem som blir brottsling" Artikeln beskriver BRÅ´s pågående forskning, som ensidigt letar efter de sociala orsakerna till brottslighet, ignorerande de psykologiska och psykiatriska aspekterna. Högriskgruppen låter sig inte med någon större träffsäkerhet beskrivas vare sig i enbart sociala termer eller i enbart psykologiska/psykiatriska termer. När man integrerar perspektiven blir det betydligt lättare att förutse vem som blir brottsling. Men den självklara utgångspunkten befattar sig varken BRÅ eller justitiedepartementet med.<br />
<br />
Nyligen (17/7) krävde här kristdemokraterna Ingvar Svensson och Ragnwi Marcelid "hårdare tag" mot unga brottslingar och hänförde deras dåliga "inre kontroll" och svaga sociala samband till föräldrars tillkortakommanden och en brist på goda värderingar i samhället. Inte en antydan om de psykiska funktionshindren. Partikollegan Ingemar Vänerlövs riksdagsmotion "Psykiskt funktionshindrades utanförskap" ( 2000/01:kd760 AL) beskrev däremot sambanden på ett initierat vis och innehöll konstruktiva förslag, men motionen verkar inte ha uppmärksammats ens inom det egna partiet.<br />
<br />
Ett samhälle som fortsätter att förhålla sig passivt till att människor med vissa psykiska störningar och funktionshinder nästan ofrånkomligt hamnar i kriminalitet - långt efter det att sambanden blivit uppenbara - det samhället har ett ansvar både mot brottsoffren och gärningsmännen. Måtte samhällets oförståelse för psykiskt funktionshindrade och anknytningen till ungdomsbrottsligheten bli valfrågor och låt oss hoppas att de lockar fram ett större samhälleligt engagemang för de som inte passar in. Då får vi ett värdigare samhälle för alla människor - och mindre brottslighet på köpet.<br />
<br />
<br />
Helen Uliczka<br />
Ledamot i Psykansvarskommittén<br />
Miljöpartiet<br />
<br />
Kjell Modigh<br />
Psykiater, tidigare chefsöverläkare<br />
psykiatriska kliniken, Kungälvs sjukhusAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-58727000817427188052011-03-26T07:05:00.000-07:002011-03-26T07:15:50.110-07:00DAMP/ADHD och MissbrukFörfattare<br />
Kjell Modigh Docent, chefsöverläkare<br />
Ulf Berggren Docent, överläkare<br />
Sally Sehlin Specialistläkare<br />
Psykiatriska kliniken, Kungälvs sjukhus<br />
<br />
Vart annat barn med koncentrationssvårigheter, perceptuella, motoriska störningar och impulsivitet (DAMP/ADHD) har fortsatta svårigheter upp i vuxen ålder. Risken för missbruk är betydligt förhöjd, särskilt bland dem som tidigt visar sociala anpassnings-svårigheter. Cirka var femte alkoholist och var tredje blandmissbrukare har denna bakgrund, som dock mycket sällan uppmärksammas. Värdet av aktiv, tidig diagnostik och uthållighet i stöd och behandling diskuteras.<br />
<br />
<br />
Diagnoserna DAMP och ADHD<br />
Beteendeavvikelser hos barn med uppmärksamhetsstörning, överaktivitet och impulsivitet som dominerande symtom har genom hela 1900-talet ansetts vara övervägande organiskt betingade. I början av seklet omnämndes tillståndet som Defects of Moral Control (1). Under 40- och 50-talen dominerade beteckningen Minimal Brain Damage (MBD). På 60-talet ändrade man till Minimal Brain Dysfunction (MBD), då den kategoriska kopplingen till hjärnskada ansågs dåligt underbyggd (2).<br />
<br />
Moderna diagnostiska system inom psykiatrin väljer företrädesvis beteckningar som svarar mot symtombilden, hellre än sådana som binder störningen till någon bestämd etiologi. Det amerikanska DSM-systemet, som konsekvent tillämpar denna princip, har valt beteckningen Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) - sv: Hyperaktivitetssyndrom med upp-märksamhetsstörning (3). Preciserade kriterier för ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet anges. Störningen skall vara handikappande i studier eller arbete och socialt, samt ha varit funktionsnedsättande sedan före 7 års ålder.<br />
<br />
I Norden används ytterligare begreppet DAMP - Deficits in Attention, Motor Control and Perception - sv: Dysfunktion i fråga om Avledbarhet, Motorik och Perception (4), som utgör en mer komplett beskrivning av förekommande problem, än det överlappande ADHD. Diagnoskriterierna för DAMP utesluter påtaglig generell utvecklingsstörning och inkluderar störd aktivitetskontroll (över- eller underaktivitet, förmåga att sitta stilla, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet), motorikkontroll (störningar i grov- eller finmotorik) och perception (hörsel-, syn- och känselförmedlad varseblivning).<br />
<br />
Samvarierande psykiska störningar<br />
DAMP och ADHD tillhör gruppen neuropsykiatriska tillstånd - medfödda eller tidigt förvärvade störningar i centrala nervsystemet som medför handikappande beteendeavvikelser. I gruppen ingår autismspektrumstörningar inklusive Aspergers syndrom (empatistörningar - svårigheter att tolka den icke verbala kommunikationen) och Tourettes syndrom (tvångs-symtom, verbala och motoriska tics).<br />
<br />
De olika diagnoserna inom gruppen förekommer ofta samtidigt och låter sig inte avgränsas skarpt, inbördes. Snarare är man benägen att betrakta dem som ett sammanhängande spektrum. I störningsbilden ingår ofta dyslexi (5, 6, 7). Ångest-störningar och depressioner är också överrepresenterade hos såväl barn som vuxna med DAMP/ADHD (8).<br />
<br />
<br />
Komplicerande sociala beteendestörningar<br />
Aggressivitet, utagerande beteende och sociala anpassningsstörningar är relativt vanligt före-kommande hos barn och ungdomar med DAMP/ADHD. Beteendestörningarna kan förstås som reaktioner på upplevda misslyckanden och på omgivningens negativa reaktioner gentemot det överaktiva, impulsiva barnet. Den primära kognitiva störningen kan också direkt försvåra det sociala samspelet, särskilt om handikappen inkluderar autistiska drag.<br />
<br />
Redan i förskoleåldern blir många aggressivt utagerande. De tappar ofta humöret, blir gräl-sjuka, trotsiga, skyller på andra och kan te sig hämndlystna, elaka (ODD, Oppositional Defiant Disorder enligt DSM IV). Under de följande skolåren, upp mot tonåren utvecklar många antisocialt beteende; skolkar, rymmer hemifrån, snattar/stjäl, hamnar i bråk, destruerar och misshandlar. Beteendet benämnes uppförandestörning (CD, Conduct Disorder enligt DSM IV). När den kvarstår förbi 18 års ålder klassificeras den som antisocial personlighets-störning (ASPD, Antisocial Personality Disorder enligt DSM IV).<br />
<br />
<br />
Förekomst och förlopp<br />
Enligt svenska undersökningar har drygt 5% av alla barn DAMP vid skolstarten. Cirka 1,5% har svår DAMP. Pojkar drabbas ungefär tre gånger så ofta som flickor - möjligen reflekterar dessa skattningar en underdiagnostik bland flickor (6). Den överlappande störningen ADHD är lika vanligt förekommande - cirka 5% bland skolbarn (9, 10, 11).<br />
<br />
Många prospektiva studier visar samstämmigt att DAMP/ADHD-symtomen försvinner eller reduceras till att inte utgöra något nämnvärt handikapp i cirka hälften av fallen, fram till 20 års åldern (12, 13, 14, 15, 16). Den andra hälften har kvarstående symtom, men på ytterligare längre sikt sker sannolikt en fortsatt utläkning (17).<br />
<br />
Cirka 65% av barnen med DAMP/ADHD utvecklar ODD, enligt en undersökning i USA (18), och drygt hälften av dessa uppfyller senare kriterierna för CD (19). I en annan undersökning rapporterades CD förekomma hos 60% av barn med ADHD (20). Omvänt har majoriteten av barn och ungdomar med CD även DAMP/ADHD (21). Beteendestörningarna, som nästan enbart återfinnes hos pojkar, kvarstår oftast förbi tonårsperioden. Flera prospektiva studier visar mycket samstämmigt, att 20-25% av barnen med DAMP/ADHD har ASPD i 20-års åldern (12, 13, 14, 22). Risken för DAMP/ADHD-barnen att hamna i en negativ utveckling från ODD över CD till ASPD och kriminalitet är bl a relaterad till familjerelationer, socio-ekonomiskt status, förekomst av psykiska störningar och missbruk hos föräldrarna, studie-misslyckanden och om DAMP/ADHD-symtomen kvarstår upp i tonåren och därefter (12, 14, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29).<br />
<br />
<br />
Missbruk<br />
Missbruk och beroende av psykoaktiva substanser, här sammanfattade under beteckningarna alkoholproblem och övriga drogproblem, är vanligt förekommande i anslutning till DAMP/ADHD. Sambanden har dokumenterats både i studier av populationer, definierade utifrån ett manifest drogproblem och i populationer med diagnostiserad DAMP/ADHD.<br />
<br />
<br />
I en undersökning av danska män som adopterats fann man att, bland dem med alkohol-problem i vuxen ålder, hade 50% manifesterat ADHD-symtom under barndomen, att jämföra med 15% hos de adopterade utan alkoholproblem (30). Andra studier, sammanfattade i en översiktsartikel (31), talar för att ca 20% av patienterna med alkoholproblem har eller har haft ADHD och att samsjukligheten medför täta återfall. Bland individer med andra drogproblem (opiater, kokain, blandmissbruk) har DAMP/ADHD i vuxen ålder och/eller under barndomen identifierats hos 14-35% av fallen (32, 33, 34, 35). I studier av vuxna med diagnostiserad ADHD har noterats mycket hög livstidsprevalens för drogproblem; alkoholism: 34-36%, cannabis: 11%, centralstimulerande medel: 11% ( 32, 36).<br />
<br />
En uppföljning vid 16 års ålder av 56 barn från Göteborg med tidigare diagnostiserad DAMP, påvisade missbruk hos 13% av tonåringarna (främst marijuana, amfetamin och heroin), jämfört med 2% hos en kontrollgrupp (15).<br />
<br />
En uppföljning vid 16-23 års ålder av 101 ynglingar från Long Island, New York, med ADHD diagnostiserad under barndomen, noterade drogproblem hos 19%, jämfört med 7% i en kontrollgrupp. Nästan alla drogmissbrukare i ADHD-gruppen hade tillika CD eller ASPD och det antisociala beteendemönstret hade i de flesta fall föregått missbruket. Kvarstående ADHD-symtom vid uppföljningen var förenat med hög frekvens av såväl CD/ASPD som missbruk (12).Vid en andra uppföljning (medelålder 24 år) noterades drogmissbruk hos 12% jämfört med 4% hos kontrollgruppen. Det bör påpekas att barn med ODD eller uttalad aggressivitet exkluderades från deltagande vid studiens början. Om så inte skett, hade sannolikt ännu fler missbrukare registrerats vid en uppföljning (39). Samma forsknings-centrum har rapporterat ytterligare en prospektiv studie från en annan kohort bestående av 91 män (medelålder 26 år vid uppföljningen), 13-19 år efter ADHD-diagnos i barndomen. Drog-problem noterades hos 16% jämfört med 4% hos en kontrollgrupp. Även i denna studie samvarierade drogproblemen med CD/ASPD och kvarstående ADHD-symtom (14).<br />
<br />
I en studie från Montreal (24) inkluderades 7 flickor och 59 pojkar med ADHD. Vid uppföljning efter 15 år var deras medelålder 26 år. Alkohol- och drogproblem var särskilt vanligt hos de 20 individer (30% - alla pojkar) som vid uppföljningen efter 15 år företedde antisociala beteendestörningar. Hälften av dem hade då alkoholproblem och 15% hade drog-problem. Vid tidigare uppföljningar (efter 5 år och 10 år) hade 60% haft drogproblem och 80% haft alkoholproblem.<br />
<br />
Slutligen bör dock noteras att resultaten från prospektiva studier inte är helt samstämmiga. I tre uppföljande studier av barn med ADHD fann man ingen förhöjd förekomst av missbruk (13, 37, 38).<br />
<br />
Bohman, Cloninger och medarbetare har, på grundval av svenska adoptionsstudier, urskiljt två undergrupper av alkoholberoende. Deras beteckning typ II beskriver en undergrupp av alkoholberoende, karakteriserad av uttalad ärftlighet, tidig debut, låg impulskontroll och benägenhet för blandmissbruk och asocialitet (40, 41). Sannolikt återfinns missbrukare med DAMP/ADHD främst i denna undergrupp (42).<br />
<br />
Sammanfattningsvis<br />
är det väl dokumenterat att DAMP/ADHD, i kombination med CD/ASPD, medför hög risk för alkohol- och drogproblem särskilt vad gäller pojkar och unga män. Även i frånvaro av antisocialt beteende tycks risken vara förhöjd (43, 44). Cirka var femte patient med alkoholproblem och var tredje patient med andra drogproblem har eller har haft DAMP/ADHD. Missbruket kan ha karaktär av självmedicinering, där motivet är att dämpa oro och rastlöshet, snarare än att uppleva ruseffekter. Centralstimulerande medel har ju terapeutisk effekt i avsevärt lägre doser än de gängse missbruksdoserna. Cannabis och alkohol nyttjas ibland också i symtomdämpande syfte.<br />
<br />
Behandling<br />
Den väl kartlagda utvecklingen hos DAMP/ADHD-barn (pojkar), från skolsvårigheter och ODD till CD/ASPD och missbruk, ger goda förutsättningar att identifiera riskgrupper och sannolikt också goda möjligheter att förebygga utvecklingen mot både ASPD och missbruk.<br />
<br />
Stöd och behandling<br />
Vid DAMP är bristfälligt utvecklat i Sverige, liksom i många andra länder (45). Diagnostiken under barndomen av DAMP/ADHD, dyslexi och andra sam-varierande neuropsykiatriska störningar har förbättrats under de allra senaste åren, men efter diagnosen erbjuds sällan stöd och behandling med kontinuitet. Inom vuxenpsykiatrin har medvetenheten om de neuropsykiatriska störningarna varit dålig, men en förändring till det bättre tycks vara på väg.<br />
<br />
Inom missbruksvården har de neuropsykiatriska störningarna uppmärksammats ännu mindre. I Socialstyrelsens kunskapssammanställning om psykiskt störda missbrukare omnämns de inte alls (46). Under ytterligare många år kommer vuxenpsykiatrin och missbruksvården att möta vuxna med odiagnostiserade störningar. Det är därför angeläget att bygga upp regionala kompetenscentra för diagnostik och behandling av vuxna med neuropsykiatriska störningar. Generellt inom vuxenpsykiatrin och missbruks-vården måste förtrogenheten öka.<br />
<br />
Diagnosen har för de flesta viss terapeutisk effekt. Det är värdefullt att få förklaring och förståelse för svårigheterna. Rätt förmedlad kan den öka individens autonomi. Felaktigt förmedlad kan den, som vid annan psykiatrisk diagnostik, passivisera. Diagnosen förklarar tillkortakommanden, men ursäktar inte asocialt beteende. För de många vuxna, som på grund av sin neuropsykiatriska störning hamnar utanför arbetsmarknaden (45), kan den också underlätta att få samhällets stöd i olika former.<br />
<br />
I det mångfacetterade stödet under barndomen ingår handledning till föräldrar. Både barn och vuxna är betjänta av olika åtgärder för att komma runt inlärningssvårigheter och av terapiinsatser, bl a fokuserande på individens själv-känsla, och förmågan att strukturera tillvaron.(4, 5, 47). Medicinering är indicerad vid svår DAMP/ADHD. Centralstimulerande medel (CS) (främst d-amfetamin och metylfenidat) har påtaglig effekt hos ca 70%, vad gäller såväl uppmärksamhet/koncentration, överaktivitet som impulsivitet. Vissa antidepressiva läkemedel och buspiron har rapporterats vara partiellt effektiva (4, 5, 47, 48, 49, 50, 51).<br />
<br />
Även om det ännu inte föreligger några studier som dokumenterat det sannolika värdet på lång sikt av uthålligt stöd och effektiv behandling, så finns det åtminstone fragmentariskt stöd för nyttan av sådana insatser. Utbildnings- och handledningsprogram, riktade till föräldrarna, har i kontrollerade undersökningar visats gynnsamt påverka utagerande, beteendestörda barns sociala anpassningen upp i vuxen ålder (52, 53). Behandling med CS har i ett stort antal studier visats gynnsamt påverka beteende och social anpassning hos barn och ungdomar med ODD/CD i kombination med DAMP/ADHD (49). Liknade resultat av medicinering har rapporterats i fallbeskrivningar av gravt asociala män med ADHD - interner vid ett fängelse i Norge (54).<br />
<br />
Diagnos och behandling<br />
Av DAMP/ADHD låter sig inte genomföras i direkt anslutning till aktivt missbruk. Det förutsätter en någorlunda lång avgiftningsperiod, motivation till fortsatt drogfrihet och till att samarbeta i en relativt omfattande utredning. Fortsatt avhållsamhet från missbruk är det primära behandlingsmålet, liksom vid annan samsjuklighet i missbruk och psykisk störning. I missbruksvården för dessa patienter bör om möjligt parallella stödåtgärder, relaterade till den neuropsykiatriska störningen, finnas med.<br />
<br />
Det torde finnas underlag för behandlingshem med inriktning på DAMP/ADHD med och utan missbruk. Behandling med CS är otänkbart vid okontrollerat missbruk. Läkemedelsverket beviljar numera restriktivt licens för CS-behandling av vuxna med DAMP/ADHD och anger därvid självfallet risk för missbruk som en kontraindikation. Här ryms dock en gränsdragningsproblematik, då ju majoriteten av de mest störda - de som mest behöver aktiv behandling - har missbruks-erfarenheter. I fallrapporter har beskrivits framgångsrik behandling med CS av motiverade patienter med ADHD och missbruksproblem (55).<br />
<br />
<br />
Referenser<br />
1. Still G F. Some abnormal psychical conditions in children. Lancet 1902; 1: 1008 - 10012, 1077 - 1082, 1163 - 1168.<br />
<br />
2. Gustafsson P. Från MBD till ADHD - och sedan? Läkartidningen 1993; 90: 2979 - 2982.<br />
<br />
3. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. APA, Washingto, D.C. 1994.<br />
<br />
4. Gillberg C. Nordisk enighet om MBD-bedömning. Termen otidsenlig och olämplig. Kon-sensusdokument Barn och ungdomar med DAMP/MBD. Läkartidningen 1991; 88: 713 - 717.<br />
<br />
5. Duvner T. Barnneuropsykiatri, MBD/DAMP, autistiska störningar, dyslexi. Almqvist & Wiksell Medicin Liber Utbildning, Falköping 1994.<br />
<br />
6. Gillberg C. Ett barn i varje klass - om DAMP/MBD och ADHD, Cura, Stockholm, 1996.<br />
<br />
7. Föhrer U, Johnsen U-B. Dyslexidiagnos ställs ofta oacceptabelt sent. Läkartidningen 1997; 94: 1024 -1026.<br />
<br />
8. Jensen P S, Shervette R E, Xenakis S N, Richters J. Anxiety and depressive disorders in attention-deficit disorder with hyperactivity: new findings. Am J Psychiatr, 1993; 150: 1203-1209.<br />
<br />
9. Bird H R, Canino G, Rubio - Stipec M et al. Estimates of the prevalence of childhood maladjustment in a community survey in Puerto Rico. Arch Gen Psychiatry 1988; 45: 1120 - 1126.<br />
<br />
10. Anderson J C, Williams S, McGee R, Silva P A. DSM-III disorders in preadolescent children: prevalence in a large sample from the general population. Arch Gen Psychiatry 1987; 44: 69 - 76.<br />
<br />
11. Barkley R A. Attention deficit hyperactivity disorder: A handbook for diagnosis and treatment. Guildford Press, New York, 1990.<br />
<br />
12. Gittelman R, Mannuzza S, Shenker R, Bonagura N. Hyperactive Boys Almost Grown Up - 1. Psychiatric Status. Arch Gen Psychiatry 1985; 42: 937 - 947.<br />
<br />
13. Weiss G, Hechtman L, Milroy T, Perlman T. Psychiatric Status of Hyperactives as Adults: A Controlled Prospective 15 - Year Follow - up of 63 Hyperactive Children. J Am Acad Child Psychiatry. 1985; 24: 211 - 220.<br />
<br />
14. Mannuza S, Klein R G, Bessler A, Malloy P, LaPadula M. Adult Outcome of Hyperactive boys. Arch Gen Psychiatry. 1993; 50: 565 - 576.<br />
<br />
15. Hellgren L, Gillberg C, Bågenholm A, Gillberg C. Children with Deficits in Attention, Motor Control and Perception (DAMP) Almost Grown Up: Psychiatric and Personality Disorders at Age 16 Years. J Child Psychol. Pychiat. 1994; 35: 1255 - 1271.<br />
<br />
16. Gillberg C. Outcome of childhood onset attention disorders. I: Unge & voksne med MBD/DAMP, Rapport fra Nordiske Symposium om MBD/DAMP, okt 1996, i Århus, Danmark, ISBN: 87-90364-02-3.<br />
<br />
17. Hill J C, Schoener E P. Age - Dependent Decline of Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Am J Psychiatry 1996; 153: 1143 - 1146.<br />
<br />
18. Barkley R A, DuPaul G J, McMurray M B. Comprehensive evaluation of attention deficit disorder with or without hyperactivity as defined by research criteria. J Consult Clin Psychol. 1990; 58: 775 - 789.<br />
<br />
19. Lahey B B, Loeber R, Quay H C et al. Oppositional defiant and conduct disorders: Issues to be resolved for DSM-IV. J Am Acad Child Adolecent Psyhiatry 1992; 31: 539 - 546.<br />
<br />
20. Biederman J, Munir K, Knee D. Conduct and oppositional disorder in clinically referred children with attention deficit disorder: A controlled family study. J Am Acad Child Adolecent Psyhiatry. 1987; 26: 724 - 727.<br />
<br />
21. Abikoff H, Klein R, Klass E, Ganeles D. Methylphenidate in treatment of conduct disordered children. I: H. Abikoff (Chair): Diagnosis and treatment issues in children with disruptive behavior disorders. Symposium conducted at the annual meeting of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, Washington DC. 1987.<br />
<br />
22. Klein R G, Mannuzza S. Long-term outcome of hyperactive children: A review. J Am Acad Child Adolecent Psychiatry. 1991; 30: 383 - 387.<br />
<br />
23. Abikoff H, Klein R. Attention-Deficit Hyperactivity and Conduct Disorder: Comorbidity and Implications for Treatment. J Consult Clin Psychol. 1992; 60: 881 - 892.<br />
<br />
24. Herrero M H, Hechtman L, Weiss G. Antisocial Disorders in Hyperactive Subjects from Childhood to Adulthood: Predictive Factors and Characterization of Subgroups. Amer J Orthopsychiat 1994; 64: 510 - 521.<br />
<br />
25. Biederman J, Milberger S, Faraone S V et al. Family-environment risk factors for attention-deficit hyperactivity disorder. A test of rutter´s indicators of adversity Arch Gen Psychiat. 1995; 52: 464 - 470.<br />
<br />
26. McArdle P, O´Brien G, Kolvin I. Hyperactivity: prevalence and relationship with conduct disorder. J Child Psychol and Psychiat 1995; 36: 279 - 303.<br />
<br />
27. Hinshaw S P. Academic Underachievement, Attention Deficits and Aggression: Comorbidity and Implications for Intervention. J Consult Clin Psychol. 1992; 60: 893 - 903.<br />
<br />
28. Raine A, Brennan P, Mednick B et al. High Rates of Violence, Crime, Academic Problems and Behavioral Problems in Males With Both Early Neuromotor Deficits and Unstable Family Enviroments. Arch Gen Psychiatry. 1996; 53: 544 - 549.<br />
<br />
29. Cadoret R J, Stewart M A. An adoption study of attention deficit/hyperactivity/aggression and their relationship to adult antisocial personality. Compr Psychiatry 1991; 32: 73 - 82.<br />
<br />
30. Goodwin D W, Schlusinger F, Hermansen L et al. Alcoholism and the hyperactive child syndrome. J Nerv Ment Dis 1975; 160: 349 - 353.<br />
<br />
31. Schubiner H, Tzelepis A, Isaacson J H et al. The Dual Diagnosis of Attention-Deficit / Hyperactivity Disorder and Substance Abuse: Case Reports and Literature Review. J Clin Psychiatry 1995; 56: 146 - 150.<br />
<br />
32. Tzelepis A, Schubner H, Warbasse L H. Differential Diagnosis and Psychiatric Comorbidity. Patterns in Adult Attention Deficit Disorder. I: A Comprehensive Guide to Attention Deficit Disorder in Adults - Research, Diagnosis and Treatment. Ed.: K G Nadeau. Brunner/Mazel Publsher New York, 1995.<br />
<br />
33. Eyre S L, Rounsaville B J,Kleber H D. History of childhood hyperactivity in a clinic population of opiate addicts. J Nerv Ment Dis. 1982; 170: 522 - 528.<br />
<br />
34. Rounsaville B J, Anton S F, Caroll K et al. Psychiatric diagnoses of treatment-seeking cocaine abusers. Arch Gen Psych 1991; 48: 43 - 51.<br />
<br />
35. Wood D. Wender P H,Reimherr F W. The prevalence of attention deficit disorder, residual type, or minimal brain dysfunction in a population of male alcoholic patients. Am J Psychiat 1983; 140: 95 - 98.<br />
<br />
36. Shekim A E, Asarnow R F, Hess e et al. A clinical and demographic profile of a sample of adults with attention deficit hyperactivity disorder, residual state. Comprehensive Psychiatry 1990; 31: 416 - 425.<br />
<br />
37. Kramer T, Loney J. Childhood hyperactivity and substance abuse: A review of the literature. I : Gadow K, Bialer I (eds): Advances in Learning and Behavioral Disabilities. Greenwich, Conn, JAI Press, 1981, pp 221 - 259.<br />
<br />
38. Henker B, Whalen C K, Bugental D B et al. Licit and illicit drug use pattern in stimulant treated children and their peers. I : Gadow K, Loney J (eds): Psychosocial Aspects of Drug Treatment for Hyperactivity. Boulder, Colo, Westview Press, 1981, pp 443 - 462.<br />
<br />
39. Mannuzza S, Klein R C, Bessler A et al. Adult Psychiatric Status of Hyperactive Boys Grown Up. Am J Psychiatry 1998, 155;: 493 - 498.<br />
<br />
40. Cloninger C R. Neurogenetic adaptive mechanisms in alcoholism. Science 1987; 236: 410 - 416.<br />
<br />
41. Bohman M, Sigvardsson S, von Knorring A-L. Arv och miljö vid alkoholmissbruk I: Agardh C-D, Alling C, Boström H (eds.). Alkohol som sjukdomsorsak Nordsteds förlag, Stockholm 1988 pp 281 -291.<br />
<br />
42. Hesselbrock V M. Stabenau J R, Hesselbrock M N et al. The nature of alcoholism in patients with different family histories of alcoholism. Neuro - Psychopharmacol Biol Psychiatry 1982; 6: 607 - 614.<br />
<br />
43. Biederman J, Wilens T, Mick E et al. Psychoactive Substance Use Disorders in Adults With Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD): Effects of ADHD and Psychiatric Comorbidity. Am J Psychiatry 1995; 152: 1652 - 1658.<br />
<br />
44. Grilo C M, Becker D F, Dwain C F et al. Conduct Disorder, Substance Use Disorders, and Coexisting Conduct and Substance Use Disorders in Adolescent Inpatients. Am J Psychiatry 1996; 153: 914 - 920.<br />
<br />
45. Lindqvist L. Barn med MBD/DAMP i barnomsorgen, skolan och vuxenlivet. - 10 undersökningar om barn och vuxna med diagnosen MBD/DAMP. Högskolan i Kalmar 1993, ISBN 91-630-2094.<br />
<br />
46. SoS-rapport 1996:14 Psykiskt störda missbrukare.<br />
<br />
47. Nadeau K G (ed). A Comprehensive Guide to Attention Deficit Disorder in Adults - Research, Diagnosis, and Treatment. Brunner/Mazel Publishers, New York, 1995.<br />
<br />
48. Wilens T E, Biederman J, Spencer T, Prince J. Pharmacotherapy of Adult Attention Deficit/Hyperactivity Disorder: A Review. J Clin Psychopharmacol. 1995; 15: 270 -278.<br />
<br />
49. Popper C W. Antidepressants in the Treatment of Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder J Clin Psychiatry 1997; 58 (suppl 14): 14 -29.<br />
<br />
50. Spencer T, Biederman J, Wilens T. Pharmacotherapy of Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder: A Life Span Perspective. Psychopharmacology Across the Life Span. Ed.: S L McElroy. Section IV of Review of Psychiatry. American Psychiatric Press Inc. Washington 1997. pp 87 - 127.<br />
<br />
51. Gillberg C, Melander H, von Knorring A-L et al. Long-term Stimulant Treatment of Children With Attention-Deficit Hyperactivity Disorder Symptoms. Arch Gen Psychiatry 1997; 54: 857 - 864.<br />
<br />
52. Patterson G R, Reid J B, Dishon J T. Antisocial boys. Eugene, OR Castalia 1992.<br />
<br />
53. Webster - Stratton C, Hollinsworth T, Kolpakoff M. The long-term effectiveness and clinical significance of three cost-effective training programs for families with conduct-problem children. J Consult Clin Psychol 1989;57 : 550 - 553.<br />
<br />
54. Stovner A M, Wyller T B, Skulberg A et al. Behandling av hyperaktivitet og oppmerksamhetssvikt med amfetamin - Erfaringer med fem voksne sikringsdömte. Tidsskr Nor Lægeforen 1996; 116: 2002 - 2005.<br />
<br />
55. Schubiner H, Tzelepis A, Isaacson H et al. The Dual Diagnosis of Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder and Substance Abuse: Case Reports and Literature Review. J Clin Psychiatry 1995; 56: 146 -150.<br />
<br />
Utvalda referenser<br />
5. Duvner T. Barnneuropsykiatri, MBD/DAMP, autistiska störningar, dyslexi. Almqvist & Wiksell Medicin Liber Utbildning, Falköping 1994.<br />
<br />
6. Gillberg C. Ett barn i varje klass - om DAMP/MBD och ADHD, Cura, Stockholm, 1996.<br />
<br />
14. Mannuza S, Klein R G, Bessler A, Malloy P, LaPadula M. Adult Outcome of Hyperactive boys. Arch Gen Psychiatry. 1993; 50: 565 - 576.<br />
<br />
20. Biederman J, Munir K, Knee D. Conduct and oppositional disorder in clinically referred children with attention deficit disorder: A controlled family study. J Am Acad Child Adolecent Psyhiatry. 1987; 26: 724 - 727.<br />
<br />
24. Herrero M H, Hechtman L, Weiss G. Antisocial Disorders in Hyperactive Subjects from Childhood to Adulthood: Predictive Factors and Characterization of Subgroups. Amer J Orthopsychiat 1994; 64: 510 - 521.<br />
<br />
30. Goodwin D W, Schlusinger F, Hermansen L, Guze S B, Winokur G. Alcoholism and the hyperactive child syndrome. J Nerv Ment Dis 1975; 160: 349 - 353.<br />
<br />
31. Schubiner H, Tzelepis A, Isaacson J H, Warbasse L H. The Dual Diagnosis of Attention-Deficit / Hyperactivity Disorder and Substance Abuse: Case Reports and Literature Review. J Clin Psychiatry 1995; 56: 146 - 150.<br />
<br />
45. Lindqvist L. Barn med MBD/DAMP i barnomsorgen, skolan och vuxenlivet. - 10 undersökningar om barn och vuxna med diagnosen MBD/DAMP. Högskolan i Kalmar 1993, ISBN 91-630-2094.<br />
<br />
53. Stovner A M, Wyller T B, Skulberg A, Os L, Korsmo G. Behandling av hyperaktivitet og oppmerksamhetssvikt med amfetamin - Erfaringer med fem voksne sikringsdömte. Tidsskr Nor Lægeforen 1996; 116: 2002 - 2005.<br />
<br />
<br />
Summary<br />
<br />
DAMP/ADHD and drug abuse<br />
<br />
The prevalence in early school age of Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) and of the overlapping Deficit in Attention, Motor Control and Perception (DAMP) is approximately 5% ( 1,5% are severely disordered ).<br />
<br />
Boys are more often affected than girls. The DAMP/ADHD-symptoms remain disabling in half of the cases at the age of 20 years. Social maladjustment is common. Half of the young boys develop Oppositional Defiant Disorder, very often continuing into Conduct Disorder (CD) and Antisocial Personality Disorder (ASPD). Low socioeconomic status, mentally disordered parents and persisting symptoms of DAMP/ADHD predict development of CD/ASPD.<br />
<br />
Prospective studies of children with DAMP/ADHD as well as studies of populations of drug abusers reveal a high comorbidity with alcohol- and substance abuse/dependence, especially among those with CD/ASPD. Approximately one in five alcoholics has or has had DAMP/ADHD. The comorbidity is probably especially pronounced among type II alcoholics. Approximately every third substanceabuser has or has had DAMP/ADHD.<br />
<br />
The need for more perservering support and treatment efforts for the well defined group of boys at high risk, is underlined. Better awareness, active diagnosis and treatment of adults with persisting DAMP/ADHD is also warranted.<br />
<br />
Correspondence: Dr Kjell Modigh Dept of Psychiatry, Kungälvs sjukhus, S-442 83 Kungälv.<br />
<br />
<br />
Förkortningar:<br />
ADHD Attention Deficit Hyperactivity Disorder - sv: hyperaktivitetssyndrom med upp-märksamhetsstörning<br />
<br />
ASPD Antisocial Personality Disorder - sv antisocial personlighets-störning.<br />
<br />
CD Conduct Disorder - sv uppförandestörning<br />
<br />
DAMP - Deficits in Attention, Motor Control and Perception - sv: dysfunktion i fråga om avledbarhet, motorik och perception<br />
<br />
ODD Oppositional Defiant Disorder - sv trotyssyndromAttention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-92172865229611287022011-03-26T06:12:00.000-07:002011-03-26T06:12:09.801-07:00Relaterade tillstånd<h1 class="componentheading"><br />
</h1><span>Attention är inte bara inriktat på neuropsykiatriska diagnoser. Vi välkomnar alla som känner igen sig i våra kärnsymptom, alltså personer som sedan barndomen haft större problem än andra med:<br />
• uppmärksamhetsreglering, impulskontroll och aktivitetsnivå<br />
• samspel med andra människor <br />
• motorik<br />
• inlärning och minne <br />
• att uttrycka sig i tal och skrift<br />
<br />
I menyn till vänster hittar du några av de tillstånd som både liknar och ofta förekommer i samband med neuropsykiatriska diagnoser.</span><br />
<h2 class="contentheading"> NLD </h2>NLD är ett neuropsykologiskt tillstånd snarare än en diagnos. Tillståndet utmärks av att de drabbade har god språklig förmåga samtidigt som de har problem inom flera icke-språkliga områden, såsom perception eller motorisk koordination. NLD förekommer hos barn med Asperger, ADHD och utvecklingsstörning.<br />
<strong>Mer information<br />
</strong>Eftersom NLD är ett ganska nytt begrepp i Sverige är det svårt att hitta informationssidor på svenska. Däremot finns det information på norska hos <a href="http://www.statped.no/" target="_blank" title="title">Statlig Specialpedagogisk StØttesystem</a> och <a href="http://www.nldforeningen.no/" target="_blank" title="title">norska NLD-föreningen</a> samt på engelska hos <a href="http://www.jkp.com/" target="_blank" title="title">Jessica Kingsley publishers</a>.<br />
<h2 class="contentheading"> Dyslexi </h2>Det är vanligt att personer som har NPF också har läs- och skrivsvårigheter. Ibland kan det bero på problemen med koncentration, uppmärksamhet, överaktivitet och impulsivitet. Men det kan också bero på att personen har dyslexi.<br />
Personer med dyslexi har svårt att känna igen och tyda ord. Några vanliga symtom är att man kastar om bokstäver i ord, vänder på ord så att de hamnar baklänges (<em>som</em> blir <em>mos</em>), och att man spegelvänder bokstäver och siffror. Det är också vanligt att man svårt att komma ihåg det man läst.<br />
Dyslexi har inget med intelligens att göra. Det kan inte botas, men med rätt hjälpmedel och särskilt stöd i skolan kan det bli mycket lättare att leva med dyslexi. Att läsa mycket eller lyssna på ljudböcker brukar förbättra förmågan att läsa och stava. <br />
<a href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html" title="title">Läs mer om dyslexi och NPF i våra faktablad </a><br />
<br />
<a href="http://www.fmls.nu/start.asp?sida=" target="_blank" title="title">Läs mer om dyslexi hos Dyslexiförbundet FMLS</a>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-85220318107928676472011-03-26T06:10:00.000-07:002011-03-26T06:10:16.743-07:00AutismAutism kännetecknas av svårigheter med socialt samspel, kommunikation och inlevelse. Symtomen brukar visa sig innan tre års ålder och diagnosen är vanligare bland pojkar än flickor.<br />
<br />
De flesta (70 procent) som har autism har också en utvecklingsstörning. Graden av utvecklingsstörning varierar. Om en autistisk person har normal begåvning brukar man kalla det för högfungerande autism. De personerna får oftast diagnosen Aspergers syndrom. Det är också vanligt med epilepsi, syn- och hörselskador, tics och sömnsvårigheter.<br />
<br />
Personer med autism fastnar lätt i oväsentliga ritualer och rutiner och utvecklar ofta överdrivna specialintressen. De brukar ha svårt att uppfatta ett helt sammanhang, men kan vara bra på att uppfatta detaljer. <br />
<br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Symtom på autism </h2><div class="article-tools clearfix"> <div class="article-meta"> </div><div class="buttonheading"> <span> </span><span> </span> </div></div>Personer med autism har svårigheter med socialt samspel, kommunikation och inlevelse. Föräldrar till autistiska barn känner oftast tidigt på sig att något är fel när de märker att det är svårt att få kontakt med barnet. <br />
<strong>Socialt samspel </strong><br />
Personer med autism har svårt att kommunicera med kroppsspråk och gester och undviker ofta ögonkontakt. Deras kroppsspråk kan vara enformigt och inte anpassat till den situation de befinner sig i. <br />
Många har svårt att dela med sig av känslor och intressen och svårt att förstå hur andra tänker och känner. Det leder till att barn med autism ofta har problem med att leka med jämnåriga och skaffa kamrater. Vuxna har svårt att skapa relationer och umgås med andra vuxna.<br />
<strong><br />
Kommunikation </strong><br />
Barn med autism brukar ha nedsatt kommunikationsförmåga och försenad talutveckling. En del talar inte alls och många av de som har ett fungerande tal brukar ändå ha svårt att prata med andra eftersom de har svårt att anpassa sig till den de pratar med. <br />
Även vuxna har svårigheter med kommunikation. De kan ha ett spontant och välutvecklat språk men ändå ha svårt att förstå och tolka det som sägs. Men många (40 procent) utvecklar aldrig något talat språk alls. Därför behöver personer med autism lära sig att kommunicera på andra sätt, till exempel med hjälp av bilder.<br />
<strong><br />
Udda och upprepande beteenden och intressen </strong><br />
Personer med autism kan fixera sig vid onödiga rutiner och ritualer eller överdrivna intressen. Hos barn kan det till exempel vara fixering vid föremål som är blänkande eller snurrande. <br />
Många personer med autism har självstimulerande beteenden av olika slag. Allt från att de viftar med händerna framför ögonen till att de slår händerna i saker. Intressen och ritualer tar ibland upp så mycket tid att de blir ett hinder för inlärning och andra aktiviteter.<br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Leva med autism </h2>Behovet av insatser för personer med autism varierar. Personer med högfungerande autism/Aspergers syndrom kan klara sig självständigt eller med mindre stöd, medan personer med utvecklingsstörning och autism behöver ett livslångt stöd som är individuellt utformat. <br />
<strong>Barn med autism </strong><br />
Barn med autism brukar ha problem med inlärning. De har svårt att fokusera sin uppmärksamhet och många är dessutom hyperaktiva. Barn med autism brukar också sakna förmågan att använda det de lärt sig i andra situationer och med andra personer än vid inlärningstillfället. <br />
Barn med autism går i regel i vanliga förskolegrupper men behöver ett individuellt anpassat innehåll och mycket stöd. De flesta går sedan i särskola för att få anpassad undervisning och en förutsägbar social miljö. Några av barnen med normal begåvning kan gå i vanlig grundskola om de får särskilt stöd. <br />
<strong>Vuxna</strong> <strong>med autism</strong><br />
Behovet av struktur och förutsägbarhet försvinner inte för att personen blir vuxen. Vuxna brukar behöva anpassad daglig sysselsättning , olika sorters boendestöd och anpassade fritidsaktiviteter. Stöd från anhöriga och professionella är jätteviktigt.<br />
<strong> Behandling</strong><br />
Föräldrar till autistiska barn brukar tidigt märka att något är fel eftersom det är svårt att få kontakt med barnet. Med dagens metoder kan man ställa diagnos från cirka två års ålder. <br />
Det är viktigt att upptäcka autismen tidigt så att behandlingen kan påbörjas när barnet är så litet som möjligt. Behandlingen består av intensivträning enligt program som är framtagna för att hjälpa barn med autism att utvecklas. <br />
Ett av huvudmålen för behandlingen är att hjälpa personen att utveckla en fungerande kommunikation. Behandlingsprogrammen förebygger även uppkomsten av de ritualmässiga beteendemönster som kan vara svåra att bryta senare i livet<br />
<strong>Personliga berättelser om autism</strong><br />
På <a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">www.sjalvhjalppavagen.se</a> kan du läsa personliga berättelser om hur det är att leva med autism eller berätta din egen historia. <br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Anhörig </h2>Personer med autism behöver en strukturerad och noggrant planerad vardag. För att det ska vara möjligt behöver de mycket stöd av både anhöriga och professionella.<br />
Utbildning av föräldrar och andra anhöriga är en viktig del av behandlingen av autism. Omgivningen behöver under lång tid, kanske hela livet, få utbildning och handledning för att kunna bemöta personen på rätt sätt.<br />
<a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">Läs föräldrars berättelser om att ha barn med autism här.</a><br />
<h2 class="contentheading"> Mer om autism </h2><strong>Attentions faktablad<br />
</strong><a href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html" title="title">I våra faktablad finns fördjupad information om Autism och NPF.</a><br />
<br />
<strong>Webbplatser</strong><span><a href="http://www.autism.se/" target="_blank" title="title"><br />
Landstinget i Uppsala län/Autism<br />
Stockholms läns landsting/Autismforum<br />
Autism & Aspergerförbundet </a></span><br />
<span><strong>Böcker</strong><br />
Autism och autismliknande tillstånd hos barn, ungdomar och vuxna, Gillberg Christoffer, 1999.</span><span> </span> <br />
<br />
KÄLLA: <a href="http://www.attention-riks.se/">http://www.attention-riks.se/ </a>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-66943414650740822402011-03-26T06:05:00.000-07:002011-03-26T06:05:12.868-07:00Tourettes syndromTourettes syndrom är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som visar sig genom upprepande reflexliknande rörelser och läten som kallas tics. Det är delvis ärftligt och ofta kombinerat med andra neuropsykiatriska funktionshinder. Det är vanligt att symptom på till exempel <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/adhd-damp-.html" title="">ADHD</a> eller <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html" title="">OCD</a> visar sig först och att de drabbade även lider av dyslexi, ångest eller depression. <strong>Koprolali<br />
</strong>Många förknippar Tourettes syndrom med ofrivillga utbrott av fula ord eller socialt opassande kommentarer. Till exempel könsord, avföringsord eller sexuella anspelningar. Det kallas koprolali och har en fysisk motsvarighet som heter kopropraxia och visar sig genom obscena gester.<br />
I själva verket är det långt ifrån alla som har Tourette som utvecklar koprolali eller kopropraxia. Det går inte att förutsäga vilka som kommer att drabbas men de som drabbas mår ofta mycket dåligt<br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Symtom </h2><div class="article-content"> Symtomen på Tourettes syndrom visar sig vanligtvis kring sjuårsåldern, men kan debutera både tidigare och senare. Det brukar börja med tics i ansiktet såsom överdrivna blinkningar, ryckningar och grimaser som ofta flyttar sig till halsen, skuldrorna och överkroppen. Andra tidiga symtom brukar vara ryckningar i en arm eller ett ben.<br />
De vokala ticsen debuterar vanligtvis senare. I början uppträder de ofta som ”normala” snusningar och harklingar, men utvecklas sedan till ljud, läten och ibland ord eller hela meningar. Det är typiskt att ett symtom avlöses av ett annat och att symtomen ökar och minskar i styrka i olika perioder. Hos de som har flera neuropsykiatriska diagnoser är det vanligt att symtom på <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/adhd-damp-.html" title="title">ADHD</a> eller <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html" title="title">OCD</a> märks före symptomen på Tourette.<br />
</div> <span class="article_separator"><br />
</span><h2 class="contentheading"> Diagnostisering </h2><div class="article-content"> Diagnostisering är viktigt för att undvika att personer med Tourette missuppfattas. Barn behöver få en diagnos så tidigt som möjligt så att de får rätt hjälp och därmed möjlighet att utvecklas på bästa sätt.<br />
<strong>Diagnoskriterier för Tourettes syndrom:<br />
</strong><strong>1.</strong> Både multipla motoriska och en eller flera vokala tics har förekommit så länge tillståndet varit aktuellt, men inte nödvändigtvis samtidigt.<br />
<strong>2.</strong> Dessa muskelrörelser eller ljud förekommer antingen:<br />
a) många gånger varje dag (ofta i serier)<br />
b) nästan varje dag<br />
c) periodvis under längre tid än ett år<br />
<strong>3.</strong> Tillståndet orsakar stort lidande eller kraftigt nedsatt social-, arbetsmässig- eller annan förmåga.<br />
<strong>4.</strong> Tillståndet ska ha uppträtt före 18 års ålder.<br />
</div><br />
<h2 class="contentheading"> Leva med Tourettes </h2><div class="article-content"> <span>Graden av symtom och typen av problem varierar mellan olika åldrar och olika personer. Många har det som svårast kring skolstarten eftersom barn med Tourette kan ha svårt att sitta still samtidigt som de har läs- och skrivsvårigheter eller dålig motorik. </span><br />
<span>Med åren brukar många utveckla en förmåga att dölja sina tics när de är bland folk och låta dem bryta ut när de är ensamma. Många av symtomen är dessutom medicinskt behandlingsbara. Vanliga ticsdämpande mediciner är Risperdal och Haldol. Kognitiv beteendeterapi fungerar också effektivt, särskilt på tvång.</span><br />
<span>Eftersom personer med Tourette ofta är kreativa, intelligenta och har mycket energi är det flera som klarar sig bra både privat och i arbetslivet. Det gäller dock att omgivningen är förstående och känner till problemen så att beteendet inte missförstås.</span><br />
<strong>Personliga berättelser</strong> <strong>om Tourette</strong><br />
På <a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">www.sjalvhjalppavagen.se</a> kan du läsa personliga berättelser om hur det är att ha Tourettes syndrom eller berätta din egen historia. <span><br />
</span><br />
</div><br />
<h2 class="contentheading"> Mer om Tourettes </h2><div class="article-tools clearfix"> <div class="article-meta"> </div><div class="buttonheading"> <span> <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/component/mailto/?tmpl=component&link=aHR0cDovL3d3dy5hdHRlbnRpb24tcmlrcy5zZS9pbmRleC5waHAvdG91cmV0dGVzLXN5bmRyb20vbWVyLW9tLXRvdXJldHRlLmh0bWw%3D" title="Skicka sidan"><img alt="Skicka sidan" src="http://www.attention-riks.se/images/M_images/emailButton.png" /></a> </span> <span> <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tourettes-syndrom/mer-om-tourette.html?tmpl=component&print=1&page=" rel="nofollow" title="Skriv ut"><img alt="Skriv ut" src="http://www.attention-riks.se/images/M_images/printButton.png" /></a> </span> <span> <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tourettes-syndrom/mer-om-tourette.pdf" rel="nofollow" title="PDF"><img alt="PDF" src="http://www.attention-riks.se/templates/ja_barite/images/pdf_button.png" /></a> </span> </div></div><div class="article-content"> <strong>Attentions faktablad<br />
</strong>I våra <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html" title="title">faktablad om Tourette</a> finns mer information.<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/3-2_Undervisning%20av%20elever%20med%20Tourette_web.pdf" target="_blank" title="title"><br />
</a><br />
<strong>Attentions webbutik</strong><br />
I vår webbutik finns <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/butik.html" title="title">böcker och annan information om Tourettes syndrom</a>. Bland annat <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/butik.html?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl&product_id=65&category_id=4" title="title">Eric Donells nya film Vi har Tourette</a>.<br />
<strong>Examensarbeten<br />
</strong><a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Exarb%20Torettes%20syndrom%20m.m.%20i%20skolan%202005.pdf" target="_blank" title="title">Tourettes syndrom i skolan</a><br />
<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Tourettes%20syndrom%20och%20tics%20hos%20skolbarn%202006.pdf" target="_blank" title="title">Tourettes syndrom och tics hos skolbarn</a><br />
<strong>Andra dokument<br />
</strong><a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/tsbok.pdf" target="_blank" title="title">Tourettes syndrom - e-bok om tics och Tourettes</a><br />
<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Litteraturlista%202008.pdf" target="_blank" title="title">ADHD-centers litteraturlista</a><br />
<strong>Webbplatser<br />
</strong><a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">Självhjälp på vägen</a><strong></strong><br />
<strong><br />
</strong><br />
<strong><span style="font-weight: normal;">KÄLLA: </span><a href="http://www.attention-riks.se/" style="font-weight: normal;">http://www.attention-riks.se</a><br />
</strong><br />
</div><br />
Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-48059214699486409902011-03-26T06:02:00.000-07:002011-03-26T06:02:50.801-07:00Språkstörningar<h2 class="contentheading"> </h2><div class="article-content">En språkstörning innebär betydligt större svårigheter med att förstå och producera språk jämfört med andra i samma ålder. Mellan fem och åtta procent av alla förskolebarn har någon form av språkstörning. Problemen brukar uppmärksammas på BVC och diagnostiseras i tre- till fyraårsåldern.<br />
Om barnet för övrigt utvecklas normalt talar man om specifik språkstörning, men i många fall är språkstörningen kombinerad med koncentrations-svårigheter, perceptionsproblem och dålig motorik. Då kan de samlade problemen leda till att barnet så småningom får en neuropsykiatrisk diagnos.<br />
<b>Talstörning<br />
</b>Talstörning är en variant av språkstörning som innebär svårigheter med talet som beror på munnens motorik. Det handlar inte om muskulär svaghet utan om hjärnans rörelsestyrning. Barnet vet vad det vill säga, men hjärnan skickar inte korrekta instruktioner till munnen. <br />
<br />
<b>Orsaker<br />
</b>Språkstörningar kan vara ärftliga men har ingenting med uppväxtmiljön att göra. Möjliga orsaker är upprepade öroninflammationer i tidig ålder, graviditets- och förlossningskomplikationer samt minnesproblem som påverkar ordförrådet. Det är ofta flera saker som ligger bakom en språkstörning och ibland går det inte att hitta någon förklaring.<br />
<b>Mer om språkstörningar<br />
</b>Mer information finns i Attentions <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html" title="title">faktablad om språkstörningar</a>.<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Att_Utv_Sprakstorning_2sid%20A4.pdf" target="_blank" title="title"><br />
</a><br />
I vår webbutik finns böcker och annan <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/butik.html" title="title">information om språkstörningar</a>.<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/1-6%20Attention%20Dyslexi%20och%20Dyskalkyli%20A4.pdf" target="_blank" title="title"><br />
</a><br />
På Afasiförbundets webbplats finns flera olika <a href="http://www.afasi.se/index.php?option=com_content&view=article&id=91&Itemid=87" target="_blank" title="title">böcker om språkstörningar</a>.<br />
<br />
KÄLLA: <a href="http://www.attention-riks.se/"> http://www.attention-riks.se</a></div>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-85978229569431530452011-03-26T06:00:00.000-07:002011-03-26T06:00:26.187-07:00Tvångssyndrom - OCD<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="blog"><tbody>
<tr> <td valign="top"> Tvångssyndrom, även kallat OCD (Obsessive Compulsive Disorder) är ett vanligt funktionshinder som drabbar minst två procent av befolkningen. Symtomen är tvångstankar och tvångshandlingar. <br />
Tvångstankar kan beskrivas som ihållande, inkräktande tankar och fantasier som ger upphov till ångest, oro eller äckelkänslor. Till exempel ”tänk om jag orsakar en brand” eller ”tänk om jag slänger bebisen i golvet”. <br />
Tvångshandlingar är ritualer som utförs för att dämpa ångest eller för att förhindra att något hemskt ska inträffa. Det kan handla om att vidröra saker på ett systematiskt sätt eller att genomföra upprepade kontroller av exempelvis spisplattor eller vattenkranar. <br />
Orskaerna till tvångssyndrom är inte helt kända, men forskning tyder på att signalsubstansen seratonin spelar en viktig roll. Inte bara överskott eller brist på serotonin utan snarare störningar i samspelet mellan olika nervbanor där serotonin är en av flera pusselbitar.<br />
</td> </tr>
<tr> <td valign="top"> <div class="blog_more"><h2 class="contentheading"> Leva med OCD </h2><div class="article-content"> Personer med tvångssyndrom lever ett liv som är starkt begränsat av tvång och ångest. När det är som svårast går nästan all energi åt till sjukdomen. Den drabbade utför ritualer för att hålla ångesten och tvånget borta och kräver ofta att de närmaste ska delta i ritualerna. Påfrestningarna för hela familjen kan därför bli enorma. <br />
Ofta vet den drabbade att ritualerna är oförnuftiga, men kan ändå inte motstå dem. Många tiger om problemen eftersom de skäms och söker istället hjälp för andra problem. Till exempel handeksem, nedstämdhet eller oro. De få som söker hjälp för tvångssyndrom möts ofta av bristande förståelse eftersom psykiatrins kunskaper om tvångssyndrom vanligtvis är mycket begränsade. <br />
<strong>Behandling<br />
</strong>Tvångssyndrom behandlas ofta genom beteendeterapi. Det handlar mycket om att den drabbade ska trotsa tvånget genom att utsätta sig för det som känns skrämmande eller avstå från ritualer.<br />
Serotoninhämmande antidepressiva läkemedel kan också ha god effekt. De fungerar bra att använda oavsett om tvångssyndromet är kombinerat med depression eller inte.<br />
De flesta som behandlas med mediciner eller beteendeterapi blir inte helt fria från sina tvång, men ofta mycket bättre. För många medför behandlingen att de för första gången kan leva ett relativt normalt liv.<br />
<strong>Personliga berättelser</strong><br />
På <a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">www.sjalvhjalppavagen.se</a> kan du läsa personliga berättelser om hur det är att ha tvångssyndrom/OCD eller berätta din egen historia. <br />
</div><br />
<h2 class="contentheading"> Anhörig </h2><span>Att vara anhörig till en person med tvångssyndrom kan vara mycket påfrestande eftersom den drabbade ofta försöker tvinga med sina anhöriga i tvångsbeteendet. Samtidigt är stöd och förståelse från anhöriga jätteviktigt för att den drabbade ska kunna tackla sina problem så väl som möjligt.</span><br />
<span><strong>Tips till dig som är anhörig:<br />
</strong>• Skaffa kunskap om sjukdomen och lär dig känna igen symtomen.<br />
• Ställ inte för stora krav på den sjuke under ”dåliga dagar”. Den som ätit eller sovit dåligt har svårare att stå emot sitt tvång.<br />
• Ge stöd och beröm framstegen. Att motstå tvånget är en oerhörd prestation.<br />
• Sätt gränser och behåll friska familjerutiner. Försök undvika att delta i tvångshandlingarna eller ge ständiga försäkringar.<br />
• Stötta behandlingen och avvik inte från de instruktioner som läkaren eller beteendeterapeuten har givit.<br />
• Skapa tid för egen del och ta inte överdriven hänsyn. Låt inte den sjuka regera hela familjens liv.<br />
• Använd humor som ett hjälpmedel att skaffa distans till påfrestningarna.<br />
• Var rak och ge klara budskap samtidigt som du förmedlar medkänsla och omtanke.</span><br />
<h2 class="contentheading"> Mer om OCD </h2><div class="article-content"> <strong>Attentions faktablad<br />
</strong>I våra <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html" title="title">faktablad om OCD</a> och NPF finns mer information.<br />
<strong>Examensarbeten</strong><br />
<strong>Andra dokument<br />
</strong><a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Litteraturlista%202008.pdf" target="_blank" title="title">ADHD-centers litteraturlista</a><br />
<strong>Webbplatser<br />
</strong><a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">Självhjälp på vägen</a><br />
<a href="http://www.ocdforbundet.se/" target="_blank" title="title">Svenska OCD-förbundet Ananke</a><br />
</div> <span class="article_separator"><br />
</span> KÄLLA: <a href="http://www.attention-riks.se/">http://www.attention-riks.se</a><br />
</div></td></tr>
</tbody></table>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-76254097743080059362011-03-26T05:55:00.000-07:002011-03-26T05:55:10.530-07:00Aspergers Syndrom<span>Aspergers syndrom tillhör det autistiska spektrat och man kan säga att det är som autism utan begåvningshandikapp. Ungefär fyra promille av befolkningen har Asperger, ofta i kombination med andra neuropsykiatriska funktionshinder. Orsakerna är biologiska och till stor del genetiska.</span><br />
<span></span><span>De problem som personer med Asperger har rör ofta relationer till andra människor. Socialt umgänge är för många en påfrestande ansträngning som kräver stor anpassning. Andra typiska drag är specialintressen, annorlunda språkhantering och svårigheter med snabba förändringar. </span><br />
<span>Många är ovanligt stresskänsliga, psykiskt sårbara och har en tendens att utveckla psykiatriska symptom. Det kan vara ångest, ångestattacker, tvångstankar/tvångshandlingar, depressioner eller fobier. </span><br />
<span>Men Asperger innebär inte bara problem. I rätt miljö kan många av de egenskaper som är vanliga hos personer med Asperger vara en tillgång. Till exempel stor uthållighet och ovanligt god koncentrationsförmåga.</span><br />
<br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Symtom på Asperger </h2>Det kan dröja innan det märks att en person har Asperger och symtomen varierar från individ till individ. Typiska egenskaper hos personer med Asperger är:<br />
<br />
• Svårigheter i kontakten med andra människor<br />
• Specialintressen som kan uppta stor del av uppmärksamhet och tid <br />
• Svårigheter att förstå och använda språket i kommunikationen med andra<br />
• Bristande motorik<br />
• Lätt att hamna i tvingande rutiner eller handlingar<br />
• Säregna eller ovanliga sinnesintryck<br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Diagnostisering </h2><div class="article-tools clearfix"> <div class="article-meta"> </div><div class="buttonheading"> <span> </span><span> </span> </div></div>En aspergerutredning görs på en psykiatrisk mottagning och består i huvudsak av två delar. Genom samtal tar läkaren reda på hur personen fungerat från barndomen och framåt för att se om den har de svårigheter som är typiska för Asperger. Sen görs en neuropsykiatrisk undersökning med olika tester för att kartlägga intellektuell förmåga, omvärldsuppfattning, problemlösningsförmåga, med mera.<br />
<br />
<strong>Kriterier för aspergerdiagnos:</strong><br />
<strong>A.</strong> Nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:<br />
• Påtagligt bristande förmåga att använda varierade ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen<br />
• Oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån<br />
• Brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)<br />
• Brist på social eller emotionell ömsesidighet<br />
<strong>B.</strong> Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:<br />
• Omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa eller begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering<br />
• Rigid fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer<br />
• Stereotypa och upprepade motoriska manér (vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)<br />
• Enträgen fascination inför delar av saker<br />
<strong>C.</strong> Störningen orsakar nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.<br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Leva med Asperger </h2>Asperger kan inte botas och försvinner inte med åren, men situationen brukar se olika ut i olika åldrar. Mindre barn klarar sig vanligtvis med stöd av föräldrar och förskolepersonal. I grundskolan brukar svårigheterna öka och ofta är problemen som störst under tonåren. Vuxna brukar däremot må ganska bra eftersom de lärt sig hur de fungerar och vad de behöver.<br />
<br />
Vissa, men långt ifrån alla, mår bättre av medicinering. De mediciner som kan bli aktuella är till exempel Melatonin mot sömnrubbningar, Ritalin mot onaturlig trötthet och olika antidepressiva preparat. <br />
<br />
<strong>Omgivningens betydelse<br />
</strong>En förstående och accepterande omgivning är avgörande för att personer med Asperger ska må bra. Det finns tre nyckelord som det är bra för omgivningen att tänka på:<br />
<br />
• Kunskap<br />
Alla som berörs behöver kunskap om de vanligaste symtomen och vad som kan göra för att underlätta i skolan, på arbetet och i vardagslivet. Kunskap hjälper omgivningen att förstå hur Aspergerpersoner tänker och hur varje individs möjligheter, svårigheter och behov av stöd ser ut.<br />
• Anpassning<br />
Anpassa kravnivån för att undvika stress. Se till att personen får möjlighet att lyckas genom att ge mycket beröm och undvika kritik och tjat.<br />
• Respekt<br />
Visa individen respekt. Ingen är ett handikapp utan först och främst en individ med en egen unik personlighet.<br />
<strong>Personliga berättelser</strong><br />
På <a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">www.sjalvhjalppavagen.se</a> kan du läsa personliga berättelser om hur det är att ha Aspergers syndrom eller berätta din egen historia.<br />
<br />
<h2 class="contentheading"> Mer om Asperger </h2><div class="article-content"> <strong>Attentions faktablad<br />
</strong><u><a href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html" target="_self" title="title">I våra faktablad om Asperger finns fördjupad information.</a></u><br />
<strong>Attentions webbutik</strong><br />
I vår webbutik finns <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/butik.html" title="title">böcker och annan information om Asperger</a>.<br />
<strong>Examensarbeten<br />
</strong><a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Exarb%20Torettes%20syndrom%20m.m.%20i%20skolan%202005.pdf" target="_blank" title="title">Asperger i skolan</a><br />
<strong>Andra dokument<br />
</strong><a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Vgledningsdokument%20-%20AST%20hela%20versionen.pdf" target="_blank" title="title">Vägledningsdokument om autismspektrumtillstånd hos vuxna </a><br />
<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Litteraturlista%202008.pdf" target="_blank" title="title">ADHD-centers litteraturlista</a><br />
<strong>Webbplatser<br />
</strong><a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">Självhjälp på vägen</a><br />
<a href="http://www.aspergercenter.nu/" target="_blank" title="title">Aspergercenter</a><br />
<a href="http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/aspergers_syndrom/" target="_blank" title="title">Autismforum/Asperger</a><br />
</div> <span class="article_separator"><br />
</span> KÄLLA: <a href="http://www.attention-riks.se/">http://www.attention-riks.se</a>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-41523331797243080292011-03-26T05:03:00.001-07:002011-03-26T05:03:57.859-07:00NPF Anhöriga<h2 class="contentheading"> Anhöriga </h2>De svårigheter som personer med neuropsykiatriska funktionshinder har syns inte utanpå. Därför är omgivningen ofta oförstående inför känsloutbrott, annorlunda reaktioner eller avvikande socialt beteende. <br />
<br />
När det gäller barn och ungdomar är det alltid de vuxna som har ansvaret. Det är deras ansvar att skaffa sig kunskap så att varje barn blir begripligt. Det är också de vuxnas ansvar att skaffa sig verktyg för att hantera barnet. Detta är oftast lättare sagt än gjort eftersom det fortfarande finns stora brister i omhändertagandet av barn med neuropsykiatriska funktionshinder i samhället. <br />
<br />
Även vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder kan behöva hjälp och stöd i vardagen för att klara kontakten med socialtjänsten, sjukvården, försäkringskassan och arbetsgivaren.Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-85219499571273671992011-03-26T05:02:00.001-07:002011-03-26T05:02:46.077-07:00Leva med NPF<h2 class="contentheading"> Leva med NPF</h2><div class="article-content"> <strong>Småbarn<br />
</strong>Neuropsykiatriska funktionshinder ger sig ofta till känna under barndomen. Ibland märks problemen tydligt redan under de första åren, ibland rör det sig om lindrigare svårigheter som bara kommer till uttryck i vissa situationer. Ett tidigt tecken kan vara att barnet inte lär sig tala inom förväntad tid.<br />
Många barn med neuropsykiatriska funktionshinder är påtagligt överaktiva. De har ovanligt svårt att sitta still, hoppar från en aktivitet till en annan och hamnar lätt i konflikter med andra barn. De kan också vara alltför passiva, drömmande och tidvis avskärmade. De kan ha svårt att anpassa sig till en grupp och svårt att förstå hur man gör när man leker. Vissa barn kan få häftiga utbrott utan att omgivningen förstår varför och endel barn är motoriskt klumpiga.<br />
<strong>Skolbarn<br />
</strong>I skolan ställs krav på att kunna anpassa sig och följa uttalade och outtalade regler. Därför blir neuropsykiatriska problem ofta synliga i samband med skolstarten. Det är lätt att barnen missförstås som bråkiga och det är vanligt att de hamnar i konflikter med sina klasskamrater. Många av barnen har dessutom inlärningssvårigheter. Det kan vara läs- och skrivproblem, svårigheter att förstå eller koncentrationssvårigheter. <br />
<strong>Tonåringar<br />
</strong>Ungdomar med neuropsykiatriska problem hamnar ofta utanför den sociala gemenskapen. De impulsiva hamnar lätt i olämpliga kamratgäng och de inåtvända blir ofta ensamma, såvida de inte kan bevara kompisrelationer genom sina intressen. Många har dåligt självförtroende och några drabbas av depressioner. Därför är det väldigt viktigt med stöd, vägledning och närvarande vuxna under tonåren. <br />
<strong>Vuxna<br />
</strong>När den påfrestande tonårstiden är över upplever många en förbättring. De som fått rätt hjälp och stöd lär sig så småningom att förstå sig själva och att klara vardagslivet allt bättre. Problemen växer inte bort men genom mognad och livserfarenhet lär sig många att kompensera sina brister. Undersökningar som följer upp vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder visar dock att många är sjukskrivna eller förtidspensionerade på grund av stresskänslighet och anpassningsproblem.<br />
<strong>Personliga berättelser </strong><br />
På webbplatsen <a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">www.sjalvhjalppavagen.se</a> kan du läsa personliga berättelser om hur det är att leva med ett neuropsykiatriskt funktionshinder eller berätta din egen historia. </div>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-14212016303409493702011-03-26T05:00:00.000-07:002011-03-26T05:00:14.769-07:00NPF Orsaker<h2 class="contentheading"> Orsaker</h2><div class="article-content"> Neuropsykiatriska funktionshinder är betydligt vanligare i vissa släkter än i andra. Det tyder på att det finns en ärftlig benägenhet att utveckla neuropsykiatriska problem. Men exakt varför vissa drabbas och andra inte är oklart.<br />
Det finns vissa riskfaktorer som ökar sannolikheten för att en person ska drabbas. Vanliga riskfaktorer är påfrestningar under graviditeten, förlossningen eller i nyföddhetsperioden såsom för tidig födsel, näringsbrist i moderkakan eller tidig hjärnhinneinflammation. De flesta barn som har varit utsatta för någon riskfaktor utvecklas dock helt normalt. <br />
Det finns också sjukdomar vars symtom i sällsynta fall kan uppfylla kriterierna för ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Det gäller vissa kromosomavvikelser, epilepsi och några ämnesomsättningssjukdomar.<br />
<strong>Miljöpåverkan<br />
</strong>Dålig uppväxtmiljö kan inte orsaka neuropsykiatriska funktionshinder. Däremot kan en ogynnsam omgivning förvärra problemen. Det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med svårigheterna.<br />
</div>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-28147800080873094312011-03-26T04:57:00.001-07:002011-03-26T07:16:16.010-07:00Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF)<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="blog"><tbody>
<tr> <td valign="top">Neuropsykiatriska funktionshinder är svårigheter som beror på hur hjärnan arbetar och fungerar. De vanligaste neuropsykiatriska funktionshindren är <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/adhd-damp-.html" title="">ADHD</a>, <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/asperger-syndrom.html" title="">Aspergers syndrom</a>, <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tourettes-syndrom.html" title="">Tourettes syndrom</a> och <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html" title="">Tvångssyndrom - OCD</a>. Även dyslexi och <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/sprak-och-talstoerningar.html" title="">språkstörningar</a> kan ses som neuropsykiatriska tillstånd. De olika diagnoserna är närbesläktade och det är vanligt att samma person har flera diagnoser.<br />
Personer med neuropsykiatriska funktionshinder har ofta svårigheter med:<br />
• reglering av uppmärksamhet <br />
• impulskontroll och aktivitetsnivå <br />
• samspelet med andra människor <br />
• inlärning och minne <br />
• att uttrycka sig i tal och skrift <br />
• motoriken<br />
<br />
Dessa svårigheter har många människor i större eller mindre grad. När svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället blir de ett funktionshinder.<br />
<br />
<br />
<br />
</td> </tr>
<tr> <td valign="top"><div class="blog_more"><div><b>Fler artiklar...</b> </div><ul><li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html"> Faktablad</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/mer-om-npf.html"> Mer om NPF</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/leva-med-npf.html"> Leva med NPF</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/500-smabarn-med-npf.html"> Småbarn med NPF</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/501-skolbarn-med-npf.html"> Skolbarn med NPF</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/502-tonaringar-med-npf.html"> Tonåringar med NPF</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/orsaker.html"> Orsaker</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/505-miljoepaverkan.html"> Miljöpåverkan</a> </li>
<li> <a class="blogsection" href="http://www.attention-riks.se/index.php/neuropsykiatriska-funktionshinder-npf/anhoeriga.html"> Anhöriga</a> </li>
</ul></div></td></tr>
</tbody></table>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-36041851507181560492011-03-26T03:28:00.000-07:002011-03-26T07:16:45.324-07:00ADHDADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder, som betyder ungefär uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem. Det är ett vanligt funktionshinder som drabbar cirka fem procent av alla barn och oftast finns kvar i vuxen ålder. Diagnosen är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor, men mörkertalet bland tjejer är förmodligen stort.<br />
<h4>ADHD - ett samlingsnamn</h4>ADHD är egentligen ett samlingsnamn som även omfattar ADD och DAMP. ADD är ADHD utan hyperaktivitet med tyngdpunkt på uppmärksamhetsproblem. DAMP är ADHD i kombination med DCD (Developmental Coordination Disorder). DCD kännetecknas av stora motorikproblem och ibland perceptionsproblem.<br />
Personer med ADHD har ofta även andra neuropsykiatriska funktionshinder såsom <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tourettes-syndrom.html" title="">Tourettes</a>, <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/asperger-syndrom.html" title="">Asperger</a> eller <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/tvangssyndrom-ocd.html" title="">Tvångssyndrom</a>. Det är också vanligt med inlärningssvårigheter och läs- och skrivproblem.<br />
<br />
<h2 class="contentheading">Symtom</h2><div class="article-content">ADHD yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tidpunkter i livet. Svårighetsgraden och typen av problem varierar från person till person. <br />
<h4>Kärnsymtom på ADHD:</h4>• <b>Uppmärksamhetsproblem<br />
</b>Kan visa sig genom till exempel koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Många blir lätt uttråkade och har svårt att slutföra saker som de inte är väldigt intresserade av.<br />
• <b>Impulsivitet<br />
</b>Kan visa sig genom starka och svårkontrollerade känsloreaktioner, dålig förmåga att lyssna på andra och svårigheter att hantera ostrukturerade situationer som kräver reflektion och eftertanke. Hos en del leder impulsiviteten även till motorisk klumpighet.<br />
• <b>Överaktivitet<br />
</b>Handlar egentligen om svårigheter med att reglera aktivitetsnivån efter det man gör, så att den antingen är för låg eller för hög. Svårigheter att varva ner och sitta still kan varvas med extrem passivitet och utmattning. Överaktiviteten hos barn är ofta fysisk, hos vuxna visar den sig bland annat genom påtaglig rastlöshet och sömnproblem.<br />
En del personer med ADHD har bara ett av kärnsymtomen medan andra har flera. Personer med DAMP (ADHD+DCD) har dessutom problem med motorikkontroll och ibland perception. Hos personer med ADD saknas överaktiviteten helt. De har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt.</div><br />
<h2 class="contentheading">Diagnostisering </h2>En diagnos är en förutsättning för att få hjälp och stöd, men för att undvika att normaltillstånd diagnostiseras som funktionshinder är diagnoskriterierna för ADHD mycket stränga.<br />
För att avgöra om en person har ADHD görs en noggrann utredning av psykolog, läkare och om det gäller ett barn även en pedagog. Ibland medverkar även andra yrkesgrupper, såsom logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.<br />
Utredningen består av medicinsk undersökning, olika tester samt intervjuer med personen som utreds och anhöriga. Om det gäller ett barn intervjuas även förskole- eller skolpersonal. Diagnostiseringen av vuxna kräver att man bedömer både den aktuella situationen och symtom under uppväxten. <br />
Det främsta syftet med utredningen och diagnostiseringen är att skapa förståelse för personens förutsättningar och på så sätt lägga grunden för ett lämpligt bemötande från omgivningen.<br />
<br />
<h2 class="contentheading">Leva med ADHD </h2><div class="article-content">Personer med ADHD behöver en välstrukturerad vardag. Krav, förväntningar och miljö behöver anpassas för att undvika stress och överbelastning. <br />
Psykosociala insatser och medicinering brukar minska problemen ordentligt. Psykosociala insatser kan vara anhörigutbildningar, anpassning av skol- eller arbetsmiljön och annan hjälp med vardagen. Medicinerna som används är små doser av centralstimulerande medel. Det har dämpande effekt på kärnsymtomen och få biverkningar. <br />
Omgivningen spelar en avgörande roll för hur allvarligt funktionshindret blir. En förstående omgivning underlättar vardagen för de drabbade och ökar chanserna till förbättring.<br />
<b>Personliga berättelser</b><br />
På <a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">www.sjalvhjalppavagen.se</a> kan du läsa personliga berättelser om hur det är att ha ADHD eller berätta din egen historia. </div><br />
<h2 class="contentheading">Mer om ADHD </h2><div class="article-content"><b>Attentions faktablad<br />
</b>I <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/faktablad.html" title="title">våra faktablad</a> hittar du fördjupad information om ADHD.<br />
<b>Attentions webbutik<br />
</b>I vår webbutik finns böcker, filmer och annan <a href="http://www.attention-riks.se/index.php/butik.html" title="title">information om ADHD</a>.<br />
<b>Examensarbeten<br />
</b><a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Exarb%20Torettes%20syndrom%20m.m.%20i%20skolan%202005.pdf" target="_blank" title="title">ADHD i skolan</a><br />
<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Informationdesign%20i%20hemmets%20hjrta%20av%20Sophia%20Wattjersson.pdf" title="title"><img alt="alt" height="16" src="http://www.attention-riks.se/plugins/editors/wysiwygPro3/wysiwygPro/themes/default/wysiwygpro/icons/pdf.gif" style="border-width: 0px;" width="16" />Informationsdesign i hemmets hjärta.pdf</a><br />
<b>Andra dokument<br />
</b><a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/ADHD_hos_barn_och_vuxna_-_Socialstyrelsen.pdf" target="_blank" title="title">ADHD hos barn och vuxna (Socialstyrelsen)</a><br />
<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Vgledningsdokument%20-%20ADHD%20hela%20versionen.pdf" target="_blank" title="title">Vägledningsdokument ADHD</a><br />
<a href="http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/Litteraturlista%202008.pdf" target="_blank" title="title">ADHD-centers litteraturlista</a><br />
<b>Webbplatser<br />
</b><a href="http://www.sjalvhjalppavagen.se/" target="_blank" title="title">Självhjälp på vägen</a><br />
<b></b><a href="http://www.habilitering.nu/gn/opencms/web/HAB/_Subwebbar/adhd_center/" target="_blank" title="title">ADHD-center</a><br />
<a href="http://www.adhdinfo.se/" target="_blank" title="title">adhdinfo.se</a><br />
<a href="http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=26790" target="_blank" title="title">sjukvårdsrådgivningen/ADHD</a><br />
<a href="http://www.rbu.se/start.asp?sida=7240" target="_blank" title="title">RBU/ADHD</a><br />
<a href="http://user.tninet.se/%7Efxg297r/nep_adhd_intro.htm" target="_blank" title="title">Neuronätet/ADHD</a></div><br />
KÄLLA:<a href="http://www.attention-riks.se/"> http://www.attention-riks.se</a>/Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7744635044768713866.post-55223977421371886032011-01-04T11:52:00.000-08:002011-03-26T02:08:35.580-07:00Gästbok<div style="text-align: center;"><span style="font-size: large;"><br />
</span></div><div style="text-align: center;"><span style="font-size: x-large;">Lämna gärna ett spår i Gästboken nedan!</span></div><div style="text-align: center;"><i>inlägget publiceras efter granskning</i><br />
<br />
</div>Attention Örebrohttp://www.blogger.com/profile/08875891579776626605noreply@blogger.com0